Ensamhetens trädgård
En publiksuccé
Efter en höst fylld av repetitioner och förberedelser var premiären för ES2A:s föreställning ”Ensamhetens trädgård”, på onsdagskvällen, äntligen där. I Vasaskolans teaterbyggnad möts vi av dämpad belysning, levande ljus och elever som hälsar välkommen.
När publiken sedan välkomans in i salen där föreställningen ska äga rum möts vi av ett mörkt rum endast upplyst av sex levande ljus som de sex tjejerna i pjäsen håller i sina händer. Tjejerna är utställda på olika platser i rummet och till komp av egenkomponerad gitarrmusik börjar pjäsen om sex ungdomar och deras liv.
”Ensamhetens trädgård” är en pjäs skriven av Robert Ahlm och Magnus Florin och berör ämnen som vänskap och ångest, men framförallt kärlek. Vi möter sex tjejer som alla tampas med funderingar och problem vad gäller just kärlek och vänskap. Vi möter också Patrik som har en relation till en av tjejerna och hans funderingar om kärlek och rädslan av att aldrig kunna älska någon helhjärtat.
Varje skådespelare har försetts med en varsin monolog som på olika sätt alla är väldigt starka.
Skådespelarna känns trygga och säkra på scenen och förmedlar känslor som nyförälskelse, ilska, sorg och hopp på ett väldigt trovärdigt sätt. Pjäsen lyfts också med hjälp av den livemusik som spelas av två killar på scenen under pjäsens gång. Det finns en stämning i rummet som är svår att sätta fingret på, men som ständigt finns där.
När föreställningen är slut och tonerna av musiken tonar ut jublar och applåderar publiken länge och skådespelarna gratuleras till den väl utförda premiären med blommor från deras bekanta och deras teaterlärare Ulrika Ericsson.
”Ensamhetens trådgård” är en pjäs som riktar sig framförallt till unga men när jag efter föreställningen pratar med Birgitta Andersson, matte- och fysiklärare på Vasaskolan, säger hon att pjäsen var kul att se eftersom hon flyttades tillbaka till den tid då hon själv var ung och insåg att det finns mer i ungdomars liv en matte och fysik.
”Ensamhetens trädgård” spelas även den 6-7/12 i Vasaskolan teaterbyggnad och är verkligen värd ett besök!
När publiken sedan välkomans in i salen där föreställningen ska äga rum möts vi av ett mörkt rum endast upplyst av sex levande ljus som de sex tjejerna i pjäsen håller i sina händer. Tjejerna är utställda på olika platser i rummet och till komp av egenkomponerad gitarrmusik börjar pjäsen om sex ungdomar och deras liv.
”Ensamhetens trädgård” är en pjäs skriven av Robert Ahlm och Magnus Florin och berör ämnen som vänskap och ångest, men framförallt kärlek. Vi möter sex tjejer som alla tampas med funderingar och problem vad gäller just kärlek och vänskap. Vi möter också Patrik som har en relation till en av tjejerna och hans funderingar om kärlek och rädslan av att aldrig kunna älska någon helhjärtat.
Varje skådespelare har försetts med en varsin monolog som på olika sätt alla är väldigt starka.
Skådespelarna känns trygga och säkra på scenen och förmedlar känslor som nyförälskelse, ilska, sorg och hopp på ett väldigt trovärdigt sätt. Pjäsen lyfts också med hjälp av den livemusik som spelas av två killar på scenen under pjäsens gång. Det finns en stämning i rummet som är svår att sätta fingret på, men som ständigt finns där.
När föreställningen är slut och tonerna av musiken tonar ut jublar och applåderar publiken länge och skådespelarna gratuleras till den väl utförda premiären med blommor från deras bekanta och deras teaterlärare Ulrika Ericsson.
”Ensamhetens trådgård” är en pjäs som riktar sig framförallt till unga men när jag efter föreställningen pratar med Birgitta Andersson, matte- och fysiklärare på Vasaskolan, säger hon att pjäsen var kul att se eftersom hon flyttades tillbaka till den tid då hon själv var ung och insåg att det finns mer i ungdomars liv en matte och fysik.
”Ensamhetens trädgård” spelas även den 6-7/12 i Vasaskolan teaterbyggnad och är verkligen värd ett besök!