

	Högst upp på fasaden under de täckta byggnadsställningarna pågår arbetet med restaureringen för fullt. Henry Schwartz och André Westlin visar underhållschefen Håkan Andersson från Probitas hur arbetet fortskrider.

Vid en besiktning av en fastighet i stort behov av fasadrenovering gjorde entreprenören en märklig upptäckt. Gömda under putsen fanns målningar som var över 100 år gamla. Tekniken faställdes till sgraffito, vilket betyder att motivet ristats in i blöt puts, något som endast finns på ett fåtal byggnader i Stockholm. Fastighetsägaren hade ett viktigt vägval; reparera byggnaden enbart för funktionens skull – eller restaurera fasaden med de metoder och material som användes då byggnaden uppfördes.

Nu växer en kulturskatt fram under byggnadsställningarna på Tegnérgatan 4 – kvarteret Hälsan återfår sin skönhet anno 1884.
Fastigheten som ligger i korsningen Tegnérgatan/Tulegatan i Stockholm, uppfördes 1884. Den är en av få byggnader vars fasad med rustiseringar och stuckaturer finns bibehållen under lager av puts och plastfärg. Efter årtionden av tillfälliga lagningar ska nu byggnaden restaureras med gamla metoder och material. Under 2008 visas den nya byggnaden såsom den uppfördes – för över 100 år sedan.
Fastigheten byggdes av byggherre och byggmästare NJ Bengtsson. Arkitekt var Erik Gustav Sjöberg, som ritade många offentliga och enskilda byggnader, exempelvis Blasieholmskyrkan (1864, riven 1964), Immanuelskyrkan (som låg bredvid kvarteret Hälsan, byggdes 1885 men revs sedan 1977) och Högre Lärarinneseminariet (1870-72) i Stockholm.

Ett kulturarv plockas fram
Runt om i Stockholm har många fasader under seklet byggts om; stuckaturer har tagits ned, lister och kantkedjor har förenklats eller rivits bort, färgsättningar har justerats. Kvarteret Hälsans exteriör har ett mycket högt arkitektoniskt värde och är en bra representant för 1880-talets fasadschema med rikt klassicerade och dekorativa detaljer.
Fastigheten skal nu varsamt restaureras till sitt ursprungliga skick med gamla metoder. Och förutom fastighetens exklusivitet vad gäller arkitekturen så har små skatter hittats under putsen på översta våningen.

Hantverk i ordets rätta bemärkelse
Fasaden är gjord av kalkputs som i dag är täckt med flera lager alkyd- och plastfärg. Nu ska det blottlagda tegelverket åter putsas upp med kalkputs och därpå målning med Goltlandskalk i sju tunna strykningar. Bottenvåningen och stuckaturdetaljer målas i linoljefärg.
– Det finns inte många hantverkare som ”har detta i fingertopparna” längre, att jobba på det här sättet. Huset ska inte få något av de moderna putssystemen som används vid nyproduktion av fastigheter i dag. Den här fasaden gör vi ”för hand” både vad gäller material och metoder. Detta är sann byggnadsvård, säger Stefan Karlsson som är arbetsledare på Stark Fasadrenovering och leder projektet.

Motiv från 1800-talet
På den översta våningen finns 30 utsmyckningar i så kallad sgraffito, en teknik där motivet ristas i en färsk puts i två olikfärgade skikt. Denna putsteknik finns bevarad i ett gott skick endast på ett fåtal ställen i Stockholm. Byggnadskonservatorer från Skanska Stenkonservatorn tar fram det som finns bevarat av motiven och återställer tavlorna med samma teknik som användes för över hundra år sedan.
Just nu pågår ett undersökande arbete där de gamla motiven kalkeras av från byggnadsställningar 20 meter ovanför gatan. Redan nu framgår det att tavlorna har två olika huvudmotiv, dansande änglar, samt symboler från olika hantverksskrå med återkommande vackra ramverk. Efter studier av de kalkerade bladen och av mönsterböcker från den aktuella tidsperioden, sammanställs slutligen det färdiga motivet för varje tavla.
Därefter kommer det att föras disskusioner mellan Probitas (som äger fastigheten), byggnadskonservator Per Nelson, Länsstyrelsen samt Stockholms Stadsmuseum. Förhoppningsvis kan detta resultera i en högre rankning av fastigheten; från ”grön” till ”blå”, enligt Stadsmuseets kulturhistoriska byggnadsklassificering. Det vill säga, från ”särskilt värdefull från kulturhistorisk synpunkt” till ”byggnadsminne” – något som sällan hänt i Sveriges byggnadshistoria.