Sesam öppnar dörren

Sorlet i klassen tystnar. Den gråmulna lite trötta morgonen övergår snabbt i vakenhet och intresse. Maryam Barake och Taleb Shinawa intar utrymmet vid tavlan och snart fylls den med ord som ”smittskyddslagen”, ”kontaktsmitta”, ”virus”, ”sekretess”. Temat för dagen är just smittskyddslagen och vad den innebär samt hur man hittar rätt i den svenska vården, i alla fall i vården i Göteborg, och Angered där vi befinner oss. Ett tjugotal män och kvinnor i åldrarna 25–55 lyssnar intensivt. De enda de har gemensamt är att de studerar svenska för invandrare, sfi, på abf och att de har arabiska som modersmål. Annars spretar gruppen och äldre, ofta lite tysta, kvinnor blandas med yngre män och kvinnor som har lättare att fråga och kommentera det som Maryam och Taleb tar upp.

Stämningen är öppen och frimodig och det beror säkert på samtalsledararnas franka, humoristiska och glada sätt att hantera dessa ämnen. Någon frågar om högkostnadskortet och flera har kommentarer utifrån egna erfarenheter. ”Egenvård” är också ett begrepp som förtjänar en längre utredning. Och varför får man egentligen vänta så oerhört och plågsamt länge på akutmottagningarna?

Efter paus kommer Annette Fogels in. Hon är samordnare för flyktingfrågor i primärvården i Göteborg. Hennes arbete är att informera invandrare och flyktingar om hur sjukvården fungerar, och hon är sjuksköterska i botten. Hennes specialkunskaper tas tillvara under dagen och hon går runt i de olika språkgrupperna och svarar på frågor. Allt hon säger översätts av samtalsledarna, vilket gör att risken för missförstånd minimeras.
Upprinnelsen till hennes delaktighet i projektet var en dag kring afrikansk hälsa då hon mötte Muna Dahl, som är projektledare, samordnare och initiativtagare till projektet, och som arbetar på Sesamhuset i Angered – ett kunskapshus för sex och samlevnad där information om hiv/aids utgör det primära i verksamheten.
– Den unika med det här projektet är att samtalsledarna, som har speciell utbildning, informerar på moders-målet. Vinsterna handlar om återkopplingen, att det blir utrymme för att ställa frågor och att det uppstår en dialog kring frågorna. Förut gavs informationen på speciella dagar till stora grupper, och då blir det mera av ”korvstoppning”, för mycket och kanske fel information vid endast ett tillfälle, säger Annette Fogels.
– Här ges informationen vid flera tillfällen och de hinner smälta den mellan gångerna. Och så blir det ju rätt information eftersom den utgår från deras egna frågor. Klimatet blir också mycket öppnare i och med att samtalsledarna har erfarenhet från deras hemland eller näraliggande kulturer, och det blir inget uppifrånperspektiv.

Onödig väntan och missar
Sjukvården i Göteborg har, som på många andra håll, varit utsatt för många omorganisationer på senare år och systemet lider av vissa ”barnsjukdomar”. Ett sådant exempel är att telefonservicen där man som patient ska bli uppringd i stället för att behöva sitta i en telefonkö inte har fungerat optimalt.
– Det är absolut inte konstigt att nyanlända göteborgare, vare sig de har språket eller inte, tycker att det är svårt att förstå hur vården fungerar och vart man ska vända sig. Här finns en stor utmaning, för de som inte har kunskap om hur det fungerar hamnar ofta på akutmottagningarna och får vänta jättelänge, ibland helt i onödan. Vi vill nå ut med att man i första hand ska vända sig till sin vårdcentral. Men alla vårdcentraler i Göteborg fungerar inte på samma sätt, så informationen måste vara riktad för att det ska bli rätt.
Alla asylsökande erbjuds en frivillig hälsoundersökning snarast från det datum då de registrerades vid ankomsten, men det har visat sig vara svårigheter att nå alla med det erbjudandet. I Göteborg bor många hos släktingar och vänner, de har så kallat eget boende, i väntan på beskedet om uppehållstillstånd, och det händer ofta att de flyttar mellan olika adresser. Här ramlar en hel del mellan stolarna, och det kan hända att svåra sjukdomar som till exempel hiv/aids inte upptäcks.
I andra kommuner hamnar många på så kallat ”abo”, anläggningsboende på en flyktingförläggning, och då finns det större möjligheter att genomföra hälsoundersökningen, som också innehåller ett så kallat hälsosamtal. Det är en början till introduktion till svensk sjukvård och man informerar om smittsamma sjukdomar, behov av vaccinationer och varaktigt vårdbehov, och erbjuder provtagning för bland annat hiv/aids i anslutning till samtalet.

