Dragspel, sång och trädgård…
I trädgården på Sandhemsvägen i Bollebygd finns drygt 300 olika växter. Resultatet efter många års trädgårdsarbete men också ett resultat av ett brinnande intresse för växtligheten.
Frågan är om Wanja Eriksson sjunger för sina växter eller om hon och maken Arthur, sedan 42 år tillbaka, sjunger och spelar tillsammans för blommor och blader. Det senare ligger nog närmast verkligheten.
Det var egentligen bara om Arthur Eriksson som den här artikeln skulle handla. För de Bollebygdsbor som inte känner igen Arthur Eriksson är nog få. Visserligen kan han säkert vara lite svår att känna igen utan dragspel – men får han bara på sig sitt bälgaspel så känner de flesta igen honom.
-Jag började spela på tramporgeln hemma i Töllsjö när jag var sex, sju år, berättar Arthur och sedan dess har musiken varit en del av Arthurs liv.
Hyrde dragspel
Tramporgeln byttes mot hyrt dragspel och dragspelet hänger fortfarande med.
-Jag spelar pianodragspel och under åren har tekniken utvecklats så numera kan jag låta som en hel orkester, myser spelman Arthur.
-För det är spelman jag är. Jag kan inga noter, spelar helt och hållet på gehör och det är därför jag vill kalla mig för spelman. De som kan noter är däremot musiker, menar Arthur som under 1970-talet spelade till många, många fester tillsammans med Carl-Erik Törnros.
-Carl-Erik spelade gitarr och sjöng och jag hade ju mitt dragspel. På den tiden var festarna många och så blev det även med spelningarna.
-Det var fester hit och fester dit. Jag spelade på bröllop och födelsedagskalas. Och för 50 år sedan spelade jag när Carl-Gustav och Kerstin Gustavsson i Hestrafors gifte sig. I lördags spelade jag på deras guldbröllop. Det var stort på nåt sätt. En fin upplevelse som jag tror att både guldbröllopsparet och jag själv uppskattade.
I kören
Och så till Wanja, hon som under åren sett till att den prunkande trädgården innehåller drygt 300 olika växter.
-Jag har varit med i kyrkokören i drygt 30 år. Så visst har vi musiken ihop, säger Wanja som sett till att Arthur under senare år finns med i Våga sjunga kören i Bollebygds församling.
-Vi har roligt i kören, det är egentligen alltid roligt med musik, fyller Arthur i och Wanja håller förstås med.
Duo Eriksson
Under senare år har paret Eriksson börjat arbeta med musik tillsammans.
-Jag spelar med PRO-kören varje måndag. Vi håller till på Bollegården och vi har mycket roligt tillsammans, säger Arthur och det är på ålderdomshem och hos pensionärsorganisationerna i bygden som Arthur och Wanja underhåller.
-Under några år har vi åkt runt med vårt musikkryss vilket innebär att det är Arthur som spelar och jag som presenterar de musikaliska frågorna och leder en och annan allsång, berättar Wanja.
-Vi skickade ut ett ”reklamblad” till PRO och SPF i Sjuhäradsbygden en gång. Mer än så vad gäller marknadsföring har vi inte sysslat med. Det är nog den så kallade mun mot mun metoden som fungerar allra bäst när det gäller att få musikuppdrag.. På så sätt får vi fler och fler spelningar och ni ska veta att vi har roligt, säger Wanja och Arthur fyller i med:
-Vår publik är den allra bästa. Det är ett tacksamt arbete vi har.
Luciamusiker
Under hela 22 år var Arthur speleman åt Bollebygds Lucia.
-Ett minne för livet, men också en ganska jobbig tid. Allt skulle fungera och jag både körde och spelade åt Lucia och tärnor, berättar Arthur som är spelemannen som hela tiden hängt med när ny teknik har kommit.
-Det blir ju så mycket roligare och man låter lite mer. Inte minst när jag och Wanja är ute och presenterar vårt musikkryss. Jag tror att jag har bortåt 150 olika ljud och komp i min elektroniska burk som jag alltid har med mig.
Kärradal
De mesta av det musikaliska arbetet försöker paret Eriksson att förlägga till höst, vinter och vår.
-Under sommaren vill vi gärna vara i sommarstugan i Kärradal.
Men även där åker både dragspel och mikrofon fram.
-Jag brukar alltid spela när vi reser midsommarstången i Kärradal, de flesta vet att jag spelar och då är det svårt att tacka nej, säger Arthur och Wanja håller med.
