Kändismagnetism på aidskonferens tveeggat


Gudrun Renberg 2006-08-18


På aidskonferensen i Toronto tog inledningsvis celebriteter som Bill Clinton, Richard Gere och inte minst Bill and Melinda Gates mycket plats. Även om de flesta är positiva till deras konkreta insatser – framför allt pengar, men också kunskap, lobbyarbete och engagemang – hördes under konferensveckan röster som ser denna så kallade ”hollywoodifiering” som inte enbart positiv.

Mediacentret, där ett stort antal journalister bevakar aidskonferensen, intogs på onsdagen av en grupp demonstranter. Deras skyltar bar texten ”Stop the circus – people are dying” (stoppa cirkusen, människor dör).
I panelen fanns Sipho Mtate, generalsekreterare i TAC (Treatment Action Campaign) från Sydafrika. Hon kunde verbalisera den oro och känsla av att hamna i skuggan en del som lever mitt i epidemin upplever.
- Vi vill självklart ha Clintons engagemang - vi önskar att det fanns många fler Clintons och Gates, människor med resurser som kommer till oss och är beredda att bidra. Det är egentligen tragiskt att det inte finns fler sådana. Men vi från Sydafrika skulle till exempel önska att de i samma andetag de gjorde sina uttalanden också kritiserade tydligt de regeringar som brister i sitt ledarskap – som vår.

"Bara de inte dikterar dagordningen"
Sipho Mtate anser också att de praktiska frågor som måste lösas hamnar i viss mån i skuggan av det medialjus som i stället lyser över celebriterena.
- Vi känner också en oro över att en situation skulle kunna uppstå när dessa donatorer också dikterar dagordningen. Det sker inte i dag, men det finns en oro att det kan bli så. - Miljardärers insatser är välkomna, så länge de också inser att de inte vet allt och att de bör lyssna både på regeringar och det civila samhället där de hivpositiva finns. Och det fråntar inte regeringar från deras ansvar att skydda mänskliga rättigheter och ge god hälso- och sjukvård.

Allt ljus på de stora personligheterna
Medialt är det bara att konstatera att de presskonferenser som dragit ojämförligt flest journalister har varit dem med paret Gates och Bill Clinton. Frågorna här har varit många, och journalister med deadlines har tvingats bevaka det som mest hörts och synts.
Därigenom har både exempelvis presskonferenser om hiv i arbetslivet, eller om hivsituationen för Kanadas urinvånare, blivit tämligen glest besökta av journalisterna som bevakat denna enorma aidskonferens.