Niorna på Freinetskolan Kastanjen är inne på sitt mästarår
På Kastanjen kallas sista året "mästaråret". Andrew, Mariam, Firuzan och Ann Sofie i klass 9 ska fram till sommaren visa sina kunskaper i ett jag-projekt. Examinationen är ett alternativ till den provhets som ofta utmärker sista året på grundskolan.
Ann-Sofie och Andrew har gått hela sin skoltid på Freinetskolan Kastanjen i Botkyrka. Mariam och Firuzam kom till Kastanjen på mellanstadiet. Nu har de bara en och en halv termin kvar innan de måste lämna Kastanjen.
De tror att de kommer att minnas sin skola som ett ställe präglat av engagemang och trygghet.
- Man kommer att minnas att alla brydde sig, säger Mariam.
Men än har de inte lämnat sin skola. De ska genomgå ett slags mästarprov innan de lämnar sin småskaliga skola för det ovissa äventyret på någon av gymnasieskolorna i området. Nu i december börjar de på något som kallas jag-projektet. Det är inte olikt art-portfolio som vi på Freinetskolan Bild & Form har börjat med (se annan artikel i tidningen)
Projektet innebär att de ska presentera sina kunskaper i olika genrer: rita bilder, skriva dikter, skapa musik till egna texter, tillverka sin mask, skriva om sin skoltid och inreda sin framtida lägenhet. I det sistnämnda kommer matematiken in. De ska bygga sitt framtida liv i en personligt inredd lägenhet, men måste hålla budgeten.
De kommer alltså att lämna ut sig själva i jag-projektet. Men det är inget de är nervösa för.
- Nej, man känner ju de flesta på skolan, säger Andrew.
Idén att kalla sista året för mästaråret kommer från Freinetskolan Mimer i Norrtälje. De fyra eleverna från Kastanjen gillar verkligen det här "freinetiska" sättet att visa sina kunskaper på. De kommer på fyra saker som de tycker är typiskt "freinetiskt" och som präglar Kastanjen.
- Freinetpedagogik innebär att gå ut och lära sig saker.
- Det är inte bara teoretiskt.
- Man får lära sig genom att göra saker.
- Man får lära sig att ta ansvar.
Det där med ett ökat ansvar tycker de har blivit tydligt när mästaråret startade. De förväntas vara sin egen motor i kunskapsinhämtandet. Och de förväntas kunna organisera även för andra. Ett av mästarproven är nämligen att tillsammans med två kompisar planera och laga skollunchen för hela skolan en dag för att visa både praktiska kunskaper och teoretiska kunskaper i hemkunskap.
Sen finns det inslag på Kastanjen som påminner mer om traditionell svensk skolundervisning - precis som hos oss på Freinetskolan Bild&Form. De pluggar hårt inför proven i främmande språk. Det kanske är svårt att undvika den ingrediensen i skolan?
- Jo, men vi jobbar även temainriktat i språkundervisningen. Under temat om Célestin Freinet gjorde vi reportage om modet i Paris under 20-30-talet. Det var kul, säger Ann-Sofie.
Samma sak i svenska. De har prov, men jobbar mer ”freinetiskt” med skoltidningen. Den heter "Wazz up?".
Men är inget dåligt på Kastanjen då?
- Jo det är trångt säger Andrew.
- Och vi är inte riktigt nöjda med maten säger Ann Sofie.
Stormötena tycker de har en viktig funktion, men att de hålls alldeles för ofta.
- Det känns inte som att det alltid finns något viktigt att ta upp när mötena hålls en gång i veckan, säger Andrew.
- En gång i månaden räcker säger Firuzan och Andrew instämmer.
Mariam tycker att man kanske ändå skulle ha det två gånger per månad.
På stormötena kan man ge kritik och beröm, samt komma med förslag på saker man vill genomföra. Precis så som många klassråd ser ut på freinetskolorna. Återigen hänvisar de till tryggheten på Kastanjen, när jag undrar om man verkligen kan ta upp kritik i en så stor grupp.
- Man kommer att minnas att alla kände alla, säger Andrew.
De tror att de kommer att minnas sin skola som ett ställe präglat av engagemang och trygghet.
- Man kommer att minnas att alla brydde sig, säger Mariam.
Men än har de inte lämnat sin skola. De ska genomgå ett slags mästarprov innan de lämnar sin småskaliga skola för det ovissa äventyret på någon av gymnasieskolorna i området. Nu i december börjar de på något som kallas jag-projektet. Det är inte olikt art-portfolio som vi på Freinetskolan Bild & Form har börjat med (se annan artikel i tidningen)
Projektet innebär att de ska presentera sina kunskaper i olika genrer: rita bilder, skriva dikter, skapa musik till egna texter, tillverka sin mask, skriva om sin skoltid och inreda sin framtida lägenhet. I det sistnämnda kommer matematiken in. De ska bygga sitt framtida liv i en personligt inredd lägenhet, men måste hålla budgeten.
De kommer alltså att lämna ut sig själva i jag-projektet. Men det är inget de är nervösa för.
- Nej, man känner ju de flesta på skolan, säger Andrew.
Idén att kalla sista året för mästaråret kommer från Freinetskolan Mimer i Norrtälje. De fyra eleverna från Kastanjen gillar verkligen det här "freinetiska" sättet att visa sina kunskaper på. De kommer på fyra saker som de tycker är typiskt "freinetiskt" och som präglar Kastanjen.
- Freinetpedagogik innebär att gå ut och lära sig saker.
- Det är inte bara teoretiskt.
- Man får lära sig genom att göra saker.
- Man får lära sig att ta ansvar.
Det där med ett ökat ansvar tycker de har blivit tydligt när mästaråret startade. De förväntas vara sin egen motor i kunskapsinhämtandet. Och de förväntas kunna organisera även för andra. Ett av mästarproven är nämligen att tillsammans med två kompisar planera och laga skollunchen för hela skolan en dag för att visa både praktiska kunskaper och teoretiska kunskaper i hemkunskap.
Sen finns det inslag på Kastanjen som påminner mer om traditionell svensk skolundervisning - precis som hos oss på Freinetskolan Bild&Form. De pluggar hårt inför proven i främmande språk. Det kanske är svårt att undvika den ingrediensen i skolan?
- Jo, men vi jobbar även temainriktat i språkundervisningen. Under temat om Célestin Freinet gjorde vi reportage om modet i Paris under 20-30-talet. Det var kul, säger Ann-Sofie.
Samma sak i svenska. De har prov, men jobbar mer ”freinetiskt” med skoltidningen. Den heter "Wazz up?".
Men är inget dåligt på Kastanjen då?
- Jo det är trångt säger Andrew.
- Och vi är inte riktigt nöjda med maten säger Ann Sofie.
Stormötena tycker de har en viktig funktion, men att de hålls alldeles för ofta.
- Det känns inte som att det alltid finns något viktigt att ta upp när mötena hålls en gång i veckan, säger Andrew.
- En gång i månaden räcker säger Firuzan och Andrew instämmer.
Mariam tycker att man kanske ändå skulle ha det två gånger per månad.
På stormötena kan man ge kritik och beröm, samt komma med förslag på saker man vill genomföra. Precis så som många klassråd ser ut på freinetskolorna. Återigen hänvisar de till tryggheten på Kastanjen, när jag undrar om man verkligen kan ta upp kritik i en så stor grupp.
- Man kommer att minnas att alla kände alla, säger Andrew.