Fadern, Sonen & Domen
Joh 5:19-30

Vi predikar oss igenom Johannesevangeliet och nu har vi kommit till en mycket märklig och ganska utmanande text som inte är så där enkel att ta till sig.
Om vi valde att förkunna endast "det femte evangeliet" här så skulle denna text inte få vara med...

Men det gör mig ännu mer övertygad om att denna typ av predikan behövs. Livet är inte lättsmält, och inte heller tron på Gud.
Vi får det ibland att låta som om det är den enklaste saken i världen att tro på Bibeln som Guds Ord, men det vore att förminska Gud själv.
Tro är inte logisk och som ett mattetal man bara måste lära sig förstå.
Tro är inget i sig självt. Tro är en förhoppning på någon!
Därför kastar vi oss nu in i denna mycket teologiska text som både är svår och utmanande.

Häng med nu!

Jesus vände sig till dem och sade: "Sannerligen, jag säger er: Sonen kan inte göra något av sig själv, utan bara det han ser Fadern göra. Vad Fadern gör, det gör också Sonen.
Fadern älskar Sonen och visar honom allt vad han själv gör, och ännu större gärningar skall han visa honom, så att ni kommer att häpna.
Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger också Sonen liv åt vem han vill.
Och Fadern dömer ingen utan har helt överlåtit domen åt Sonen, för att alla skall ära Sonen liksom de ärar Fadern. Den som inte ärar Sonen ärar inte heller Fadern, som har sänt honom
Sannerligen, jag säger er: den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv. Han faller inte under domen utan har övergått från döden till livet.
Sannerligen, jag säger er: den stund kommer, ja, den är redan här, då de döda skall höra Guds sons röst och de som hör den skall få liv.
Ty liksom Fadern äger liv, så har han också låtit Sonen äga liv, och han har gett honom makt att hålla dom, eftersom han är Människosonen.
Var inte förvånade över detta. Den stund kommer då alla som ligger i sina gravar skall höra hans röst och gå ut ur dem; de som har gjort det goda skall uppstå till livet, och de som har gjort det onda skall uppstå till domen.
Av mig själv kan jag inte göra något: som jag hör, så dömer jag, och min dom är rättvis, ty jag följer inte min egen vilja utan hans vilja som har sänt mig.

Varför säger Jesus detta?

Jesus hade botat en man som varit sjuk i trettioåtta år. Det skedde på en sabbat. Därför anklagade judarna honom för sabbatsbrott, blinda för det gudomliga under Jesus gjort.

Jesus svarade på deras anklagelse: "Min Fader verkar ännu i denna stund. Så verkar även jag." Hans svar hade ingen lugnande verkan. När de fick höra detta sökte de än ivrigare efter att döda honom. De förstod nämligen vad han sa.

När Jesus botade den lame var det inte en isolerad gärning. Den utfördes helt oberoende om det var sabbat eller ej. Alltifrån världens skapelse har Gud ständigt varit verksam med att uppehålla allt levande, ja, hela sin skapelse.

Jesus gör anspråk på att vara ett med Fadern.
Vår predikotext är början till det långa svar Jesus gav judarna.

När Jesus fortsätter gjuter han inte olja på vågorna. Judarna var redan retade till den grad att de ville döda honom för att han gjort sig lik Gud. Jesus gör nu detta anspråk än tydligare samtidigt manar han judarna till eftertanke och omvändelse genom att förutsäga vad som skall komma.

Tre spår:

1. Jesus är Gud!

Fadern = Gud och Sonen eller Människskosonen = Jesus

Här ligger grunden för vår treenighetslära fast det inte talas något om Anden här. Men själva principen slår Jesus fast.
Att Skaparen eller Himmelens Gud är samma som Jesus från Nasaret.
Ändå visar Jesus att det finns en skillnad på dom och att det är två personer det handlar om.
Detta är ingen logisk text, utan en text om tro.
Jesus är mer än en undergörare och god sedelärare.
Jesus är Gud! Och han visar oss också på hur Gud är.

Om inte Fadern dömer, gör inte heller Sonen det. Jfr joh 3:17

"Ty Gud sände inte sin son till världen för att döma världen utan för att världen skulle räddas genom honom."

Sonen dömer

En del har föreställt sig att Gud Fadern är en stor och dömande personlighet, medan Sonen är en merafoglig personlighet, som inte bryr sig så mycketom människornas fel och misstag.
Så har man gjort Jesus till en mesig liberal som accepterade allt,en hippiefigur som sammanfattade lagen i love, peace and understanding.

En av de första misstagen den kristna Kyrkan mötte var gnosticismen. Ett av felen gnostikerna gjorde var att man skapade ett motsatsförhållande mellan GT:s Gud och Jesus, NT:s gud.

Lagen hörde till GT:s Gud, och han var ond, det var han som var det materiellas gud, Demiurgen.
(Jag har faktiskt fått heta detta på ett brev. Det är svårt att stava till Demetriades...)

Men Jesus kom med det nya ljuset, det andliga. Vissa gnostiker blev asketer, drog sig undan världen för att försjunka in i det andliga, medan andra blev libertiner dvs ansåg att man skulle släppa lös alla sina köttsliga lustar.
Jesus sa aldrig att det fanns någon skillnad mellan gudsbilden i gamla testamentet och nya testamentet. Det är samma Gud.
Man får inte göra en sådan skillnad att man tror att det bara är Fadern som är Domaren.
Gud är en Gud: Fadern, Sonen och den heliga Ande i en person.
Jesus tog inte bort Guds heliga Lag utan uppfyllde den, och visade på dess skärpa.

