Mångfald är vardagsmat

Det är lunchtid på Max. Kön av hungriga gäster börjar växa. I köket arbetas det snabbt och effektivt. Olika sorters hamburgare blir klara fort-fort-fort i takt med att beställningarna kommer in. En av dem som jobbar hårdast och driver upp tempot är Richard Bergfors. I kassan står hans bror Christoffer Bergfors som häller upp läsk, lägger fram tillbehören på brickan och tar betalt.
De skulle kunna vara nästan vilka två anställda som helst. Möjligen kan man se att de är aningen äldre, något snabbare, lite säkrare i rörelserna än personalen runt omkring dem. Det märks att de har gjort det här många gånger förr.

Passionerat engagerade
På deras uniformer finns förklaringen prydligt broderad. På Richards skjorta står det Verkställande Direktör och på Christoffers Vice VD/Operativ Chef. De är inte bara hamburgerkockar, de är ledare för ett restaurangimperium som är på väg mot en omsättning på en miljard kronor. Som många andra entreprenörer är de passionerat engagerade i sina jobb.
– Vi öppnar en ny restaurang nästan varje månad och kommer att ha 60 innan året är slut. Om 4–5 år ska vi vara dubbelt så stora, säger Richard.
Framgången ska komma med hjälp av bland annat hög kvalitet och god service. För att ge god service måste man ha bra personal. Max Hamburgerrestauranger arbetar aktivt för mångfald när man rekryterar, bland annat när det gäller funktionshinder av olika slag.
– Om man ser på människor som individer kan man skräddarsy jobb där funktionshinder inte är något hinder alls, säger Richard. Det gäller att inte tänka så stelt och bara besätta fasta tjänster på en arbetsplats. Man kan plocka lämpliga arbetsuppgifter från flera tjänster och samla dem hos en person. Det frigör andra från de uppgifterna.
Man går igenom alla arbetsuppgifter som behöver utföras under en vecka, väljer ut dem som verkar passa och skapar rutiner för dem. Ofta handlar det om serviceuppgifter som att blåsa upp ballonger, dela ut kaffe och liknande. Jobbet kallas serveringsvärd och är viktigt, men utan den stress som finns ute i köket.
– Vi gör en bedömning: ”Vad kan den här individen utföra och hur lång tid tar det?” Sedan får man testa sig fram helt enkelt.

Pappa funktionshindrad
Ett par av de serveringsvärdar som Max nyligen har anställt kommer från Samhall. Målet är att det ska vara självklart att anställa funktionshindrade vid alla restauranger. Samhall ansvarar för lokalvården på många orter. Alla chefer inom Max har gått Samhalls utbildning ”Att leda i mångfald”.
En del av förklaringen till Max engagemang i den här frågan är att företagets grundare, ordförande och ensamägare Curt Bergfors sitter i rullstol efter en olycka för 20 år sedan.
– Vår far värnar förstås mycket om det här, eftersom han själv vet hur jobbigt och svårt det kan vara för funktionshindrade att ta sig ut i näringslivet. Men redan tidigare har vi arbetat med många mjuka värden i verksamheten. Det gäller allt från miljö – där vi jobbar jättemycket – till hälsa, etik, moral och att hjälpa till i samhället.
En annan förklaring är att Max behöver arbetskraft. Många som arbetar på restaurangerna är ungdomar som sedan går vidare till studier eller andra jobb, så personalomsättningen är hög.
– Vi är 2 200 anställda idag och anställer löpande 50–100 personer i månaden, så det blir en del, säger Richard. När vi anställer personer som har stått utanför den ordinarie arbetsmarknaden har de ett otroligt engagemang och en arbetsglädje som smittar av sig. Dessutom jobbar de kvar längre än andra, så även om utbildningen och introduktionen kan ta mer tid får man igen det i slutändan.
– Det är ofta bra arbetsgemenskap på restauranger, säger Christoffer. Även människor som är blyga och tystlåtna i början kommer rakt in i gänget. Det är roligt att se hur snabbt många utvecklas. De som knappt vågar fråga om de får bjuda på kaffe när de börjar står några veckor senare och snackar fotboll med folk de aldrig träffat förr.

Började som barn
Max är alltså ett familjeföretag och kanske är det därför som bröderna besöker företagets alla restauranger flera gånger per år. Och att de gärna hoppar in och hjälper till över lunchen.
Att de kan jobbet är ingen tvekan om. Redan som 10–11 år gamla började de hjälpa till i företaget. De städade, delade ut reklamblad, plockade disk och lärde sig det mesta.
– Det är sånt man får respekt för bland personalen, säger Christoffer. Vi har jobbat på alla positioner, så vi vet vilka problem som finns och kan diskutera dem. Första gången jag hjälpte till i köket fick jag stå på en låda för att nå upp.
I södra Sverige har Max Hamburgerrestauranger bara funnits i några år. Men i Norrbotten startade Max redan 1968. Det sägs att gästerna fick kniv och gaffel.
– Det där med besticken är nog delvis en myt, säger Richard.

Snabbheten viktig
Max burgare lagas på beställning. Det sista är dock inte enbart en fördel. Det innebär att kunderna får vänta och att köerna ibland blir avskräckande långa.
– Tiden är vår akilleshäl, säger Richard. Därför försöker vi sänka den så mycket som möjligt. I våra nya restauranger har vi dragit ner väntetiden till hälften med hjälp av nya maskiner i köket. Och vi jobbar med nya tekniska lösningar för att korta tiden ytterligare.
Men så långt som till att laga hamburgarna i förväg tänker Max inte gå. De blir inte lika goda då.
– Vi kan inte försämra kvaliteten. För vår vision är att bli världens bästa hamburgerkedja.
Trots att bröderna Bergfors har jobbat på Max i hela sina liv älskar de fortfarande hamburgare. Och ingen av dem tycker att det är något problem att jobba med brorsan.
– Vi känner varandra så bra att vi inte ens behöver prata, säger de. Vi vet vad vi vill och vad vi vill med företaget. Jag ser det bara som positivt. Vi ser kanske lika ut, men vi är inte så lika ändå. Vi kompletterar varandra.

Kortfakta | Bröderna Bergfors
Namn: Richard och Christoffer
Yrke: VD och vice VD i Max Hamburgerrestauranger
Ålder: 31 och 30 år
Födda i: Luleå
Bor: Ett par kvarter från varandra i Stockholm
Familj: Varsin sambo
Anställer: Gärna funktionshindrade.
Äter: Hamburgare 4-5 gånger i veckan. Annars gärna italienskt (Richard) eller mexikanskt (Christoffer). Båda tycker om det libanesiska köket.