Störst är inte alltid bäst
Det var en gång två björnar, Lilla björn och Stora björn. Stora björn skröt alltid om att han var så lång, stor och stark. Lilla björn fick bara lyssna på Stora björn när han skröt för han hade ju inte något att skryta om själv.
Lilla björn blev riktigt ledsen en dag när Stora björn skröt som värst. Så Lilla björn lämnade Stora björn och gick iväg långt in i skogen. Han gick och gick och gick och gick, långt in i skogen. Efter ett tag blev Lilla björn trött och satte sig ner för att vila. Han tittade sig omkring och såg ett litet hål in i berget. Han gick in i grottan och fann att det fanns massor av mat där inne i grottan! Honung, bär och en liten bäck som rann där inne. Lilla björn blev jätte glad och sprang ut genom det lila hålet, sprang tillbaka till Stora björn och berättade vad han hittat.
De båda björnarna sprang tillbaka till grottan och när de kom fram gick Lilla björn in i grottan. Stora björn gick efter. Men då hände något som överraskade Stora björn. Han var för stor! Han kunde inte komma in genom det lilla hålet in till grottan och all mat för att han var så rund om magen. Då fick helt plötsligt Lilla björn något att säga till om…
– Störst är inte alltid bäst…
De båda björnarna sprang tillbaka till grottan och när de kom fram gick Lilla björn in i grottan. Stora björn gick efter. Men då hände något som överraskade Stora björn. Han var för stor! Han kunde inte komma in genom det lilla hålet in till grottan och all mat för att han var så rund om magen. Då fick helt plötsligt Lilla björn något att säga till om…
– Störst är inte alltid bäst…