Man blir så trött
Ett av mina barn kom hem från skolan och citerade en lärare. – Ni måste uppföra er. Ni är ju nästan vuxna nu. Som förälder tänker man direkt. ”Den läraren kan inte ha egna barn”
Som förälder vet man att man inte kan släppa lös en grupp barnkalasande 5 åringar själva, i ett vardagsrum, i två timmar, utan att räkna med en viss förstörelse. Om man kan det så är de antigen väldigt trötta, fått kollektiv feber eller är onaturligt ordentliga. Det sista skrämmer mig.
Som förälder vet man att man inte kan släppa lös en grupp rastlösa tonåringar själva, i ett klassrum, i fem minuter, utan att räkna med en viss förstörelse. Om man kan det så är de antigen väldigt trötta (inget ovanligt), fått kollektiv magont eller är onaturligt förståndiga. Det sista skrämmer mig.
Rasterna gör att mina ungdomar får ont i magen. Rasterna gör så att de inte vill gå till skolan. På rasterna sker oftast mobbingen. På rasterna sker oftast förstörelsen. Ett av de största problemen i skolan är oftast rasterna. Varför är det så? Jag kan lätt räkna ut detta och ni som också kan det får gärna kommentera detta inlägg med era svar.
Efter många års påhopp, förstörelse, ledsna barn, uppringda föräldrar och lärare, så funderar man på om det verkligen finns människor som fortfarande verkligen tycker att skolan är en underbar plats för barnen och ungdomarna? Att skolan är en bra miljö att växa upp med?
Men gnäll inte bara. Gör något själv också. Men det gör jag ju. Jag röstar, betalar skatt, går på föräldramöte, utvecklingssamtal, peppar barnen/ungdomarna hemma, pratar med lärarna och med rektorn, tvingar iväg mina ledsna barn till skolan, är det något mer jag skall göra?
Kanske borde jag strunta att skjutsa något av mina barn till fritidsaktiviteter för att sitta med i en föräldraförening istället? Borde jag arbeta halvtid och vara i skolan istället? Betala mer i skatt? Jag vet faktiskt inte vad jag borde göra mer. Kom gärna med förslag, både vuxna och elever.
En trött förälder som inte ger upp.
Som förälder vet man att man inte kan släppa lös en grupp rastlösa tonåringar själva, i ett klassrum, i fem minuter, utan att räkna med en viss förstörelse. Om man kan det så är de antigen väldigt trötta (inget ovanligt), fått kollektiv magont eller är onaturligt förståndiga. Det sista skrämmer mig.
Rasterna gör att mina ungdomar får ont i magen. Rasterna gör så att de inte vill gå till skolan. På rasterna sker oftast mobbingen. På rasterna sker oftast förstörelsen. Ett av de största problemen i skolan är oftast rasterna. Varför är det så? Jag kan lätt räkna ut detta och ni som också kan det får gärna kommentera detta inlägg med era svar.
Efter många års påhopp, förstörelse, ledsna barn, uppringda föräldrar och lärare, så funderar man på om det verkligen finns människor som fortfarande verkligen tycker att skolan är en underbar plats för barnen och ungdomarna? Att skolan är en bra miljö att växa upp med?
Men gnäll inte bara. Gör något själv också. Men det gör jag ju. Jag röstar, betalar skatt, går på föräldramöte, utvecklingssamtal, peppar barnen/ungdomarna hemma, pratar med lärarna och med rektorn, tvingar iväg mina ledsna barn till skolan, är det något mer jag skall göra?
Kanske borde jag strunta att skjutsa något av mina barn till fritidsaktiviteter för att sitta med i en föräldraförening istället? Borde jag arbeta halvtid och vara i skolan istället? Betala mer i skatt? Jag vet faktiskt inte vad jag borde göra mer. Kom gärna med förslag, både vuxna och elever.
En trött förälder som inte ger upp.