Från detta hus gick alla signaler fram
"Man tordes knappt berätta något för folk, tystnadsplikten var som en hämsko i det privata umgänget!"
Ragnhild Nordlöf har vänligt lånat ut lite bilder från "växeln i Ullånger" och gett lite glimtar från tiden fram till den 30 Juni 1964 när det sista samtalet kopplades.
Innan dess hade Ragnhild när hon räknar på den tid hon arbetat på växeln , övernattat ett helt kalenderår i nätter räknat, alltså betydligt mer i arbetsdagar (nätter). Det var viktigt att ha tändstickor tillreds när det ringde på natten, för att tända ett ljus och direkt från bädden träda i arbete och koppla rätt.
Innan dess hade Ragnhild när hon räknar på den tid hon arbetat på växeln , övernattat ett helt kalenderår i nätter räknat, alltså betydligt mer i arbetsdagar (nätter). Det var viktigt att ha tändstickor tillreds när det ringde på natten, för att tända ett ljus och direkt från bädden träda i arbete och koppla rätt.
Vid eldsvåda ringdes tre signaler till varje brandman...
Hyland ställde också till det...,,,
Fotografen var väl en av brandmännen? Folk ringde och ville veta var det brann. Men sekretessen tillät inte heller då att yppa något.
När karusellen sändes på radion, var det så bråttom att man glömde att ringa av. När växeltelefonisten kontrollerade om 'samtal pågår' så kunde 7, 8 kopplingar stå på alldeles tysta.
Vissa försäkrade sig alltid om att det inte 'kostade något' när det var upptaget.
En del var så fräcka att dom begärde att bli uppringda när det pågående samtalet var slut.
När karusellen sändes på radion, var det så bråttom att man glömde att ringa av. När växeltelefonisten kontrollerade om 'samtal pågår' så kunde 7, 8 kopplingar stå på alldeles tysta.
Vissa försäkrade sig alltid om att det inte 'kostade något' när det var upptaget.
En del var så fräcka att dom begärde att bli uppringda när det pågående samtalet var slut.
