Mirakelmöte

Att tro på Gud innebär att ha kontakt med en annan verklighet, en omänsklig och fullkomlig verklighet som vi inte kan varken bevisa eller ta på.
Däremot kan vi både uppleva denna oförklarliga och ändå konkreta verklighet både i vårt sinne och i under och tecken runt omkring oss.
Om tro bara handlade om en övertygelse eller att vi tror på vissa texter i en gammal bok, så är det faktiskt ingen tro, utan snarare en ideologi eller teori...

Om jag säger att jag tror på Jesus, innebär det att jag också tror på under! Sånt som inte är möjligt för oss människor att göra, säga eller uppleva.

Vi som står här, gör det för att vi tror att Jesus är mer än en människa som levde för länge sedan.
Vi har sett honom, fast inte som människa.
Vi har hört hans röst, fast inte med våra öron.
Vi har känt hans kraft, djupt in i våra hjärtan.

Det brinner en eld därinne som säger, berätta om mig för hela världen!!! Därför talar vi idag till dig.
Gud är en sån som gör under!

Min berättelse:

Jag var 17 år och funderade på vad jag skulle göra efter gymnasiet. Jag vill bli evangelist/pastor, men var det det som Gud ville?
Jag satt på ett möte, likt det här fast med en sån där "storfräsarpredikant"... En sån som ber för folk hela tiden och under händer runt omkring honom hela tiden.
Jag satt längst bak och kände bara hur jag längtade efter ett tecken från Gud på om jag skulle våga gå bibelskolan.
Mitt i mina dystra böner känner jag någon som tar mina händer, lyfter upp dom och säger:
- Du har bett om ett tecken och här har du det! Och så gick han vidare...
Gud grep in i min verklighet på ett högst onaturligt sätt.

Men ofta har jag också sett hur vi försöker "skapa" tillfällen då Gud gör under, och det blir aldrig bra!

Jag trodde att Gud kunde hela människor från sjukdomar och såg många sådana under när vi bad. Det var kanske mest småsaker som ont i ryggen och förkylningar men för oss betydde det att Jesus brydde sig om oss.
Det spreds ett ryckte om att jag var en sån som bad "bra"...
Spelade i ett lovsångsteam när mötesledaren bjöd in till förbön där denna speciella förebedjare skulle kunna göra under. Folk strömmade fram och jag insåg att han hade talat om mig...
Jag hann inte mer än gå fram till kön av människor som sökte förbön då folk flög i golvet. Först blev jag glad, men insåg ganska snart att deras förväntan inte var på Jesus, utan på mig.
Försökte få tag i nacken på personen jag skulle be för så dom inte hann ramla... Jag hade ju ett profetiskt ord jag ville säga, men dom ville bara ha tecken.
Gud ger oss tecken och han kan göra under, men då måste vår förväntan vara på JESUS!

Johannesevangeliet 4:43-54

En ämbetsmans son botas
43 Efter de två dagarna fortsatte Jesus till Galileen.
44 Han hade själv vittnat om att en profet inte har något anseende i sin hemtrakt.
45 När han nu kom till Galileen blev han väl mottagen, eftersom galileerna hade sett allt han hade gjort i Jerusalem under högtiden. De hade också firat högtiden där.
46 Han kom alltså tillbaka till Kana i Galileen, där han hade gjort vattnet till vin. En man i kunglig tjänst hade en son som låg sjuk i Kafarnaum.
47 När han fick höra att Jesus hade lämnat Judeen och var i Galileen, sökte han upp honom och bad honom komma ner till Kafarnaum och bota hans son, som låg för döden.
48 Jesus sade till honom: "Om ni inte får se tecken och under, så tror ni inte."
49 Ämbetsmannen sade: "Herre, kom innan mitt barn dör."
50 Jesus svarade: "Gå hem, din son lever." Mannen trodde på vad Jesus sade och gick.
51 När han ännu var på väg hem möttes han av sina tjänare, som talade om för honom att pojken levde.
52 Han frågade då vid vilken tid på dagen han hade blivit bättre, och de svarade: "I går vid sjunde timmen lämnade febern honom."
53 Då förstod fadern att det hade hänt just när Jesus sade till honom: "Din son lever", och han kom till tro liksom alla i hans hus.
54 Detta var det andra tecknet, och Jesus gjorde det när han hade kommit från Judeen till Galileen.

Några reflexioner ur texten:

1. Jesus säger att det är svårt att vara profet i sin hemstad. Varför?

Inte kan väl den där som vi känner vara något speciellt. Vi vet ju hur han var som liten... Han är ju så lik sin morfar dessutom, och han vet vi ju verkligen hur han var, eller hur...
Vi tror ofta att vi vet så mycket om varandra, men i själva verket så vet vi bara det vi fått se. Tänk om vi kunde släppa varandra fria att vara dom vi är. Jag tror att många i detta rum skulle kunna tala, be, sjunga, spela och profetera om vi kände oss fria från fördomar.
Men bara för att det är svårt, så låter inte Jesus bli. INTE VI HELLER!!!

