Fadderjakt på hare och räv i Nykvarn

Vädret var bra och det hade kommit lite pudersnö under natten mot lördagen så förutsättningarna för de två hamiltonstövarna var kanon. Alla såg fram emot fina drev när vi träffades på Stadaviks Gård i gryningen.

Tio erfarna jägare och sex ungdomar var på plats och lyssnade på jaktledarens genomgång. Gänget delades sen upp i två jaklag med var sin hundörare med hund. Det jaktlag som undertecknad ingick i fick med oss en erfaren och duktig Hamiltonstövare som heter Wilma och är sex år. 

I första såten (såte= den del av jaktmarken man bestämt sig för att jaga av) hittade inte Wilma några harar eller rävar, bara en hel del vildsvin. Wilma bryr sig inte om vildsvin och de bryr sig inte om henne heller, om hon inte kommer för nära deras legor för då kan de spring iväg en bit "för säkerhets skull".

I nästa såte rapporterade hundföraren ganska snart att Wilma hade hittat ett intressant spår som hon jobbade med. Spänningen steg direkt. Både hos mig som passkytt och hos mina två fadderjägare för dagen, Moa och Jennifer. De ställde sig bakom mig och var alldeles tysta i väntan på om Wilma skulle lyckas resa haren. Plötsligt kom upptaget, haren var på benen! Drevet kom först emot det passet vi fått men så vände det tvärt och gick ner mot sjön bort från oss, attan också.

Nere vid sjökanten lyckades haren lura Wilma ordentligt så det blev en ganska lång väntan igen medans hon försökte reda ut vart den tagit vägen. Nu är wilma en erfaren jakthund som inte ger upp i första taget och det lönade sig denna gång, för hon hittade löpan igen och drevskallen ljöd åter i skogen. Plötsligt sa Jennifer till mig att det kommer något där borta och så pekade hon mot en grusväg till höger om vårt pass. Där kom haren i sakta mak hoppande rakt mot oss och efter ett välriktat skott var jaktlyckan total. När Wilma kom efter några minuter såg hon närmast chockad ut när alla ville klappa och krama om henne, och inte förrens hon fick lukta på haren förstod hon att jakten var över och hon kunde slappna av.

Det antdra jaktlagets stövare, Leo, hade ochså rest en hare som efter ett bra drev föll för ett välriktat skott från Johan Söderström, vilket blev hans första hare någonsin! Nu var alla nöjda och vi drog oss mot fikaplatsen för att under den obligatoriska korvgrillningen få prata om allt man upplevt under dagen.

Detta blev en fantastiskt bra fadderjaktsdag. Stort tack till alla markägare, hundförare, erfarna jägare och ungdomar som gjorde denna dag möjlig. Sist och inte minst tackar vi naturligtvis Wilma & Leo!