Alltför få asylsökande kommer på hälsoundersökning
Så snart som möjligt efter ankomsten till Sverige ska alla asylsökande erbjudas en hälsoundersökning. Men i genomsnitt är det inte mer än knappt 40 procent som kommer, visar en rapport från Sveriges Kommuner och Landsting, SKL.
Ett delmål för den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar är att hivinfektion hos nyanlända flyktingar och anhöriginvandrare ska identifieras inom två månader.
En tidig upptäckt av hiv – men också av sjukdomar som tuberkulos och hepatiter – kan underlättas om fler asylsökande genomgår den hälsoundersökning de har rätt till. Undersökningen ersätts av staten och ska enligt överenskommelsen utföras av landstingen.
I rapporten Sjukvård åt asylsökande, omfattning och kostnader år 2005 konstaterar skl att 6 805 hälsoundersökningar genomfördes. Det innebär att mindre än 40 procent av alla nyanlända asylsökande gjorde en hälsoundersökning.
– Det ska jämföras med att cirka 60 procent av de asylsökande genomgick undersökningen året innan, säger rapportförfattaren Stig Wintzer på skl.
Antalet asylsökande som genomgår en hälsoundersökning varierar mellan olika landsting. Rutinerna är olika och det råder stora skillnader vad gäller information och uppföljning.
I den nationella strategin lyfts även frågan om nyanlända anhöriginvandrare fram. Men det är ingen som vet hur många av anhöriginvandrarna som kommer till Sverige med färdiga uppehållstillstånd som gör en hälsoundersökning.
– Nej, dem är det ingen som har någon kontroll över, säger Stig Wintzer. Men det finns förstås anledning att misstänka att ännu färre i den gruppen gör en undersökning.
Många glömmer anmäla adressändring
På Migrationsverket är Anna Wessel expert på verksamhetsfrågor. Hon anser att man från verkets sida gör vad som är möjligt för att informera om rätten till hälsoundersökning och förse landstingen med uppgifter för att kunna skicka ut kallelser.
– Alla nyanlända asylsökande får erbjudande om hälsoundersökning vid inskrivningssamtalet. Varje kvartal skickar vi en lista med namn och adresser på nya asylsökande till de kontaktpersoner vi har i landsting och regioner.
En orsak till att så få får sin hälsa undersökt är att vården inte får tag på dem man kallar eftersom den adress de uppgivit inte längre gäller.
– Asylsökande är en rörlig grupp och många flyttar runt. Vi har ingen möjlighet att göra något åt att den adress de uppgivit kanske inte stämmer så länge de är tillgängliga och kommer när vi söker dem, säger Anna Wessel.
Mer än hälften av alla asylsökande bor i eget boende, ofta hos släkt och vänner. Övriga bor i ett anläggningsboende. Det står de asylsökande fritt att själva bestämma hur och var de vill bo.
– Vill man att så många som möjligt ska göra en hälsoundersökning är det naturligtvis en fördel att de åtminstone initialt bor på en anläggning. Där har vi bättre möjlighet att informera dem än om de bor på egen hand. Men denna aspekt måste vägas mot andra aspekter.
Samtidigt som Anna Wessel anser att verket tar sitt ansvar för att asylsökande ska erbjudas en hälsoundersökning medger hon att mottagningsverksamheten, särskilt i storstadsområdena, har synnerligen begränsade resurser.
Är personalen pressad och mycket information ska ges på kort tid är kanske inte förutsättningarna optimala för att informationen om hälsoundersökningen ska tas emot på ett bra sätt.
– Risken finns att den första informationen man får om rätten att bli undersökt drunknar i annan information, tror biträdande smittskyddsläkare Ingela Berggren på Smittskyddsenheten i Stockholms läns landsting.
För att fler ska genomgå undersökningen anser hon att det både är viktigt att ge ett bra erbjudande och att underlätta tillgängligheten.
– Om det fanns möjlighet att göra hälsoundersökningen i anknytning till introduktionssamtalet på Migrationsverket kanske man skulle nå fler, tror hon.
