Templet rensas

Bibelord Joh 2:13-25


Det är inte ett liv mixat med kompromiss som Jesus visar på. Han tar inte lätt på det han brinner för. Jesus är inte snäll eller menlös. Det går inte att placera honom i en religiös bubbla. Jesus låter sig inte anpassas efter våra åsikter och projekt. Att vittna om och leva ut sanningen var Jesus mål (Joh 18:37). Och det backade han inte för en millimeter.

Jesus är obekväm i den här berättelsen. Och han är ibland också obekväm i våra liv och tar alltid ställning emot våra lögner och vårt hyckleri. Han binder ihop en piska av repstumpar och gör sig beredd…

1. Faderns hus

- ”Gör inte min faders hus till en saluhall…” Jesus hade ett alldeles särskilt förhållande till templet. När han var tolv år gammal och är i templet kanske för första gången blir han så tagen av det han är med om att han verka glömma bort allt annat. Hans far och mor tror att han är med dem på väg hem, men Jesus är kvar i templet i samtal med lärarna i templet. Under tre dagar stannar Jesus kvar i templet. Och när han får sin rättmätiga tillsägelse svarar han nästan lite förvånad sin mamma: ”Varför skulle ni leta efter mig? Visste ni inte att jag måste vara hos min fader?” (Luk 2:49).
- Templet var en plats om vilket Gud sagt: ”Ja, jag har utvalt detta hus och gjort det till en helig plats, där mitt namn ska vara för evigt. Mina ögon och mitt hjärta ska alltid vara vända dit” (2 Krön 7:16). Visionen för templet var att det skulle ”kallas ett bönens hus för alla folk” (Jes 56:7). Templet var epicentret för gudsnärvaron. Templet var ett synligt bevis på Herrens närvaro. Där skulle offren frambäras på särskilda tider och särskilda sätt. Där skulle lovsången och bönen hela tiden ljuda. Templet var mötesplatsen mellan himmel och jord och identifierade folket som gudsfolket.
- Istället för tillgänglighet och öppenhet för människor att möta Gud i templet hade platsen blivit en försäljnings och växlingsplats. Fokus på Gud och gudsnärvaro hade förbytts till egennytta och vinsttänkande. Kanske hade det smugit in sig en attityd att ta Gud för givet. Man brydde sig kanske mer om huset som byggnad än om gudsnärvaron. Att allt gick sin gilla gång var kanske viktigare än vad som verkligen hände. Hursomhelst hade man tillåtit en allians mellan Gud och Mammon (pengar) och tappat sin egen identitet.

1. Lidelsen för faderns hus

- ”Lidelsen för ditt hus ska förtära mig…” Lidelse, iver, hängivenhet, passion eller nitälskan som det stod i gamla översättningen är en obändlig kraft. Ordet förtära är ett starkt ord som betyder äta upp. Jesus är allt annat än slätstruken och välkammad. Han är passionerad och obetvinglig. Han är inte balanserat iakttagande och betraktande. Passionen för Guds hus – Guds närvaro bland människan – brinner som en eld inom honom som håller på att förtära. Jag är säker på att det brann en eld i Jesus ögon när han tog ett fast tag i piskan och med bestämda steg gick emot månglarna i templet.
- Det är kärlek som agerar när Jesus driver bort månglarna ur templet. Till och med kärlek till månglarna. Kärlek kan aldrig vara att bara säga ja till allt. Kärleken gör motstånd. Kärleken ingriper för att rädda den man älskar. Det som hotar människans sanna identitet väcker alltid Guds nitälskan och iver.
- Jag längtar att få bli smittad av Jesus lidelse för Guds hus. Jag längtar efter att vara så drabbad, så att tillståndet för Guds hus blir en förtärande eld i mitt hjärta. Jag längtar efter en kristendom som är passionerad för människors gemenskap med Gud. Jag längtar efter en tro som tar ställning mot allt som bryter ner och perverterar människans värdighet och identitet.

1. Ett annat tempel

- ”Riv ner detta tempel, så ska jag låta det uppstå igen på tre dagar…” Ibland tänker jag att Jesus älskade att göra den religiösa eliten förvirrad. Hans svar på vilken rätt och auktoritet han har att stoppa deras vinstdrivande företag måste i deras öron låta helt crazy. I fyrtiosex år hade man byggt på templet och nu skulle han bygga upp det på tre dagar. Men nu talar Jesus om ett annat tempel. Han talar om den nya ”platsen” för gemenskap med Gud, genom tron på honom själv. Och han berättar för första gången om sin död och uppståndelse.
- Identiteten för gudsfolket är inte längre ett hus av sten. Faktum är ju att templet i Jerusalem totalförstördes år 70 e Kr. Gud bor inte hus av sten, han bor genom tron på Jesus i vårt inre. De sanna tillbedjarna tillber i ande och sanning oavsett var i världen de befinner sig (Joh 4:23-24). Nu är gudsfolket sammankopplat med Kristus. Templet han talade om var hans kropp. Så identifierade med Jesus är de troende att de kallas för Kristi kropp. Vi är en del av honom. Vi lever i Jesus och hans liv är i oss. Passionen för människan var så het att inget pris var för högt att betala för Jesus.
- ”…de trodde på Skriften och på ordet som Jesus hade sagt” När Jesus uppstått blir lärjungarna påminda om det Jesus hade sagt. Tron byggde på det de hade varit med om och sett och hört hos Jesus, men också på det som Skriften talade om. Här ligger gudsnärvaron fortfarande, i Skriften och i det ord som Jesus talar.

Avslutning: ”Han visste av sig själv vad som fanns i människan…” Jesus känner oss innan och utan, ingen vet mer om vilka vi är och vad vill. Och ingen annan älskar oss så passionerat och hett som Jesus. I det ljuset utmanar berättelsen från Johannes våra liv.

Vad står idag emot din relation med Gud? Vad behöver Jesus utmana och jaga iväg?

Vad heter din lidelse? Vad brinner du för idag? Vad gör dig ”galen” och beredd att agera och förändra? Vad får ditt hjärta att brinna och dina ögon att glöda?