Välkommet med besked om hälsa
Salim Kehail, 31, år från Palestina är en av eleverna på informationen i dag. Han är mycket positiv till att få lyssna på och delta i diskussionerna kring dessa frågor som han menar är livsviktiga för honom och alla andra som kommer till Sverige. Han studerar just nu på sfi och säger att han förstår ungefär 65 procent av ett samtal som förs på svenska. I sitt hemland och Turkiet som han också bott och arbetat som arkitekt i, uppmärksammas inte frågor som till exempel hiv/aids särskilt mycket.
– Det beror på att det inte är så vanligt och att de flesta människor är gifta och lever i permanenta relationer, menar han.
Han har gjort hälsoundersökningen och tog tacksamt emot erbjudandet. Hiv-, lung- och hepatittest ingick och han säger att det var skönt att få besked om att han är frisk.
Soha Jarkas är 33 år och kommer från Libanon. Hon har fyra barn och har varit i kontakt med svensk sjukvård en del, även om de generellt är friska i hennes familj. Hon säger att samtal om sex och sexuellt relaterade sjukdomar är något hon absolut inte skäms för och hon har förstått att det är ganska vanligt i Sverige med könssjukdomar.
– Jag pratar mycket med min tonåriga dotter om kroppen och sex just nu. Den information som jag fått här i värdegrundsprojektet har gett mig mycket vägledning om den svenska synen och vilka värderingar som råder i det här samhället kring detta. I mitt hemland var teve den främsta informationskällan.
Hiv/aids är något som även hon känner sig ganska främmande inför.

Bättre information utan tolk
Taleb Shinawa, den manliga samtalsledaren i den arabiska gruppen, är irakisk civilingenjör som just nu arbetar som kulturtolk på en skola parallellt med detta uppdrag.
– Vi fungerar som brobyggare och levande exempel på att det går att ta sig in i det svenska samhället, säger Taleb Shinawa.
– Särskilt de lågutbildade, såsom dessa elever i dag, har stor glädje och nytta av att få information på sitt modersmål. Jag ser det som en otroligt viktig uppgift att nå ut med värderingsfrågor för att ge de här människorna, som ofta är föräldrar, kunskap om det svenska samhället. Frågor kring kropp, sjukdomar, familj och barnuppfostran ligger ju individen mycket nära och är en produkt av ett helt liv i en kultur som ofta ser annorlunda ut än den svenska, och det uppstår såklart krockar, missförstånd och frågor.
Könsstympning, kvinnofrågor och hederskultur är några ämnen där det hettat till ordentligt.
– Vi måste ta upp detta till diskussion annars uppstår det svåra konflikter i en familj vars ungdomar gör uppror mot föräldrarnas syn på relationer och sexualitet till exempel.
Han säger att många från början kan vara motståndare till att överhuvudtaget prata om sådant, men att nyfikenheten oftast tar överhanden och att när väl dörren öppnas uppstår det många bra och viktiga samtal. Kring laddade frågor som abort, hedersmord och homosexualitet tar samtalsledarna fram sina post it-lappar där alla får skriva sina associationer fritt som sedan sätts upp på tavlan och man diskuterar kring det som orden väckt.
De har också värderingsövningar, som Fyra hörn då man får ställa sig i ett av fyra hörn i rummet beroende på vad man anser. Sedan är det fritt fram att byta hörn om man ändrat åsikt efter att ha lyssnat på de andras argument.
– Jag gör detta med kärlek, säger Maryam Barake, den kvinnliga samtalsledaren.
Hon hävdar att det inte alls blir samma resultat om man arbetar med tolk. Detta blir mer spontant och frimodigt, och hon upplever att eleverna verkligen vågar fråga.
– Vi ger rätt information i rätt tid eftersom det bygger på dialog. Många av dessa människor blir annars lätt påverkade av rykten och påståenden på lösa grunder, eftersom de har för få referenser till det svenska samhället. ”Den svenska vården är bara skit” kan vara ett sådant svepande påstående.
Ibland har de delat grupperna så männen och kvinnorna är var för sig, men generellt anser både Maryam och Taleb att det finns ett stort värde i att män och kvinnor får dela varandras syn på detta. Därför arbetar de också tillsammans, en samtalsledare av vardera könet.
– Det är ju så familjerna ser ut, män och kvinnor lever tillsammans och måste förstå varandra i det nya livet i Sverige också, säger Maryam enkelt.
Det enda negativa hon kan nämna är att de har för lite tid på sig. Det tar tid att bygga upp det förtroendefulla klimat som är förutsättningen för de goda samtalen; de som går in och som kan förändra liv.
– Att grupperna är relativt små, är också en viktig del, blir de för stora är det många som inte vågar yttra sig.