1. Jesus säger att om ni inte får se tecken och under så tror ni inte... Blir Jesus irriterad på honom?

Jag tror att Jesus, mer än en gång, blev trött på att behöva bevisa för människor vem han var. Här kommer ännu en person och begär av honom att han ska visa upp sina trollkonster...
Kan det vara så vi också ibland bedömer varandra och kanske också Gud.
Gör ett under så kan jag tro. Om inget händer så går jag någon annan stans för att söka DET.

1. Men trots att Jesus inte verkar bry sig så står mannen på sig.

Här ser Jesus något nytt i denne mans fråga. Det handlar inte alls om krav på underverk eller att han vill se om Jesus var en bra trollkarl.
Jesus såg att mannen var där för sin sons skull, och för att han trodde att om någon skulle kunna hjälpa honom så var det Jesus.
I detta ögonblick då Jesus och mannen tittar varandra i ögonen så startar en revolution.

1. Gå hem... Inget mirakelmöte eller handpåläggning.

Denna historia liknar berättelsen i 2 Kung 5:1- om Naaman som var svårt sjuk och gick till profeten Elisha för att denne skulle be så han blev frisk.

Då sa bara den store profeten att han skulle gå och doppa sig i floden... Sju gånger. Inga ceremonier, eller långa böner, eller blixtar och dunder. Gå och bada...

2 Kung 5:11

Men Naaman gick därifrån i vredesmod och sade: "Jag hade trott att han skulle komma ut själv och stå där och ropa till Herren, sin Gud, och föra handen fram och tillbaka över det sjuka stället och så bota min spetälska.

Men profeten visste att gå kan vara ett steg i tro.

2 Kung 5:13	Men hans följeslagare kom fram och talade med honom. "Fader", sade de, "om det hade varit något svårt profeten begärt av dig, nog hade du gjort det då? Desto större anledning när han bara vill att du skall bada dig för att bli renad."
2 Kung 5:14	Naaman for då ner och doppade sig sju gånger i Jordan, som gudsmannen hade sagt. Då läktes hans hud och blev som ett barns, och han var ren.

Helandet hände när han trodde och gjorde det som profeten hade sagt.
I vår text tackar mannen för sig och går hem i tron att Jesus faktiskt helat hans son!
Det är Tro!

1. Just när Jesus sagt orden hände undret.

När vi talar med Gud i våra böner, får vi tro att han griper in. Vad skulle det annars tjäna till att be honom om under? Då vore bönemöten bara någon form av terapi...

Vi tror att Jesus kan hela sjuka, väcka upp döda, hjälpa oss hitta det som vi förlorat och ge oss kunskaper som vi inte kan!!!

Men allt detta handlar om Jesus. Ingenting handlar om mig. Tro handlar inte om hur duktig jag är på att tro, utan på vem jag tror på!!! Vem tror du på? Dig själv, den gode pastorn, eller den fantastiske predikanten eller tror du på Jesus, den korsfäste som dog för dig och som sedan fick livet tillbaka för att ge dig ett nytt liv.

1. Mannen kom till tro, efter att han trodde... Hur går det till?

För att förstå det måste vi ta reda på vad det är att tro.
Tro handlade i första delen av texten om ett hopp om att denne man kan göra under. Han trodde att Jesus kunde hela hans son.
I den andra delen av texten så inser mannen att om Jesus kunde göra detta under, så är han också Guds son. Han blev nu en troende. Han inte bara trodde på Jesus, utan nu klev han in i rollen som troende. Eller kanske hellre säger efterföljare eller lärjunge. Att i dopet följa Honom. Var är du?
•- Tror inte på Jesus - Tror på Jesus. - Är en troende.

Förbön

För oss är inte bönen någon teknik, eller garanti på under och helande.
Förbön är helt enkelt att be för. I förtröstan och längtan uttrycka våra innersta tankar och vårt hjärtas hopp på Gud.
Vi tror på förbönen därför att vi vet till vem vi ber.

Läs Jer 29:11-13

Jag vet vilka avsikter jag har med er, säger Herren: välgång, inte olycka. Jag skall ge er en framtid och ett hopp. 12När ni åkallar mig och ber till mig skall jag lyssna på er. 13När ni söker mig skall ni finna mig. Ja, om ni helhjärtat söker efter mig.

Jesus är ute efter vår förtröstan och vår överlåtelse till honom.
Jag frågar mig ofta varför vi inte vågar vara personliga och öppna i vår förbön.

Det är som att gå till en järnaffär för att köpa en skruv och inte våga säga vare sig vem som ska köpa nåt, eller vad som ska köpas...

Jag hoppas att du har förstått att det som ligger bakom vår församling inte är traditioner eller ritualer utan grundar sig på vår egen förhoppning och förtröstan på Gud själv.
Låt oss be för varandra i tro på att Gud hör bön, och våga säga öppet: be för mig!