Bland konst och konstigheter

Personalen i receptionen på Masaya rådde oss att åka med bussbolaget Bolviar (vad annars kan man heta) till Cartagena. Ett bra val visade det sig. De sista två milen tog tre timmar och det var intressant att se hur passagerarna en efter en hoppade ut bussen och stoppade en av de motorcyklar som åkte förbi och liftade vidare med dem. Det var inte något alternativ för oss med packning.

Hotel Tres Banderas i Cartagena kan vi verkligen rekommendera. Det ligger inne i den äldre delen av staden, har en bra atriumgård, liten pool på taket och serverar utmärkt frukost.

Vi skulle på stadsvandring och fick leta oss fram till rätt torg vid hamnen där turen skulle starta. Enrique gick iväg med oss och berättade om stadens historia och arkitektur. Cartagena har tydliga regler för i vilka stilar man får bygga och renovera sina fastigheter. Vandringen avslutade när vårt hotell och Enrique tipsade om ett antal souvenirshoppar i gamla lager vid ringmuren. Krimskrams och prylar till försäljning.

När vi kom in i butik nummer 8 blev jag varse att konsten på väggarna var "riktigt" konst, alltså av annan kvalitet av vad som vanligtvis säljs till turister. Vi tittade intresserat och innehavaren sa att hon var dotter till konstnären. Tre butiker längre bort hittade vi ännu en affär med bra konst och bland annat flera bilder av samma konstnär som i butik 8.Jag blev misstänksam när även denna innehavare presenterade sig som konstnärens dotter. Hon påpekade att den andre konstnärens vars tavlor hängde på väggarna var hennes far.

Hon tog fram en pärm och började visa foton och urklipp om hennes föräldrar. Plötsligt får vi syn på skulpturen som René visat oss i Timaná. "Den har vi sett" utropade vi och kvinnan blev alldeles till sig och vi lovade att återkomma. Vilket vi också gjorde och köpte två tavlor.

Vår båttur nästa dag blev inställd på grund av för kraftig sjö så vi tog en taxi ut till en närliggande strand istället. Vågorna där var tydliga bevis på att det inte hade varit kul att vara i en båt. Bränningarna kändes farliga, framförallt för de mindre barnen som säkert inte kunde simma. Poliserna i utkikstornet bakom oss var definitivt inte klädda för livräddning, men de var obeväpnade vilket jag konstaterade med viss tillfredsställelse.

Taxichauffören hade stannat kvar och erbjöd sig nu att köra hem oss. Det blev ett skarpt samtal när vi var framme då han ville ha betalt för hela dagen. Vi vägrade och till chaufförens förvåning hämtade vi raskt ett par poliser. De kunde ingen engelska (!) men hittade snabbt en person som kunde översätta och vi betalade sedan den summa som vi ansåg oss ha kommit överens om. Det var fascinerande att det kom fram colombianer och skällde på chauffören medan kontroversen pågick.

Ibland blir vår värld ganska liten. Vid en rundvandring på museet i Cartagena uppmärksammade Catharina en tavla som föreställde Greve Fredrik Adlercreutz. Eftersom en av våra kompisar bär detta efternamn skickade vi ett mail till honom och frågade om eventuellt släktskap. Och så var det, i nästan rakt nedstigande led. Vår vän berättade om att Fredrik A var krigshjälte ihop med Simon Bolivar när de intog Cartagena. För en del år sedan önskade den Colombianska staten att Fredrik As kvarlevor skull skickas till Colombia för att få en statsbegravning. Släkten tackade, men avböjde och Fredrik A vilar fortfarande i Stockholm.

Mitt i den gamla staden finns en staty av Botero på en liggande naken kvinna. Sägnen säger att för att komma tillbaka till Cartagena måste man ta damen på brösten. Det syns att många personer gjort det. Eftersom Catharina blivit så förtjust i Cartagena att hon vill åka dit igen någon gång, så tog vi en sväng till det torget och försäkrade oss om att hon kommer att återvända.