EU-ministrar tog deklaration om hiv
Hiv i Europa diskuterades särskilt vid en ministerkonferens i Tyskland i mars: ”Together against HIV/AIDS”. Som EU-ordförande har Tyskland lyft hiv/aids till en huvudhälsofråga under sin ordförandeperiod i EU, med Angela Merckel i spetsen.
Tillsammans med Tysklands ekonomi- och utbildningsdepartement, EU-kommissionen och UNAIDS, anordnades en ministerkonferens om hiv i Bremen 12-13 mars. Ett viktigt syfte var att bygga vidare på de deklarationer om hiv som skrivits tidigare i Dublin och i Vilnius 2004, och nå fram till en ny deklaration. Detta lyckades man med.
Denna Bremendeklaration knyter också an till EU-kommissionens handlingsplan mot hiv/aids.
I fokus nu i Bremen precis som tidigare i Dublin och Vilnius fanns frågan om hur samhällets offentliga instanser kan samverka bättre med frivilligorganisationer, det civila samhället, som arbetar med hiv/aids.
Sverige representerades av en officiell delegation från Socialdepartementet, ledd av folkhälsominister Maria Larsson. I delegationen fanns representanter för frivilligorganisationerna Hiv-Sverige och RFSU, samt från den nyinrättade enheten för hiv/STI-prevention vid Socialstyrelsen.
Ingen allmän sjukvård – men starka frivilligorganisationer
I Tyskland är strukturerna i hälso- och sjukvården samt frivilligorganisationers position annorlunda än i Sverige. Här finns inte en allmän sjukvårdsförsäkring, vilket bland annat får till konsekvens att frivilligorganisationer får en starkare roll.
Joakim Berlin var Hiv-Sveriges representant i den svenska delegationen.
- Det kändes ovant jämfört med Sverige, där hivpositivas egna organisationer inte hörs på samma sätt.
Även om den svenska sjukvården når fler av sina medborgare än den tyska, anser Berlin att detta går att jämföra.
- Ja, det tycker jag absolut. Man involverar inte hivpositivas egna organisationer lika mycket i Sverige. Det var till exempel första gången vår organisation blev medbjuden i den officiella svenska delegationen i ett sådant här sammanhang, och det var första gången jag fick direkt kontakt med en folkhälsominister.
Maria Larsson betonade i sitt anförande i Bremen vikten av att just involvera de hivpositivas organisationer. Enligt Joakim Berlin har ingen svensk folkhälsominister före henne uttryckt det utomlands i ett officiellt anförande.
Politiskt ledarskap och mänskliga rättigheter
De bärande tankegångarna i EU:s nu tre ministerrådsdeklarationer om inriktningen på Europas arbete mot hiv har inte ändrats. I Bremendeklarationens nitton punkter framhålls, precis som i de tidigare deklarationerna från mötena i Dublin och Vilnius: Vikten av politiskt ledarskap, att arbetet måste involvera de hivpositiva och deras organisationer, och att det måste bygga på mänskliga rättigheter för alla.
Tillgång till medicinsk behandling är fortfarande inte allmän eller okomplicerad inom EU, samt varierar mellan länder, och deklarationen understryker att detta måste bli bättre. Den politiska viljan till det anses vara den viktigaste nyckeln till detta, enligt ministermötets deklaration.
"Kvinnors sexuella rättigheter kunde betonats mer"
Hiv fortsätter att öka i Europa, men Bremendeklarationen understryker att särskild uppmärksamhet måste ges angränsande länder i Östeuropa och Centralasien där ökningstakten i vissa områden är mycket kraftig, samt till de mest utsatta grupperna – främst män som har sex med män, injektionsmissbrukare, unga människor, flyktingar och prostituerade.
För att utveckla och förbättra arbetet mot hiv i Europa pekar Bremendeklarationen på den handlingsplan som EU-kommissionen tagit fram för åren 2006-2009 som riktlinje.
- Det är viktigt med den här typen av konferenser, eftersom politiskt ledarskap är helt avgörande i arbetet mot hiv, säger Viveca Urwitz, chef för enheten för hivprevention på Socialstyrelsen, och fortsätter:
- Det jag ändå kan sakna i deklarationen är starkare kopplingar till SRHR-frågorna (sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa) och att man tydligare betonar kvinnors och barns rättigheter.