Vet inte hur man ska nå de asylsökande
I Stockholms län är Christian Foster samordnare för asylsjukvården i länet. Han medger att landstinget behöver bygga upp bättre förutsättningar för att kunna leva upp till den nationella strategins delmål.
– Problemet är komplext. Informationen från Migrationsverket om vilka som tackat ja till erbjudandet är bristfällig, bland annat för att de asylsökande kanske inte uppfattat att de fått ett erbjudande. Förutom felaktiga adresser innehåller listorna även namn på personer som tidigare vistats i ett annat landsting där de redan genomgått en hälsoundersökning.
I Stockholms läns landsting vet man alltså inte hur många asylsökande man ska kalla och hur man ska nå dem. Man har heller ingen målsättning som säger att ett visst antal bör nås.
– Men visst borde vi nå fler, det är jag den förste att erkänna, säger Christian Foster. Däremot tror jag att man ska akta sig för att tro att hälsoundersökningar löser alla problem. De är ju frivilliga. Information och kunskapsförmedling är också viktiga verktyg.
Att det är oacceptabelt att så få kommer på hälsoundersökning skriver gärna Ingela Berggren under på. För att skapa förutsättningar för att fler ska nås betonar hon vikten av bättre samverkan mellan landstinget och Migrationsverket.
Det finns inga skäl att tro att färre asylsökande i Stockholmsområdet är intresserade av att genomgå en hälsoundersökning än i Västra Götaland, menar hon. Där når man mer än dubbelt så många.
– Genom att fler asylsökande får ett bra omhändertagande vid hälsoundersökningar överförs också positiva erfarenheter på de anhöriginvandrare som kommer till Sverige senare, säger Ingela Berggren.
Behov av tydligare riktlinjer och bättre uppföljning
De riktlinjer som i dag gäller för hälsoundersökningar är Socialstyrelsens allmänna råd 1995:4 Hälso- och sjukvård för asylsökande flyktingar.
Enligt den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (prop.2005/05:60) anser ett betydande antal remissinstanser att det finns behov av nya och tydligare riktlinjer för undersökningarna.
I strategin konstateras även att en utredning bör tillsättas för att följa upp genomförandet av hälsoundersökningarna för nyanlända asylsökande och anhöriginvandrare.
En tidig upptäckt av hiv – men också av sjukdomar som tuberkulos och hepatiter – kan underlättas om fler asylsökande genomgår den hälsoundersökning de har rätt till. Undersökningen ersätts av staten och ska enligt överenskommelsen utföras av landstingen.
I rapporten Sjukvård åt asylsökande, omfattning och kostnader år 2005 konstaterar skl att 6 805 hälsoundersökningar genomfördes. Det innebär att mindre än 40 procent av alla nyanlända asylsökande gjorde en hälsoundersökning.
– Det ska jämföras med att cirka 60 procent av de asylsökande genomgick undersökningen året innan, säger rapportförfattaren Stig Wintzer på skl.
Antalet asylsökande som genomgår en hälsoundersökning varierar mellan olika landsting. Rutinerna är olika och det råder stora skillnader vad gäller information och uppföljning.
I den nationella strategin lyfts även frågan om nyanlända anhöriginvandrare fram. Men det är ingen som vet hur många av anhöriginvandrarna som kommer till Sverige med färdiga uppehållstillstånd som gör en hälsoundersökning.
– Nej, dem är det ingen som har någon kontroll över, säger Stig Wintzer. Men det finns förstås anledning att misstänka att ännu färre i den gruppen gör en undersökning.
Många glömmer anmäla adressändring
På Migrationsverket är Anna Wessel expert på verksamhetsfrågor. Hon anser att man från verkets sida gör vad som är möjligt för att informera om rätten till hälsoundersökning och förse landstingen med uppgifter för att kunna skicka ut kallelser.
– Alla nyanlända asylsökande får erbjudande om hälsoundersökning vid inskrivningssamtalet. Varje kvartal skickar vi en lista med namn och adresser på nya asylsökande till de kontaktpersoner vi har i landsting och regioner.
