Tre boenden (Sasa Safari Camp, Capricorn Restcamp Bungalows and Camping och Barking Gecko)

Asfaltvägen tog oss norrut från Windhoek till Otjiwarongo, där ni slank in på en krokodilfarm och bekantade oss med allt från årsgamla till femtonåriga krokodiler. Sedan bar det av mot Outjo och Sasa Safari Camp. Skyltningen var inte exemplariskt svensk men Simons GPS i telefonen räckte till. Asfalten ersattes av grusväg. Vi passerade ett par grindar på slätten innan vi rullade fram emot en klippformation. Där i skuggan av skulpterade stora stenar låg Sasa Safari Camp.

Ett antal bungalows och en länga med lägenheter. Det var väldigt tilltalande och man kände sig välkommen.

Alex var sjuk och Catharina bestämde sig för attack med full antibiotikakur.

Jag och Simon frågade ställets ägare om man kunde vandra upp på berget. Han tyckte att vi skulle göra det men vara tillbaka innan det blev mörkt. Men han sa också att det inte skulle bli några problem för hans hund skulle följa med oss. Mycket riktigt, hunden, en Jack Russell, blev vår guide. Vi såg ännu fler intressanta formationer som skapats av rinnande vatten På toppen fann vi stället där man skulle kunna se en vacker solnedgång över slätten, men det skulle vi ju inte göra. På vägen tillbaka såg vi babianer som sakta rörde sig på berget.

Middagen blev grillat och buffé med hyfsat vin till det. eftersom vi skulle ge oss iväg före frukost och rulla tidigt mot nationalparken Etosha, erbjöds vi varsin lunchpaket istället för frukost. Ett riktigt fint ställe!.

Efter att vi lämnat Swakopmund och lunchat i Walvis Bay (utsökt bläckfisk), styrde vi kosan ut i öknen. Efter att vi passerat T-korsningen i Sesriem, där det finns en bensinstation, en butik och ett litet hotell, rörde vi oss mot boendet på Capricorn Restcamp Bungalows and Camping.

Detta ställe låg till synes mitt i ingenstans, men enligt ägaren Karsten så var det ändå ett praktiskt läge för många turister som rörde sig i området. Karsten hade tröttnade på jäkten och karriären och slagit sig ner och byggt fyra bungalows. Han vill inte ha fler, utan klarar sig på det han odlar och inkomsten från gästerna. Men han ser fram emot att hans tyska pension skall börja trilla in.

Han träffade sin namibiska fru och hon bor oftast där när hon inte ser till deras sextonårige son som går i skola på annan ort.

Hela stället förses med el från solpaneler och hans solfångarparabol som fungerar som ugn var enastående och åstadkom riktigt gott nybakt bröd till frukosten.

Vår nästa övernattning var på Barking Gecko. På vägen kom det mycket kraftiga, men också väldigt lokala regnskurar. Vägarna svämmades snabbt över, men ett par kilometer senare var det helt torrt.

Även Barking Gecko tycks ligga där inget finns, men enligt Harvey och Jacquie, som driver stället så fungerar det. Det hyr stället av en man som så småningom vill sälja om det blir tillräckligt med intäkter. Hyran är en procent av det de tar in så arrangemanget tycks väldigt bra.

Harvey och Jacquie var en trevlig bekantskap. De hade träffats på äldre dagar, men var bekanta från ungdomen och de drev ställlet för att kolla om det skulle gå att leva på. Middag ingick i priset och jag fick tillfälle att prova deras full size snooker bord.