Därmed lämnar undertecknad Wanja och Arthur och deras fina trädgård på Sandhemsvägen i Bollebygd. När jag går berättar de att det är på dagen 42 år sedan de gifte sig. Aningen skamsen gratulerar jag och hoppas att jag inte inkräktat för mycket på deras bröllopskväll…
Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknan nr 12
-Jag började spela på tramporgeln hemma i Töllsjö när jag var sex, sju år, berättar Arthur och sedan dess har musiken varit en del av Arthurs liv.
Hyrde dragspel
Tramporgeln byttes mot hyrt dragspel och dragspelet hänger fortfarande med.
-Jag spelar pianodragspel och under åren har tekniken utvecklats så numera kan jag låta som en hel orkester, myser spelman Arthur.
-För det är spelman jag är. Jag kan inga noter, spelar helt och hållet på gehör och det är därför jag vill kalla mig för spelman. De som kan noter är däremot musiker, menar Arthur som under 1970-talet spelade till många, många fester tillsammans med Carl-Erik Törnros.
-Carl-Erik spelade gitarr och sjöng och jag hade ju mitt dragspel. På den tiden var festarna många och så blev det även med spelningarna.
-Det var fester hit och fester dit. Jag spelade på bröllop och födelsedagskalas. Och för 50 år sedan spelade jag när Carl-Gustav och Kerstin Gustavsson i Hestrafors gifte sig. I lördags spelade jag på deras guldbröllop. Det var stort på nåt sätt. En fin upplevelse som jag tror att både guldbröllopsparet och jag själv uppskattade.
I kören
Och så till Wanja, hon som under åren sett till att den prunkande trädgården innehåller drygt 300 olika växter.
-Jag har varit med i kyrkokören i drygt 30 år. Så visst har vi musiken ihop, säger Wanja som sett till att Arthur under senare år finns med i Våga sjunga kören i Bollebygds församling.
-Vi har roligt i kören, det är egentligen alltid roligt med musik, fyller Arthur i och Wanja håller förstås med.
Duo Eriksson
Under senare år har paret Eriksson börjat arbeta med musik tillsammans.
-Jag spelar med PRO-kören varje måndag. Vi håller till på Bollegården och vi har mycket roligt tillsammans, säger Arthur och det är på ålderdomshem och hos pensionärsorganisationerna i bygden som Arthur och Wanja underhåller.
-Under några år har vi åkt runt med vårt musikkryss vilket innebär att det är Arthur som spelar och jag som presenterar de musikaliska frågorna och leder en och annan allsång, berättar Wanja.
-Vi skickade ut ett ”reklamblad” till PRO och SPF i Sjuhäradsbygden en gång. Mer än så vad gäller marknadsföring har vi inte sysslat med. Det är nog den så kallade mun mot mun metoden som fungerar allra bäst när det gäller att få musikuppdrag.. På så sätt får vi fler och fler spelningar och ni ska veta att vi har roligt, säger Wanja och Arthur fyller i med:
-Vår publik är den allra bästa. Det är ett tacksamt arbete vi har.
Luciamusiker
Under hela 22 år var Arthur speleman åt Bollebygds Lucia.
-Ett minne för livet, men också en ganska jobbig tid. Allt skulle fungera och jag både körde och spelade åt Lucia och tärnor, berättar Arthur som är spelemannen som hela tiden hängt med när ny teknik har kommit.
-Det blir ju så mycket roligare och man låter lite mer. Inte minst när jag och Wanja är ute och presenterar vårt musikkryss. Jag tror att jag har bortåt 150 olika ljud och komp i min elektroniska burk som jag alltid har med mig.
Kärradal
De mesta av det musikaliska arbetet försöker paret Eriksson att förlägga till höst, vinter och vår.
-Under sommaren vill vi gärna vara i sommarstugan i Kärradal.
Men även där åker både dragspel och mikrofon fram.
-Jag brukar alltid spela när vi reser midsommarstången i Kärradal, de flesta vet att jag spelar och då är det svårt att tacka nej, säger Arthur och Wanja håller med.
Därmed lämnar undertecknad Wanja och Arthur och deras fina trädgård på Sandhemsvägen i Bollebygd. När jag går berättar de att det är på dagen 42 år sedan de gifte sig. Aningen skamsen gratulerar jag och hoppas att jag inte inkräktat för mycket på deras bröllopskväll…
Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknan nr 12
