Hivaktuellt tar adjö


Gudrun Renberg 2007-02-21

Bild:Georg Kristiansen

Det är dags att ta adjö. Tidningen Hivaktuellt försvinner, efter nästan nitton år.

Min företrädare, Gudrun Winfridsson, skapade under aidsepidemins stormigaste dagar det i början ganska enkla nyhetsbrevet Hivaktuellt, då på Socialstyrelsen.

Nyhetsbrevet kom sedan med hennes kunskaper och engagemang att utvecklas till den högkvalitativa och fördjupande tidning som jag fick i uppdrag att förvalta vidare på Folkhälsoinstitutet 2001. Dit kom Hivaktuellt 1992 då institutet bildades.

För ett drygt år sedan kom så beskedet från regeringen att Folkhälsoinstitutets uppdrag skulle överföras till Socialstyrelsen och förändras. En nationell enhet för hiv/sti-prevention bildades där våren 2006. Bland de första beskeden vi fick var att Socialstyrelsen inte ger ut tidning, vilket är en ganska vanlig hållning bland myndigheter i dag – se nedan.

Många, inte minst vi i redaktionen, blev oroade och många läsare hörde av sig. Medier som Dagens Media och Journalisten skrev om denna förestående tidningsnedläggning.
Men eftersom det i det nya uppdraget också ingår att ta fram en kommunikationsplan och en sådan tar tid, fick vi respit: Hivaktuellt fick lov att göras under en övergångsperiod. Det är vid dess ände vi nu är.

Det senaste året har därför varit något av ett vakum när det gäller Hivaktuellt. En del har trott att tidningen redan lagts ned och det är inte så konstigt – vi gav under 2006 bara ut två dubbelnummer i stället för fem enkelnummer.

Det är aldrig bra med oklarhet, men omställning tar tid. Hiv/sti-prevention bedrivs att brett nätverk av aktörer inom många olika sektorer och med många olika huvudmän och det är helt nödvändigt att se över hela kommunikationen - arbetet ska förnyas och som en konsekvens även kommunikationen. Ett underlag för beslut om det håller nu under vintern på att tas fram.
Vi kommer tills dess hålla Hivaktuellts hemsida uppdaterad, mer aktivt än tidigare. Så häng kvar! Kolla webbplatsen ofta.

Den nya kommunikationsstrategin står inför en stor utmaning när det gäller att skriva och kommunicera om alla de frågor som behöver belysas för att det hiv- och sti-preventiva arbetet ska bli framgångsrikt. Debatt, kritisk analys och förståelse för hivpositiva människors situation kommer att behövas även i framtiden.

Inte minst behöver vi fortsätta påminna om att hiv finns i Sverige, och sprida ständigt uppdaterade kunskaper om hur effektiv prevention kan bedrivas.

Det har varit ett privilegium att få ägna drygt fem år åt denna tidning, som när jag tog över var etablerad, dynamisk och väl utvecklad. Ämnesområdet hiv/sti och sexuell hälsa är komplicerat och rikt på uppslag, inte minst för att det handlar om själva kärnan i mänsklig existens: Identitet och nära relationer.

Med journalistiken som redskap har jag och många kvalificerade frilansare gjort vårt bästa för att fördjupa, problematisera och närgånget skildra människor och händelser som kan ge större förståelse, väcka intresse för och sprida initierade kunskaper om området.

Som journalist anser jag naturligtvis att just journalistik är oundgängligt i detta. Det är den levande berättelsen som hugger tag, inte siffror. Människan bakom hivstatistiken är den som berör och som kanske får någon att förändras.

Men en alltmer spridd hållning i dag är att myndigheter inte ska bedriva journalistik. Tidningar läggs ned eller får begränsande mandat. Samtidigt beskärs privata medier från andra hållet av allt hårdare vinstkrav. Den yta som blir kvar för en journalistik som upplever sig ha ett samhällsnyttigt, folkbildande och demokratiskt uppdrag krymper. Att Hivaktuellt inte kan vara kvar ser jag personligen som en del av den trenden.

Tack för den här tiden och på återseende – i en eller annan form. Enheten för hivprevention kommer genom mig och andra att fortsätta informera, tills vidare på www.hivaktuellt.se.