Framtiden börjar nu
När Peter Piot, som är chef för UNAIDS, i november 2006 som vanligt inför World AIDS Day redovisade siffror på hivepidemins utveckling, var det inte några uppmuntrande saker han hade att säga. Preventionen är inte effektiv nog, och inte tillräckligt många som behöver behandling har fått det. Större ansträngningar behöver göras. Med andra ord: samma budskap som vi hört tidigare.
Med detta väl sagt – och det måste sägas för det är sant och riktigt – så finns det saker och ting att glädjas åt och hoppas på. Även om vaccin och botemedel mot hiv syns avlägsna, sker hoppfulla saker när det gäller behandling och även när det gäller forskning om det medicinska preventionen, som framför allt mikrobicider.
På behandlingsfronten har vi – förutom ett antal läkemedel med samma verkningsmekanismer som tidigare använts men med effekt även mot resistenta virusstammar – nu fått mediciner med nya verkningsmekanismer. Jag ägnar mig här endast åt dessa även om de gamla också har stor betydelse.
Läkemedel med ny verkningsmekanism är de som hindrar hiv från att ta sig in i celler och infektera dem och ämnen som hindrar att hiv bygger in sin arvsmassa i cellerna. Om ett sådant preparat, T20, har jag tidigare skrivit i Hivaktuellt. Det läkemedlet måste injiceras två gånger dagligen i underhudsfettet. Nya preparat som bygger på samma princip är under utveckling och de kan injiceras en gång i veckan eller kanske rentav en gång varannan vecka. I tablettform finns nu CCR5-hämmare, som hindrar hiv att utnyttja en av de båda co-receptorer som hiv behöver använda tillsammans med CD4-receptorn. Utan att binda till två olika ytstrukturer på infekterbara celler kan inte hiv ta sig in och infektera cellerna.
Om hiv inte kan bygga in sin arvsmassa i celler som viruset tagit sig in i, blir cellerna inte infekterade. Denna process kallas integration och läkemedlen kallas därför integrashämmare. De har mycket kraftig virushämmande effekt men måste givetvis ges tillsammans med andra läkemedel.
Mikrobicider ska också hindra hiv från att ta sig in i celler som finns i könsorganens slemhinnor. De ska appliceras preventivt i slidan eller ändtarmen och skydda celler som hiv kan infektera från att smittas. Eftersom kvinnor på många håll i världen, kanske de flesta håll, ofta saknar möjlighet att få sin partner att använda kondom eller kräva trohet i äktenskapet, är mikrobicider särskilt viktiga som medel för kvinnor, så att de själva kan ta kontroll över sin sexuella hälsa.
Under 2007 startar ett antal stora studier för att under-söka effekt och säkerhet hos några olika mikrobicider. Om de visar sig ha tillräcklig skyddseffekt kommer sannolikt mikrobicider att finnas tillgängliga om fyra, fem år. Under tiden hinner många fler smittas.
Nu i februari har ett par studier av ett av preparaten stoppats, men det finns ändå god anledning att tro att det på sikt ska lyckas. Många andra studier fortsätter som planerat.
För att den kraftigt ökade tillgängligheten av hivmediciner på senare år ska göra nytta där den behövs måste de som är smittade känna till sin status. Men endast cirka 10 procent
av de smittade i världen totalt tros veta om det! I EU är det kanske 25 procent. Därför måste hivtestning erbjudas generöst till alla. Med vittspridd testning kan hivbehandling också påverka spridningen av hiv. Likaså ökar testbenägenheten när tillgången till behandling ökar så då skapas en god cirkel.
Och dessa saker behöver vi inte vänta flera år på, detta kan göras nu! I kombination med mikrobicider när de sedan kommer kan den epidemidämpande effekten av behandlingen bli ännu mycket större.
Efter ett drygt kvartssekel med hivepidemin skulle världen verkligen behöva ett genombrott för behandling och för
prevention.
Med detta väl sagt – och det måste sägas för det är sant och riktigt – så finns det saker och ting att glädjas åt och hoppas på. Även om vaccin och botemedel mot hiv syns avlägsna, sker hoppfulla saker när det gäller behandling och även när det gäller forskning om det medicinska preventionen, som framför allt mikrobicider.
På behandlingsfronten har vi – förutom ett antal läkemedel med samma verkningsmekanismer som tidigare använts men med effekt även mot resistenta virusstammar – nu fått mediciner med nya verkningsmekanismer. Jag ägnar mig här endast åt dessa även om de gamla också har stor betydelse.
Läkemedel med ny verkningsmekanism är de som hindrar hiv från att ta sig in i celler och infektera dem och ämnen som hindrar att hiv bygger in sin arvsmassa i cellerna. Om ett sådant preparat, T20, har jag tidigare skrivit i Hivaktuellt. Det läkemedlet måste injiceras två gånger dagligen i underhudsfettet. Nya preparat som bygger på samma princip är under utveckling och de kan injiceras en gång i veckan eller kanske rentav en gång varannan vecka. I tablettform finns nu CCR5-hämmare, som hindrar hiv att utnyttja en av de båda co-receptorer som hiv behöver använda tillsammans med CD4-receptorn. Utan att binda till två olika ytstrukturer på infekterbara celler kan inte hiv ta sig in och infektera cellerna.
Om hiv inte kan bygga in sin arvsmassa i celler som viruset tagit sig in i, blir cellerna inte infekterade. Denna process kallas integration och läkemedlen kallas därför integrashämmare. De har mycket kraftig virushämmande effekt men måste givetvis ges tillsammans med andra läkemedel.
Mikrobicider ska också hindra hiv från att ta sig in i celler som finns i könsorganens slemhinnor. De ska appliceras preventivt i slidan eller ändtarmen och skydda celler som hiv kan infektera från att smittas. Eftersom kvinnor på många håll i världen, kanske de flesta håll, ofta saknar möjlighet att få sin partner att använda kondom eller kräva trohet i äktenskapet, är mikrobicider särskilt viktiga som medel för kvinnor, så att de själva kan ta kontroll över sin sexuella hälsa.
Under 2007 startar ett antal stora studier för att under-söka effekt och säkerhet hos några olika mikrobicider. Om de visar sig ha tillräcklig skyddseffekt kommer sannolikt mikrobicider att finnas tillgängliga om fyra, fem år. Under tiden hinner många fler smittas.
Nu i februari har ett par studier av ett av preparaten stoppats, men det finns ändå god anledning att tro att det på sikt ska lyckas. Många andra studier fortsätter som planerat.
För att den kraftigt ökade tillgängligheten av hivmediciner på senare år ska göra nytta där den behövs måste de som är smittade känna till sin status. Men endast cirka 10 procent
av de smittade i världen totalt tros veta om det! I EU är det kanske 25 procent. Därför måste hivtestning erbjudas generöst till alla. Med vittspridd testning kan hivbehandling också påverka spridningen av hiv. Likaså ökar testbenägenheten när tillgången till behandling ökar så då skapas en god cirkel.
Och dessa saker behöver vi inte vänta flera år på, detta kan göras nu! I kombination med mikrobicider när de sedan kommer kan den epidemidämpande effekten av behandlingen bli ännu mycket större.
Efter ett drygt kvartssekel med hivepidemin skulle världen verkligen behöva ett genombrott för behandling och för
prevention.