- Likaså det mångkulturella Europa, som är en ökande utmaning för det hivpreventiva arbetet, kunde man kanske ha ägnat större uppmärksamhet. Det är en stor fråga att ta sig an framöver, säger Viveca Urwitz.
För mer information om EU:s arbete när det gäller hiv:
http://ec.europa.eu/health-eu/health_problems/index_en.htm
Denna Bremendeklaration knyter också an till EU-kommissionens handlingsplan mot hiv/aids.
I fokus nu i Bremen precis som tidigare i Dublin och Vilnius fanns frågan om hur samhällets offentliga instanser kan samverka bättre med frivilligorganisationer, det civila samhället, som arbetar med hiv/aids.
Sverige representerades av en officiell delegation från Socialdepartementet, ledd av folkhälsominister Maria Larsson. I delegationen fanns representanter för frivilligorganisationerna Hiv-Sverige och RFSU, samt från den nyinrättade enheten för hiv/STI-prevention vid Socialstyrelsen.
Ingen allmän sjukvård – men starka frivilligorganisationer
I Tyskland är strukturerna i hälso- och sjukvården samt frivilligorganisationers position annorlunda än i Sverige. Här finns inte en allmän sjukvårdsförsäkring, vilket bland annat får till konsekvens att frivilligorganisationer får en starkare roll.
Joakim Berlin var Hiv-Sveriges representant i den svenska delegationen.
- Det kändes ovant jämfört med Sverige, där hivpositivas egna organisationer inte hörs på samma sätt.
Även om den svenska sjukvården når fler av sina medborgare än den tyska, anser Berlin att detta går att jämföra.
- Ja, det tycker jag absolut. Man involverar inte hivpositivas egna organisationer lika mycket i Sverige. Det var till exempel första gången vår organisation blev medbjuden i den officiella svenska delegationen i ett sådant här sammanhang, och det var första gången jag fick direkt kontakt med en folkhälsominister.
Maria Larsson betonade i sitt anförande i Bremen vikten av att just involvera de hivpositivas organisationer. Enligt Joakim Berlin har ingen svensk folkhälsominister före henne uttryckt det utomlands i ett officiellt anförande.
Politiskt ledarskap och mänskliga rättigheter
De bärande tankegångarna i EU:s nu tre ministerrådsdeklarationer om inriktningen på Europas arbete mot hiv har inte ändrats. I Bremendeklarationens nitton punkter framhålls, precis som i de tidigare deklarationerna från mötena i Dublin och Vilnius: Vikten av politiskt ledarskap, att arbetet måste involvera de hivpositiva och deras organisationer, och att det måste bygga på mänskliga rättigheter för alla.
Tillgång till medicinsk behandling är fortfarande inte allmän eller okomplicerad inom EU, samt varierar mellan länder, och deklarationen understryker att detta måste bli bättre. Den politiska viljan till det anses vara den viktigaste nyckeln till detta, enligt ministermötets deklaration.
"Kvinnors sexuella rättigheter kunde betonats mer"
Hiv fortsätter att öka i Europa, men Bremendeklarationen understryker att särskild uppmärksamhet måste ges angränsande länder i Östeuropa och Centralasien där ökningstakten i vissa områden är mycket kraftig, samt till de mest utsatta grupperna – främst män som har sex med män, injektionsmissbrukare, unga människor, flyktingar och prostituerade.
För att utveckla och förbättra arbetet mot hiv i Europa pekar Bremendeklarationen på den handlingsplan som EU-kommissionen tagit fram för åren 2006-2009 som riktlinje.
- Det är viktigt med den här typen av konferenser, eftersom politiskt ledarskap är helt avgörande i arbetet mot hiv, säger Viveca Urwitz, chef för enheten för hivprevention på Socialstyrelsen, och fortsätter:
- Det jag ändå kan sakna i deklarationen är starkare kopplingar till SRHR-frågorna (sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa) och att man tydligare betonar kvinnors och barns rättigheter.
- Likaså det mångkulturella Europa, som är en ökande utmaning för det hivpreventiva arbetet, kunde man kanske ha ägnat större uppmärksamhet. Det är en stor fråga att ta sig an framöver, säger Viveca Urwitz.
För mer information om EU:s arbete när det gäller hiv:
http://ec.europa.eu/health-eu/health_problems/index_en.htm