Jesus sade inte till äktenskapsbryterskan: "gå och gör som du vill." Nej, han sa: "Inte heller jag dömer dig, Gå och synda inte mer!"

Förlåtelsen finns i Kristi blod också idag, för alla. Men när vi fått förlåtelse så vill vi inte gå tillbaka in i det som är emot Guds Lag: "Gå och synda inte mer."

2. Jesus kan allt!

Jesus har friköpt oss från domen


Det är den trygghet vi har inför döden och domen. När vi tänker på alla fel vi gjort, alla människor vi sårat och kränkt, men framför allt när vi tänker på hur trotsiga vi varit mot den helige Guden - så kan vi känna hur marken nästan viker under fötterna på oss.

-"Med allt detta med mig kommer jag aldrig in i himmelen. Gud kommer att döma mig på den yttersta dagen!"

När vi tänker så, då ska vi också tänka på att en person, Kristus Jesus själv, har uppfyllt Lagens krav inför Gud, de krav som vi inte klarade av att uppfylla.

Och när vi tänker på straffet, så ska vi påminna oss om att en person, Kristus Jesus själv, har tagit straffet på sig när han hängde på korsets trä.

I Jesus Kristus har vi fullkomlig rättfärdighet och är skuldfria.

Detta ord "skuldfri" är ju något många av oss husägare längtar efter. Tänk vilken skuld vi alla går och bär på och betalar av varje månad... Tänk om någon gick in på min bank och betalade av min skuld på huset så att jag aldrig mer behövde betala några räkningar! Vilken ljuvlig tanke...
Men den är verklig - För Jesus har gjort det och mycket, mycket mer!!!!!!

Den skuld vi ägde har han redan betalt, den dom Gud skulle låta falla över människosläktet den föll över Sonen.

Just därför kan vi säga att vi "har evigt liv och kommer inte under någon dom." Och hur kan vi vara så säkra? Jo, för att Kristus har sagt: "den som hör mitt ord och tror på honom som har sänt mig, han har evigt liv."
Vi har hört Hans Ord, och vi tror det! Därför vet vi!

Utan Guds rättfärdighet, sådana vi är i oss själva, består vi aldrig inför Gud, därför att vi är syndare. Vi är inte bara syndare. Vi förmår inte ens hjälpa oss från den situation vi själva försatt oss i. Genom vad vi gör, våra gärningar, kan vi inte lyfta oss en centimeter närmare Gud. Trots att vi vet det försöker många av oss att göra som Münchausen som påstod sig kunna lyfta sig själv i håret... Älskade vän - Det går inte utan Jesus!

Kristus gör idag människor levande genom sitt Ord

Skriften säger: "ni... var döda genom era överträdelser och synder" (Ef. 2:1).
Men när vi får höra att Kristus Jesus är försoningen för vår synd, så tänds tron i våra hjärtan. Detta kallar Kristus idag för att uppväckas, att få liv:

"Amen, amen säger jag er: Den stund kommer, ja, den är nu inne, när de döda skall höra Guds Sons röst, och de som hör den skall få liv."

Redan nu uppväcker Kristus döda, genom att Han låter sitt levandegörande Ord gå ut.
Kristi Ord om nåd och förlåtelse, som upprättar oss och försäkrar oss om våra synders förlåtelse genom Honom.

Liv
Vi äger inte liv i oss själva. Livet är en gåva Gud ger oss, och det är Gud som varje sekund uppehåller oss.

Det är en enormt stor tröst att åter och åter igen bli påmind om att Han som vi söker hjälp och tröst hos är ett med Fadern i gudomligt väsen. Han är själv allsmäktig Gud och han har makt över döden. Vad kan då människor göra oss? Jesus säger: Ty liksom Fadern uppväcker de döda och ger dem liv, så ger Sonen liv åt vilka han vill. (Johannes 5:21)
Guds Sons stora gärningar gör oss trygga. Det eviga livet är inget som vi väntar i framtiden, det har vi redan fått av Kristus.

Vi har inget att frukta av människor när vi söker hjälp hos honom som har makt över döden. Vi har heller inget att frukta inför mötet med Herren. De som hör och tror evangeliet skall inte komma under någon dom. Guds Son har själv renat oss med sitt blod från alla våra synder. Kristus har gett oss rätt att bli Guds barn. Jesus, Guds Son, som blivit människa, är vår broder.

När vi har en sådan gudomlig hjälpare och ett sådant himmelskt mål, behöver vi inte längre frukta för människor.

3. Jesus ger sig själv

Jag tycker om att trots att Jesus är så rak och utmanande mot alla som ville sätta dit honom för att han gjort en man frisk fast det var vilodag, så slutar han med orden att in min vilja, utan Hans som har sänt mig.

Texten liknar den där Jesus ber i Getsemane:
Ske din vilja, inte min!

Jesus har all makt, är upphöjd och värdig all vår tillbedjan och ära, och ändå böjer han sig under Gud Faders vilja.

Det är något för oss att tänka på, i vår individualistiska tid.
Ingen ska bestämma över mig!
Jag behöver min frihet!

Men Jesus blir inte överkörd, utan han visar vägen för oss till respekt och kärlek.

Avslutning

Det jag ville säga med denna predikan från Johannes 5:19-30 var:

1. Jesus är Gud
2. Jesus kan allt
3. Jesus ger sig själv

Och detta betyder att du och jag:

1. Kan tro på honom
2. Får kraft av honom
3. Kan leva efter Hans exempel i att säga: Din vilja, inte min!