Välbesökt orgelmöte i Linköping

Första anhalt i den exkursionsaktivitet, som alltid kringgärdar själva årsmötesförhandlingen, blev studiebesök hos Staffan Holm och hans traditionella, alltid publikdragande fredagslunchmusik i S:t Lars kyrka.

Denna gång blev det fullsatt kyrka med flera hundra lyssnare som förutom med kaffe och smörgås i kyrkbänken bl a undfägnades med Holm-arr av Våren ur Vivaldis Årstiderna, April in Paris och Jules Massenets Meditation allt enligt stampublikens inlämnade önskemål. Det annars vid programsättningen obligatoriska Bach-verket fick denna gång ge vika för våraktuella gökrop i Le Coucou av Louis-Claude d’Aquin.

Auditoriet kvitterade med långvarig applåd och orgelsällskapsfolket begav sig ut på guidad vandring i den s k Linköpingsskolans fotspår med RAÄ:s Niclas Fredriksson, sedan denne först lämnat kunnig information bl a om orgelbyggaren Pehr Schiörlin, vars verkstad en gång fanns i stadskärnan.

Resten av fredagen ägnades åt besök i Norrköping där vitala organistpensionärer ombetts presentera egna kompositioner på sina f d orglar – Olle Elgenmark i Matteus och Bengt-Göran Sköld i S:t Olai. Den senare, som även framförde verk av sin farbror Yngve Sköld, verkade med tilltalande repertoar framförd med intensitet och spelglädje ha givit den största behållningen hos resenärerna. Måhända var inte alla riktigt förberedda på den timslånga, lite inåtvända orgelsymfoni som med charmigt spel bjöds från den engelskinspirerade orgeln i Matteus.

Före lördagens årsmötesförhandlingar höll orgelarkitekten Ulf Oldæus ett mycket uppskattat föredrag med ljusbilder om orgelns arkitektur – ett ämne så väl och intresseväckande presenterat att man gärna skulle vilja få en repris i bokform av samme författare!

Årsmötet omvalda den sittande styrelsen och gladdes för övrigt åt Sällskapets sedan förra året påtagligt förbättrade ekonomiska situation. Medlemsavgiften för 2007 fastställdes på samma nivå som för innevarande år. Mötet gav tydligt bifall till styrelsens förslag att avgiften fr o m nästa år skall betalas senast den 31 januari, vilket avsevärt förenklar kassörens arbete med både bokföring och budget.

Samma dags eftermiddag bjöd Lars Åberg på orgelkonsert på Setterqvist-orgeln på domkyrkans västläktare. Tyvärr visade sig uppmaningen på programbladet att sitta långt bak vara mycket mer välmotiverad än någon kunnat ana, då den producerade kontrapunkten upplöstes i sammelsurium mindre än halvvägs till koret. Synd på Åbergs ambitiösa program att bara åhörarna på de sista bänkarna fick fullt utbyte av interpretens kompetens och spelglädje i bl a de toccator av Bach och Widor, som inramade programmet. Tanken på att låta orgeln återfå sin ursprungliga placering framför det valv, där den med nämnda akustiska effekt nu är inträngd, förefaller inte bara välmotiverad utan rent av nödvändig.

I sen kvällstimma efter festmiddag avslutade Mark Falsjö dagen med orgelkonsert av sällsam natur. Föremål för det organologiska intresset var Bruno Christensens orgel från 1954, som tidigare ägts av Augustin Mannerheim och varit placerad på närbelägna Grensholms slott, där värdfolket, när det begav sig, undfägnades med privata orgelkonserter av Bengt Berg, Rune Engsö och Anton Heiller för att nämna några. I sin nuvarande, moderna miljö står orgeln tillsammans med flygel, trumset, Yamaha-synt och jättehögtalare på estraden i Pingstkyrkan. Kyrkans ungdomssektion, som samtidigt fanns i källarvåningen med amerikanska musikgäster fick konstellationen Falsjö och Buxtehude att växa till trio med bumpa…..

I Linköpings omgivningar finns som bekant ett stor urval intressanta orglar varav Sällskapet på söndagen tog tillfället i akt att besöka Gammalkils nyrestaurerade, i år 200-årsjubilerande Schiörlin-orgel, där Bo Ingelberg med elegant spel vid högmässan gav smakprov på orgelns goda klangliga kapacitet. Mark Falsjö och den enmanualiga Schiörlin-orgeln i Slaka var en imponerande kombination. I närbelägna Vist brann kyrkan ner till grunden för några år sedan. I den nybyggda kyrkan finns en av firma Grönlund utomordentligt välgjord kopia av Cavaillé-Coll-orgeln i Jesuskirken i København. Michael Waldenby gjorde här en sedvanligt flott konsert med bl a egen musik. Många lyssnarpekfingrar i öronen talade emellertid sitt tydliga språk och det upplevdes allmänt som olyckligt att kopian fått samma ljudkapacitet som originalet, som står i en lokal med helt andra akustiska förutsättningar. Men som sagt, orgelns enskilda stämmor var mycket välljudande och alla hemvändande var glada över allt vad de under tre dagar hade fått höra och se.