Det lyckligaste geniet

Av alla Vasaskolans stipendier finns några som skiljer sig från de andra. Ett av dessa är det sk. Äldre Bergstenska. Det instiftades av lektorn Carl Bergsten år 1800 genom att han donerade 100 riksdaler till gymnasiet. Stipendiet skulle tillfalla ”den yngling, som inom Wärket utmärker sig genom lyckligaste genie, utan avseende av nation eller klass, vari han sitter..” han tillägger också ”Skulle så hända såsom i geniernas värld sällan händer, att 2:ne eller flera i slikt avseende skulle anses lika berättigade därtill, må lotten, den Gud styre, göra utslag i saken.” Stipendiet permuterades och ingår nu i Samfonden.

Carl Bergsten föddes den 25 november 1725 vid Leufsta bruk. Han blev magister i Uppsala och arbetade vid Katedralskolan några år innan han 1760 kom till Vasaskolan som lektor i latin på gymnasiet. Han innehade denna post i 17 år till 1777 då han bytte lektorat och blev lektor i historia.
Rektorsuppdraget var ett ettårigt uppdrag vid gymnasiet och Bergsten var rektor den 11 september 1768 då kronprins Gustaf (III) besökte Vasaskolan för att delta i gymnasiets 100 års jubileum. Det tal Bergsten höll finns bevarat och började:

"Sen vår Kulle måste byta Mälarn bort mot denna plats…Jemt nu hundra år få räknas,,,,,,"

1790 vid 65 års ålder gick Bergsten i pension och hans efterträdare blev hans son Carl Bergsten dy.

1796 fick han som pensionär rycka in och leda den nya Borgarskolan som dess förste rektor. Carl Bersten d.ä. avled den 8 december 1802 vid 77 års ålder.