- Inte en enda dag har jag tänkt att jag hellre stannar hemma än tar mig till skolan, säger Mattias Kroupa, utbytesstudent från USA. Åtminstone inte här i Sverige. Kanske beror det på att jag annars går i skola i Amerika, där det inte finns någon tid till socialt umgänge. Att det är mer umgänge, både under lektioner och raster, får mig motiverad för, och att ens gå till, skolan.

Från isolation till frihet
- Hemma i Amerika startar skoldagen alltid vid klockan sju. Dagen fortföljer fram till klockan 15. Alla lektioner är på 41 minuter, och du ska efter endast fyra minuter infinna dig på nästa lektion. Inte en enda rast, till skillnad från Sverige. Här har vi längre raster för jämnan, vilket ger utrymme för mycket umgänge.

Kamratskap elever emellan är en självklarhet, och att lärare och elever kan få någon form av vänskapligt förtroende sinsemellan tillhör inte heller ovanligheterna, ialla fall för oss svenska elever. Men för någon utifrån kan det vara tvärtom.

- Vi tilltalar aldrig en lärare vid förnamn, och än mindre för "du". De ska kallas "Mr" eller "Miss", följt av efternamnet. En svordom och du får kvarsittning. Om du är i behov av ytterligare tid med ett arbete, eller är klar tidigare, får du ändå sitta där så länge lektionen varar. Varken mer eller mindre. Här svär till och med lärarna, och de ger dig den tid du behöver. De ser dig inte som vilken elev som helst, utan för den du är.

Känner mig hemma
- Där hemma har jag bara två riktigt bra vänner. Att skaffa vänner här var inte alls svårt, jag blev gott mottagen och har många vänner jag trivs med. Folk här är trevliga. Dock har det påverkat mig lite negativt, all bekvämlighet och utrymme till vänner, då jag inte klarar av lika mycket som jag kunnat eftersom jag inte sköter mig lika bra här. Och att få ett bra betyg i Sverige är mycket svårare än ett i Amerika. MVG här är ganska svårt, medan motsvarande betyg, A+, där hemma är väldigt vanligt.

Enkelt fixat
Philipp Späth, däremot, samtycker inte med Mattias om betygsättningen.

- Jag är utbytesstudent från Tyskland, och det är mycket svårare att få ett högt betyg där. Ett gott exempel: Detta årets matte i Sverige är något jag räknade förra året i Tyskland. Vi har ett högre tempo i skolarbetet, säger Philipp.

Men även i Tyskland är det mer formellt än just individuellt, och dagarna är även där strikta med bestämda tider.

- "Kan Ni hjälpa mig?" - språket är viktigt. Vi tilltalar inte våra lärare som om de vore vänner, och de engagerar sig inte utöver lektionen heller. Här får jag den hjälp jag ber om, även om det innebär att läraren stannar en stund efter lektionen. De gör så gott de kan för att hjälpa mig nå mina mål och pressar mig inte alls till samma grad. I Tyskland matas du med "Gör det, gör det och gör det!", sedan utgår de från att du förstått och klarar av det. Dessutom har vi våra lektioner, varken mer eller mindre, lärarna kan inte som i Sverige bestämma att vi får gå lite tidigare. Alla lektioner är 90 minuter och våra längsta raster är 20 minuter.

Stormtrivs
- I Tyskland har jag vänner i klassen och vi känner varandra ganska väl, men vi har också gått fyra år tillsammans. Här, däremot, fick jag vänner väldigt snabbt. Gemenskapen här är mycket större och jag blev som individ mer välkomnad. Min skola där hemma är bra, men för första gången sedan fem år trivs jag faktiskt med att gå till skolan.

Lyckligt lottade
Vi verkar ha det bra, vi här i Sverige. Lärare som bryr sig om dig som individ, större möjligheter till umgänge och större gemenskap i klasserna. Större acceptans för den du är, mindre stressat tempo, jämlikhet lärare och elever emellan utan så kallat finare sätt att tilltala. Mer eget ansvar och självständighet som bygger för en mer oberoende framtid.

Tja, det är ju bara bra saker. Men om vi stannar för en stund och tänker över det hela, är det kanske inte lite för slappt ibland? För mycket frihet gör att man inte tyglar sig själv på samma sätt, något även Mattias sa. Kanske borde även vi införa en del regler och ha fastare tider, just för att vi inte ska råka springa ifrån oss själva. Inte nödvändigtvis omvandla det individuella och roliga till något formellt och tråkigt, men däremot finna någon sorts balans däremellan för att skapa en möjlighet för både oss elever och lärare. En möjlighet att få undan saker och ting, utan att alls behöva springa åt ett eller annat håll. Vi har det bra och vi har det bättre, men ytterligare förbättring finns att sikta mot.