Enköpingsloppet–ny tradition?
Några dagar innan loppet träffar jag Pelle Johansson. Pelle är en av tre personer bakom den nystartade föreningen APC-Indoor IF, som arrangerar Enköpingsloppet. Vi har bestämt träff i det som ska bli deras sporthall.
Jag går in bakom planket på baksidan av lokalen som jag fått det beskrivet för mig i vår SMS-konversation. En elektrisk garageport står halvöppen och jag behöver ducka lite för att ta mig in. Det är en stor hall med högt i tak och grejer ligger lite överallt i lokalen.
Mitt i lokalen sitter Pelle vid vad som ser ut som ett matbord i trä med stolar runt. Han har en dator och två telefoner framför sig. Han pratar i den ena telefonen och just när han lägger på ringer den andra. När han avslutat det samtalet frågar jag lite skämtsamt om det är mycket att göra.
Ja, men det är det som är roligt också, svarar han med ett leende.
Vi småpratar lite om löpning och kommer då in på det som är själva huvudämnet: Enköpingsloppet.
Varför arrangerar ni loppet?
Jo, men vi känner att Enköping saknar ett löplopp, svarar Pelle. Löpning är ju både roligt och väldigt bra för oss.
Han berättar vidare om hur han minns ”Mässmilen”. Ett lopp som gick här i Enköping förr men som sedan lades ned.
Till skillnad från Mässmilen, som var just en mil, består detta lopp av tre olika distanser.
Först har vi ett lopp för barn, Ajabajacancerloppet, som är uppdelat i tre mindre lopp.
Jag frågar mer om det loppet och Pelle berättar att en vän till honom som drabbats av barncancer inom familjen fått mycket hjälp av Ajabajacancer, en förening som jobbar för att ge stöd i till barncancerdrabbade och de runt omkring. Därför kommer en del av intäkterna från dessa lopp att gå till Ajabajacancer.
Efter barnloppet går loppet som jag gett mig på, mellandistansen på 5,5 km. Efter det är det milen, sista loppet för dagen.
Jag frågar om mottagandet av loppet och Pelle säger att det har tagits emot överraskande bra för att vara första året. De har många anmälda och ett stort visat intresse.
Man kanske hade kunnat tro att det skulle vara svårt att få igång folk till att springa loppet. Jagtror att många känner att de måste vara bäst för att kunna springa ett lopp men syftet är ju bara att ha roligt, säger Pelle.
Dagen för loppet är en lördag som bjuder på mycket bra väder för ett löplopp.Det är ingen stark sol som bränner utan temperaturen är ganska sval och det är tätt med grå moln på himlen.
Jag är där några timmar innan start, hämtar ut min nummerlapp och fäster den på min tröja med säkerhetsnålar. Start och mål är på idrottsplatsen Enavallen och där finns tält och food-trucks uppställda från olika företag och samarbetspartners till loppet. Det är mycket folk på plats, både deltagare och publik. Då och då hörs evenemangets speaker som meddelar något om dagen eller pratar medeller ställer några frågortillen sponsor.
Klockan elva startar, efter en gemensam uppvärmning, första barnloppetoch barnen springer varven runt löparbanan med en inspirerande entusiasm. En blå, fluffig maskot går runt och gratulerar allabarn som tagit sig i mål.De andra två barnloppen genomförs med lika glada och taggade deltagare och vid tolvtiden påbörjas en gemensam uppvärmning inför mellanloppet.
Vi deltagare går ut på löparbanan. På en liten scen står uppvärmningsinstruktören och med musik i bakgrunden visar hon olika övningar som videltagare härmar. Efter ungefär femton minuter är nog de allra flesta varma och redo att börja springa. Vi förflyttar oss till startplats och inväntar spänt signal. Speakern är nu vid oss löpare och ställer några frågor till vissa deltagare.
Med tio sekunder till start inleder speakern en nedräkning. Vid noll hörs ett startskott och vi ger oss iväg.
Det är tätt med deltagare och det tar ett tag innan alla hittar sin plats. Tempot är rätt högt från start då alla vill fram samtidigt men när vi sprungit ut från arenan kan alla hitta det tempo de vill hålla.
Längs med loppet står det åskådare och funktionärer som ständigt hejar på en. Loppet är uppdelat på två varv i området runt Enavallen och mot slutet på det andra varvet tar man sig tillbaka in på arenan där man möts av musik och jubel.När man tar sig i mål får man gå bort till ett av tälten där man får vatten, en banan och enkex-choklad.
Deltagare kommer i mål en efter en och när alla kommit i mål är det till sist dags för sista loppet.Här är det tätt med vad som ser ut som avancerade löpare och när startskottet går rusar flera av de iväg i ett högt tempo.
Det dröjer inte länge förrän de snabbaste löparna går i mål. Jag tar mig fram i folkmassan ochställer några korta frågor om loppet till Jonas Boberg, en av deltagarna.
Jo, men jag höll ihop det ganska bra! Vädret är perfekt för löpning. Lagom svalt och grått, säger han glatt.
Jag frågar vad han tycker om loppet i allmänhet och själva idén. Han svarar att lopp drar mycket folk och att det alltid är jättekul.
Löpning är väldigt populärt just nu så det är klart Enköping ska vara med och bidra och det tycker jag att de har gjort på ett väldigt bra sätt.
De sista löparna tar sig i mål och jag tar mig ut från arenan. Genom stan hörs musiken från Enavallen lång väg och nu börjar träningen inför nästa gång…
Ungefär 365 dagar bort.