Long Tail - något för högskolan?

De populäraste tv-programmens tittarsiffror har minskat i tiotals år och den populäraste serien idag skulle inte ens ha kommit med på tio i topp-listan 1970. Vi är alltså inte lika besatta av hittar och central distribuering längre. Men vart har de nyckfulla konsumenterna tagit vägen? Enligt Anderson så finns de inte på någon enskild plats. De är spridda för vinden i oräkneliga nischer. Det stora tillväxtområdet är Internet med miljontals destinationer, där var och en trotsar den traditionella logiken i medier och marknadsföring. Tidigare såg alla samma storfilmer på bio och tog del av nyheter i samma tidningar och tv-kanaler. Idag finner man nyheter, utbildning och information i ett kulturellt landskap med en obruten ström av högt till lågt, där kommersiellt innehåll och amatörinnehåll konkurrerar om vår uppmärksamhet på lika villkor.

Förmodligen kommer vår framtid att bygga på detta förhållande och det är i så fall något som skolan kanske redan har drabbats av. Studenter väljer allt oftare att studera på distans där det finns spännande kurser. Istället för att läsa kurskatalogen söker de på Internet, pratar med kompisar och diskuterar på nätforum. Har skolan anpassat sig efter detta? Tillhandahåller skolan nischade nätbaserade utbildningar och kurser i tillräckligt stor utsträckning? Annonserar man dem på platser där den potentiella målgruppen når informationen?

Anderson talar också om 98-procentsregeln. I vanliga fall gäller 80/20-regeln. Dvs: 20% av produkterna står för 80% av inkomsterna. Men i en bransch med digitalt innehåll behövs ingen stor lagringsyta, tjusiga exponeringar eller kostsamma produktlanseringar. Där kan man istället satsa på mångfald och produkter som inte tilltalar den stora massan men som sammantaget ändå når ut till en minst lika stor målgrupp. Även om målgruppen är mindre för varje produkt så gör mångfalden att det totala utfallet blir bättre än med 20/80%-regeln. Hälften av de 10 000 populäraste böckerna i en vanlig bokhandel säljer inte en bok i kvartalet. Detta spelar inte så stor roll om lagring och exponering är billig. Om man säljer en bok i kvartalet av 98% av det totala lagret så fungerar det i alla fall.

Vad har då detta med skolan att göra?
När vi tänker på traditionell utbildning så tänker vi på vad som kommer att locka studenter. Vi vågar av ekonomiska och resursmässiga skäl inte utveckla kurser som inte kommer att dra studenter. Och det är förståndigt. Men... om vi kunde nå fler potentiella studenter så kanske även nischkurser kunde bli framgångsrika. En enda student från varje kommun i sverige - det skulle bli en rejäl succékurs. Det är trots allt en ganska låg procent av befolkningen som faktiskt studerar. Det finns en stor målgrupp som vi inte når fram till idag eftersom vi inte har tillräckligt nischade kurser. En annan del av Long Tail-begreppet som Anderson pratar om är att behålla kunderna för att kunna locka dem tillbaka när något som intresserar dem dyker upp. Detta kallar författaren för “långsvansade fördelningar”. Det är vi ganska dåliga på idag, när studenterna är klara så släpper vi oftast iväg dem utan att kontakta dem igen - trots att vi vet hur viktigt det livslånga lärandet är.

Bästa hälsningar /Peter

Peter Carlsson jobbar som IT-pedagog/teknikutvecklare
på Humanvetenskapliga institutionen, Högskolan i Kalmar.