Bejublad jubileumsföreställning
Mersmak för prinsessan
Från jubileumshögtiden var det raka vägen till Gefle teater och jubileumsföreställningen.
Glädjen är en fjäril, som Edith Södergran en gång skrev. All ära åt Edith, men det kanske är dags för en uppdatering i samtidens tecken. Sten Källman kan få titulera sig som fjäril, eller glädjen om han skulle föredra det. Sak samma, Vasaskolans 450-års jubileum var menat att bli en uppvisning i de olika linjernas samklang. Just denna jubelfest var esteternas att förgylla. Jag går själv andra året på Vasaskolans ”Jazzlinje”, i egenskap av detta jazzande fick jag chans att upprepa mitt samarbete med Sten. Musikkultur från Haiti skulle gestaltas genom akrobatik, skådespel, dans, sång och slag(verk). Bild och form eleverna, ej att förglömma, stod för filmupptagningen av detta förnöjsamma evenemang. Detta eldprov i kommunikation, organisation och allt annat som har med ledarskap att göra gav lärarkåren chans att visa prov på sin otroliga oumbärlighet. Hennes höghet prinsessan Madeleine var närvarande under ett av uppförandena, men även undersåten och Vasaskolans nyblivne rektor Hans Hultin var på plats för att applådera. Många fler var självklart där också, strålkastarljuset gjorde det dock svårt för mig att urskilja enskilda individer. Samarbetet inte bara fungerade felfritt, slutresultatet blommade upp i den där pirriga och euforiska känslan som ofta går under namnen ”kul” och ”lycka”. Jubileumskonserten blev en uppvisning i vasaskolans känsla för mångkultur, ledarskap, samarbete och humor. Vi lyckades med stor framgång applicera det goda samtiden har att bjuda, på det fina av dåtiden, det vill säga traditionernas sötma.
En seger i alla led, grattis till oss!
Glädjen är en fjäril, som Edith Södergran en gång skrev. All ära åt Edith, men det kanske är dags för en uppdatering i samtidens tecken. Sten Källman kan få titulera sig som fjäril, eller glädjen om han skulle föredra det. Sak samma, Vasaskolans 450-års jubileum var menat att bli en uppvisning i de olika linjernas samklang. Just denna jubelfest var esteternas att förgylla. Jag går själv andra året på Vasaskolans ”Jazzlinje”, i egenskap av detta jazzande fick jag chans att upprepa mitt samarbete med Sten. Musikkultur från Haiti skulle gestaltas genom akrobatik, skådespel, dans, sång och slag(verk). Bild och form eleverna, ej att förglömma, stod för filmupptagningen av detta förnöjsamma evenemang. Detta eldprov i kommunikation, organisation och allt annat som har med ledarskap att göra gav lärarkåren chans att visa prov på sin otroliga oumbärlighet. Hennes höghet prinsessan Madeleine var närvarande under ett av uppförandena, men även undersåten och Vasaskolans nyblivne rektor Hans Hultin var på plats för att applådera. Många fler var självklart där också, strålkastarljuset gjorde det dock svårt för mig att urskilja enskilda individer. Samarbetet inte bara fungerade felfritt, slutresultatet blommade upp i den där pirriga och euforiska känslan som ofta går under namnen ”kul” och ”lycka”. Jubileumskonserten blev en uppvisning i vasaskolans känsla för mångkultur, ledarskap, samarbete och humor. Vi lyckades med stor framgång applicera det goda samtiden har att bjuda, på det fina av dåtiden, det vill säga traditionernas sötma.
En seger i alla led, grattis till oss!