En orsak till att så få får sin hälsa undersökt är att vården inte får tag på dem man kallar eftersom den adress de uppgivit inte längre gäller.
– Asylsökande är en rörlig grupp och många flyttar runt. Vi har ingen möjlighet att göra något åt att den adress de uppgivit kanske inte stämmer så länge de är tillgängliga och kommer när vi söker dem, säger Anna Wessel.
Mer än hälften av alla asylsökande bor i eget boende, ofta hos släkt och vänner. Övriga bor i ett anläggningsboende. Det står de asylsökande fritt att själva bestämma hur och var de vill bo.
– Vill man att så många som möjligt ska göra en hälsoundersökning är det naturligtvis en fördel att de åtminstone initialt bor på en anläggning. Där har vi bättre möjlighet att informera dem än om de bor på egen hand. Men denna aspekt måste vägas mot andra aspekter.
Samtidigt som Anna Wessel anser att verket tar sitt ansvar för att asylsökande ska erbjudas en hälsoundersökning medger hon att mottagningsverksamheten, särskilt i storstadsområdena, har synnerligen begränsade resurser.
Är personalen pressad och mycket information ska ges på kort tid är kanske inte förutsättningarna optimala för att informationen om hälsoundersökningen ska tas emot på ett bra sätt.
– Risken finns att den första informationen man får om rätten att bli undersökt drunknar i annan information, tror biträdande smittskyddsläkare Ingela Berggren på Smittskyddsenheten i Stockholms läns landsting.
För att fler ska genomgå undersökningen anser hon att det både är viktigt att ge ett bra erbjudande och att underlätta tillgängligheten.
– Om det fanns möjlighet att göra hälsoundersökningen i anknytning till introduktionssamtalet på Migrationsverket kanske man skulle nå fler, tror hon.
Vet inte hur man ska nå de asylsökande
I Stockholms län är Christian Foster samordnare för asylsjukvården i länet. Han medger att landstinget behöver bygga upp bättre förutsättningar för att kunna leva upp till den nationella strategins delmål.
– Problemet är komplext. Informationen från Migrationsverket om vilka som tackat ja till erbjudandet är bristfällig, bland annat för att de asylsökande kanske inte uppfattat att de fått ett erbjudande. Förutom felaktiga adresser innehåller listorna även namn på personer som tidigare vistats i ett annat landsting där de redan genomgått en hälsoundersökning.
I Stockholms läns landsting vet man alltså inte hur många asylsökande man ska kalla och hur man ska nå dem. Man har heller ingen målsättning som säger att ett visst antal bör nås.
– Men visst borde vi nå fler, det är jag den förste att erkänna, säger Christian Foster. Däremot tror jag att man ska akta sig för att tro att hälsoundersökningar löser alla problem. De är ju frivilliga. Information och kunskapsförmedling är också viktiga verktyg.
Att det är oacceptabelt att så få kommer på hälsoundersökning skriver gärna Ingela Berggren under på. För att skapa förutsättningar för att fler ska nås betonar hon vikten av bättre samverkan mellan landstinget och Migrationsverket.
Det finns inga skäl att tro att färre asylsökande i Stockholmsområdet är intresserade av att genomgå en hälsoundersökning än i Västra Götaland, menar hon. Där når man mer än dubbelt så många.
– Genom att fler asylsökande får ett bra omhändertagande vid hälsoundersökningar överförs också positiva erfarenheter på de anhöriginvandrare som kommer till Sverige senare, säger Ingela Berggren.
Behov av tydligare riktlinjer och bättre uppföljning
De riktlinjer som i dag gäller för hälsoundersökningar är Socialstyrelsens allmänna råd 1995:4 Hälso- och sjukvård för asylsökande flyktingar.
Enligt den nationella strategin mot hiv/aids och vissa andra smittsamma sjukdomar (prop.2005/05:60) anser ett betydande antal remissinstanser att det finns behov av nya och tydligare riktlinjer för undersökningarna.
I strategin konstateras även att en utredning bör tillsättas för att följa upp genomförandet av hälsoundersökningarna för nyanlända asylsökande och anhöriginvandrare.