Vill öka kunskapen om svensk syn på sexualitet
Livserfarenhet, öppenhet, kommunikationsförmåga, stadig förankring i minst två kulturer varav den ena är den svenska, var det som Muna Dahl letade efter när hon sökte sina samtalsledare. Hon intervjuade dem personligen och gjorde ett urval av alla hon kontaktat.
Hennes drivkraft i skapandet av projektet är att minska rädslan för och okunskapen kring den svenska synen på samlevnad och sexualitet. Hon har under sina år som informatör på Sesamhuset mött mycket fördomar som hon menar utgör grunden för rädslan, vars yttersta konsekvenser vi ibland läser om i tidningarna.
– Rädslan och okunskapen gör att man fastnar i ett utanförskap och att man sluter sig kring sina gamla värderingar, som är den enda trygghet man har kvar i en för övrigt otrygg tillvaro.

Förstår man vad som format svenskarnas syn så har man bättre chanser att förstå sina barn och då kan vi förebygga många svåra konflikter. Det man ser och hör det tror man på. Och till exempel Big Brother och liknande program kan påverka mångas syn på hur svenskarna fungerar och tänker.

Muna Dahl anser att det svenska samhället valt helt fel metod att informera om så pass känsliga ämnen som detta är. Skriftlig information i form av broschyrer är näst intill meningslösa, menar hon. Man tar inte till sig den typen av information som har fel perspektiv. Och numera förlitar sig myndigheter och andra på att människor som söka information på nätet själva och kunna tillgodogöra sig den.
– Då överskattar man människors förmåga. Många som kommer hit är analfabeter och en del har aldrig sett en dator. Att förvänta sig att de ska ta steget och söka information själva är orealistiskt.
Det är samtal och öppen diskussion som är vägen som når ända fram, det är Muna Dahls absoluta övertygelse. Hon menar också att svenskarna ska sluta vara så naiva och sluta vara rädda för att bli kallade rasister. Det finns okunskap, och det blir konsekvenser om man inte följer svensk lag. Till exempel om familjer väljer att uppfostra sina barn med våld, eller könsstympar dem.

Den svenska lagstiftningen och skrivningen om mänskliga rättigheter som länsstyrelserna tagit fram ligger till grund för den pärm som tagits fram i projektet. Samtalsledarna har utbildats i pedagogiskt ledarskap och metoder att skapa dialog i gruppen.
– Det finns så mycket skrivet om dess frågor, men jag tror på möten och dialog och det har vi lyckats åstadkomma i det här projektet. Fakta är en sak, men värderingar måste diskuteras och prövas, och på så vis kan man uppnå förståelse, säger Muna Dahl.

Fakta Sesamhuset
Sesamhuset är ett kunskapshus för sexualitet och samlevnad, där information om hiv/aids är det primära uppdraget. Verksamheten riktar sig till invandrargrupper via deras föreningar och nätverk samt utgör en resurs för personal i bolag och förvaltningar när det gäller denna typ av frågor. Sesamhuset är statligt finansierat och riktar sig till hela Göteborg.
Läs mer på: www.sesamhuset.goteborg.se/.

Fakta Värdegrunder i det svenska samhället
Projektet stöds av Länsstyrelsen, Europeiska socialfonden och Vuxenutbildningsnämnden i Göteborg. Samtalsledarna är rekryterade från flyktingenheten och olika språkenheter; andra är kulturtolkar och några kommer från föreningslivet. Dessa har träffat SFI-grupper på Lernia och nu arbetar man tillsammans med ABF:s SFI-undervisning. Målgruppen är relativt nyanlända invandrare och flyktingar.
Under fyra tillfällen diskuteras mänskliga rättigheter, jämställdhet, demokrati, barnuppfostran, hedersproblematik, barns och föräldrars rättigheter och skyldigheter samt ”Hitta rätt i vården”, i sju separata språkgrupper. Efter att pilotprojektet avslutas är förhoppningen att ”Värdegrunder i det svenska samhället” ska införas i stor skala inom SFI. En handbok är precis färdigställd och kan beställas hos Muna Dahl på Sesamhuset.