Paddan i träsket

”Kom och hjälp mig upp!” skrek paddan som hade fastnat i träsket. Han satt så tungt att han inte kunde röra sig en tum, bara gapa hjälplöst. En apa kom förbi och tyckte synd om honom.
”Ska jag hjälpa dig upp?” sa han och sträckte ut en hand.
”Du har inte samma gröna, slemm-vårtiga skinn som mig”, sa paddan. ”Dina armar är långa och fulla med hår. Gå och lek i ett träd, du. Jag väntar tills någon annan kommer förbi.”
Apan ryckte på axlarna och gick sin väg. Paddan satt där han satt och kväkte belåtet för sig själv. Efter en stund