Dikt till jul

Det kanske tänds stjärnor....

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
små stjärnor som strålar och blänker,
kanske tänds de av kärlekens tankar
som nån här på jorden tänker.
Kanske tänds det nya små stjärnor nånstans
som levande klara kristaller
för att återge himlen ljus och balans
när andra slocknar och faller.

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
när någon har knäppt sina händer,
kanske tänds de av kärlekens böner
som nån här på jorden sänder.
kanske tänds det nya små stjärnor nånstans
i rymdernas stjärnströdda vimmel,
kanske kärleken är vår jordiska chans
att skapa en ljusare himmel....

Det tänds kanske stjärnor i rymden ibland
ty kärleken kan göra under,
kanske skapas det något för evigt
i flyende korta stunder.
Kanske nya stjärnor kan tändas nånstans
när kärlekens makter får råda,
kanske blev det rätt mörkt om kärlek ej fanns
och inte fanns stjärnor att skåda....