Bulgariska traditioner i centrum på senaste Ridef
Ridef är förkortningen på den internationella freinetrörelsens möte. Senast hölls det i Varna i Bulgarien.
Det var mitt första RIDEF och det kändes mycket konstigt och ovant den första dagen men jag blev snabbt varm i kläderna(det varma vädret vid Svarta Havskusten bidrog). Det var ovant med alla språk som virvlade runt; franska, tyska, bulgariska, spanska, italienska, danska, finska, japanska mm. Mina språkkunskaper är inte de bästa men skolengelskan dög och ibland var kommunikation även ordlös.
Long workshops Ateliers longs stod det som innehåll på förmiddagarna från kl 9-12. Vi presenterades ett stort antal möjligheter att välja (även två för de mindre barnen) och så gott som alla ämnen fanns med från ”att korrespondera till matte”, den största svårigheten var att välja en workshop. Jag samt tre andra svenskor valde till slut Ethnography workshop ledd av en bulgariska.
Jag valde den för att jag som jobbar på fritids ville göra något praktiskt samt att jag ville lära mig mer om Bulgarien. Vår ledare Kati kunde inte tala annat än bulgariska och något lite tyska men hon hade försett sig med två unga översättare en flicka som översatte till tyska och en kille som översatte till engelska. Hon var också en mycket färgstark och härlig person så många gånger förstod vi instruktionerna redan på bulgariska.
Det var en mycket stark känsla att tillsammans med deltagare från Schweiz, Tyskland, Ukraina, Japan, Frankrike och Bulgarien lära sig så mycket om Bulgariens traditioner och jag trivdes förträffligt.
Första dagen var vi alla förväntansfulla och den känslan förstärktes när vi kom till vårt klassrum. Dörren var täckt av ett nät av garn och en av oss fick en garnände att börja nysta för att få bort nätet. Alla deltagare fick nysta och tillslut kunde vi komma in. Innan vi gick in fick vi en brödbit och salt och hälsades välkomna.
Inne i rummet använde vi garnnystanet för att kasta till varandra som en namnlek. Det blev genast en glad, familjär och skapande stämning i vår grupp, inte minst för att rummet var fyllt med material. Längs väggar fanns kartonger med tyger, ull, garnnystan, band, skinn, tomma rullar osv. På väggar och på fönster hängde olika foton som visade olika typiska traditionella masker mm som vi senare skulle få göra. Det kändes varmt, ombonat och välkomnande att vara där.
Vi fick även presentera oss med hjälp av något föremål i rummet. Sedan fick vi göra varsin Survakri, en mask som används första januari av unga män för att hälsa det nya året välkommet. De unga männen går från hus till hus och ger också en massa oljud ifrån sig. Maskerna skall vara skrämmande och föreställa djur. Vi avslutade vår dag med att ta på oss våra masker och dansa och tjoa tillsammans.
Nästa dag gjorde vi en Sourvaknitsa som också används den första januari nämligen. En käpp eller gren som dekoreras med olika saker beroende på i vilken region av Bulgarien man bor i. De bördiga delarna använder torkad frukt och säd till exempel. Vi arbetade två och två och var ganska stolta när vi hängde upp våra Sourvaknitsor till allmänt beskådande.
Så fortsatte det i åtta dagar och varje dag lärde vi oss något nytt om de bulgariska traditionerna genom att vi fick tillverka olika attribut. Vår fantasi och kreativitet ökade för varje dag och vi inspirerades både av vår ledare och av varandra.
Eftermiddagarna ägnade jag ibland åt korta workshops då jag lärde mig olika skapande tekniker, att vika origami och diskutera ekologiskt arbetssätt. Inspirationen flödade och det känns som en otrolig rikedom att tillhöra freinetrörelsen och ha tillgång till RIDEF vartannat år. Jag rekommenderar alla att följa med år 2004 då vi ses i Tyskland.
Long workshops Ateliers longs stod det som innehåll på förmiddagarna från kl 9-12. Vi presenterades ett stort antal möjligheter att välja (även två för de mindre barnen) och så gott som alla ämnen fanns med från ”att korrespondera till matte”, den största svårigheten var att välja en workshop. Jag samt tre andra svenskor valde till slut Ethnography workshop ledd av en bulgariska.
Jag valde den för att jag som jobbar på fritids ville göra något praktiskt samt att jag ville lära mig mer om Bulgarien. Vår ledare Kati kunde inte tala annat än bulgariska och något lite tyska men hon hade försett sig med två unga översättare en flicka som översatte till tyska och en kille som översatte till engelska. Hon var också en mycket färgstark och härlig person så många gånger förstod vi instruktionerna redan på bulgariska.
Det var en mycket stark känsla att tillsammans med deltagare från Schweiz, Tyskland, Ukraina, Japan, Frankrike och Bulgarien lära sig så mycket om Bulgariens traditioner och jag trivdes förträffligt.
Första dagen var vi alla förväntansfulla och den känslan förstärktes när vi kom till vårt klassrum. Dörren var täckt av ett nät av garn och en av oss fick en garnände att börja nysta för att få bort nätet. Alla deltagare fick nysta och tillslut kunde vi komma in. Innan vi gick in fick vi en brödbit och salt och hälsades välkomna.
Inne i rummet använde vi garnnystanet för att kasta till varandra som en namnlek. Det blev genast en glad, familjär och skapande stämning i vår grupp, inte minst för att rummet var fyllt med material. Längs väggar fanns kartonger med tyger, ull, garnnystan, band, skinn, tomma rullar osv. På väggar och på fönster hängde olika foton som visade olika typiska traditionella masker mm som vi senare skulle få göra. Det kändes varmt, ombonat och välkomnande att vara där.
Vi fick även presentera oss med hjälp av något föremål i rummet. Sedan fick vi göra varsin Survakri, en mask som används första januari av unga män för att hälsa det nya året välkommet. De unga männen går från hus till hus och ger också en massa oljud ifrån sig. Maskerna skall vara skrämmande och föreställa djur. Vi avslutade vår dag med att ta på oss våra masker och dansa och tjoa tillsammans.
Nästa dag gjorde vi en Sourvaknitsa som också används den första januari nämligen. En käpp eller gren som dekoreras med olika saker beroende på i vilken region av Bulgarien man bor i. De bördiga delarna använder torkad frukt och säd till exempel. Vi arbetade två och två och var ganska stolta när vi hängde upp våra Sourvaknitsor till allmänt beskådande.
Så fortsatte det i åtta dagar och varje dag lärde vi oss något nytt om de bulgariska traditionerna genom att vi fick tillverka olika attribut. Vår fantasi och kreativitet ökade för varje dag och vi inspirerades både av vår ledare och av varandra.
Eftermiddagarna ägnade jag ibland åt korta workshops då jag lärde mig olika skapande tekniker, att vika origami och diskutera ekologiskt arbetssätt. Inspirationen flödade och det känns som en otrolig rikedom att tillhöra freinetrörelsen och ha tillgång till RIDEF vartannat år. Jag rekommenderar alla att följa med år 2004 då vi ses i Tyskland.