Ja till sprututbyte i Sverige


Gudrun Renberg 2005-06-16

Redan i november 2003 lade regeringens narkotikasamordnare Björn Fries ett förslag om att sprututbyte för narkomaner ska tillåtas generellt i Sverige. Folkhälsominister Morgan Johansson har alltsedan dess uttryckt sig positiv till en sådan inriktning. Men först nu, juni 2005, har han fått tillräckligt politiskt stöd i riksdagen för en sådan väg.

Sprututbyte är en kontroversiell fråga i Sverige, eftersom motståndarna anser att det inte är i överensstämmelse med svensk narkotikapolitik för övrigt. De som är för ser det som en ren smittspridningsåtgärd, som dessutom kan föra det goda med sig att narkomaner får de kontakter med vården som kan leda till avgiftning och rehabilitering.
Sedan 1986 pågår sprututbytesverksamhet i Malmö och Lund på dispens. Verksamheten startade för att stoppa smittspridningen av hiv och hepatit bland injektionsnarkomaner. Dessa kan inom ramen för sprututbytet lämna in använda kanyler och få rena i stället.
Motståndarna menar att detta indirekt understödjer missbruk. Försvararna hävdar att ingen blir narkoman på grund av sådan verksamhet.
Enligt regeringens förslag ska nu sprututbyte för narkomaner tillåtas i hela landet, men under förutsättning att narkomanvården i övrigt fungerar väl.

"Inte tillgången på sprutor som gör narkomanen"
Morgan Johansson talade vid en konferens i maj om hivprevention i framtiden, anordnad av Statens folkhälsoinstitut, om sprututbytesfrågan.
- Det här är en kontroversiell fråga som diskuterats i 20 års tid och där ganska starka argument står emot varandra.
Enligt Morgan Johansson finns det dock vetenskapligt stöd för att missbruk inte ökar i omfattning på grund av sprututbyte.
- Det är inte tillgången på sprutor som gör människor till narkomaner, precis som det inte är tillgången på glas som skapar alkoholism.
- Men man ska hålla i minnet vad som står mot varandra här, fortsatte Morgan Johansson. Antingen får staten säga att detta inte är i överenstämmelse med vår narkotikapolitik, och då får också pågående verksamhet lägga ned. Men då är jag övertygad om att vi skulle få fler hivsmittade missbrukare.
- Eller också får man säga att detta är något som är så bra att vi ska ha det överallt. Inte heller den vägen är jag beredd att gå, för jag tror det kan finnas olika lösningar på olika ställen. Men vi kan inte ha en situation där samhället klarar av att stå för fria sprutor men orkar inte stå för avgiftning för dem som vill sluta.

Sprututbyte en ren smittskyddsfråga
Därför ligger det i regeringens förslag att tillåta sprutubyte överallt, men också med krav på att det då ska finnas en fungerande vårdkejda för den som vill sluta med narkotika att kunna gå direkt in i avgiftning, vård och behandling.
- Med det sagt innebär detta egentligen bara att vi inte tvingar några landsting och kommuner att starta någonting de inte vill. Detta är en smittskyddsfråga och precis som med alla smittskyddsfrågor är det landstingen själva som bestämmer.
Enligt Morgan Johansson är det i dag endast Region Skåne som vill ha sprututbytesverksamhet. Men Johansson underströk också att med de regler regeringen vill införa kan Skåne få problem med en fortsättning av verksamheten, som alltså pågått sedan 1986.
- Man har i Skåne ännu alldeles för dåliga satsningar på missbrukarvården, det är till exempel alldeles för lång kötid till avgiftning.

Injektionsmissbruk främsta smittspridningsväg i Östeuropa
I Östeuropa är hivspridning genom injektionsmissbruk ett stort och ökande problem. I östeuropeiska länder pågår spruututbytesprojekt på flera håll som stöds av svenska organisationer och biståndspengar. Läs mer i Hivaktuellt nr 3 som kommer vid midsommar om ett sådant projekt i Estland.

Fotnot: Statens folkhälsoinstitut har tagit ställning mot sprututbyte.