När flickorna kom till Vasa
Det högre skolväsendet i Sverige var under århundranden en angelägenhet för landets gossar och unga män. Att unga kvinnor skulle få en utbildning var otänkbart fram till senare delen av 1800-talet. I det tydligt könsuppdelade bondesamhället hade kvinnan en underordnad, vårdande roll. Dessutom upptogs hennes tid till stor del av barnafödande och barnuppfostran, då det inte var ovanligt att man hade 5-10 barn.
Dessa förhållanden började mycket långsamt att ändras för 100 år sedan. Ett område där debatten var intensiv var frågan om flickors rätt till högre utbildning. Det ansågs på många håll som onödigt, onyttigt och olämpligt att flickor utbildade sig för annat än sin roll som mor och hustru.
Trots detta kunde flickorna till en början studera privat och sedan avlägga en examen vid gymnasierna men även vid universiteten. Att flickor skulle få studera på lika villkor som pojkar var en het fråga, och till Gävle kom den i början av 1920-talet. Motståndet var hårt liksom på de flesta håll i landet, och skolor som ansökte om att få ta emot flickor i Läroverken fick oftast avslag. Först 1922 och 1923 började flera gymnasier i vår del av landet att ta emot flickor, och frågan blev högaktuell för Vasaskolan under läsåret 1923/24.
Frågan behandlades slutligen vid ett lärarkollegium i maj 1924 och efter en lång debatt skedde omröstning bland de anställda pedagogerna vid skolan. Alfred Uddholm ledde kampanjen för flickornas inträde, medan Georg Chruzander ledde motståndarna. Resultatet blev att 15 röstade för att ta emot flickor samtidigt som 12 röstade mot.
Höstterminen 1924 skrevs 11 flickor och 539 pojkar in vid skolan: Två av dessa var Ragnhild Grundell och Estrid Lindberg, som redan läst vid Läroverket i Hudiksvall i ett år. Ödet ville att Chruzander omedelbart skulle få känna av flickornas inträde. Ragnhild Grundell berättade: "Gissa vad han fick för straff - jo, han fick mig ensam som elev - sju timmar i veckan! Det var bara jag som var helklassiker och läste grekiska".
De första kvinnliga studenterna var Grundell och Lindberg, som tog studenten 1926 medan de övriga nio flickorna tog studenten 1927. Det var inte alltid så lätt att hävda sig vid en mansdominerad skola. Men de hade det svårare i sitt förhållande till pojkarna än till lärarna. Verdandi vägrade ta emot flickor, men det löste de första flickorna genom att starta en egen förening, KGF Runa.
Det ansågs inte heller lämpligt att flickor och pojkar hade idrott tillsammans. därför grundades Gymnastikföreningen för flickor. De första flickorna klarade sin utbildning väl och de tog alla studenten. Men vad hände sedan? Arbetsmarkanden för högutbildade kvinnor var inte särskilt omfattande. Men för Vasaskolans flickor gick det bra. Ragnhild Grundell blev fil.mag. i Uppsala och senare adjunkt, Estrid Lindberg blev också hon adjunkt, Märta Normark blev administratör i olika företag under sin yrkesbana. Adina Forsgren blev filosofie doktor i engelska och arbetade vid Uppsala universitet, där hon utgav en lång rad skrifter. Eva Alsterberg, arbetade som adjunkt, Dagny Blom blev ämneslärarinna, Maja-Lisa Englund välkänd bibliotekarie i Gävle. Margareta Hedberg fil.mag. och arbetade som rektor, Astrid Lindkvist utbildade sig till apotekare, och slutligen Agnes Söderström som utbildade sig till ekonom och som senare arbetade med handelsminister Gunnar Myrdal.
Dessa förhållanden började mycket långsamt att ändras för 100 år sedan. Ett område där debatten var intensiv var frågan om flickors rätt till högre utbildning. Det ansågs på många håll som onödigt, onyttigt och olämpligt att flickor utbildade sig för annat än sin roll som mor och hustru.
Trots detta kunde flickorna till en början studera privat och sedan avlägga en examen vid gymnasierna men även vid universiteten. Att flickor skulle få studera på lika villkor som pojkar var en het fråga, och till Gävle kom den i början av 1920-talet. Motståndet var hårt liksom på de flesta håll i landet, och skolor som ansökte om att få ta emot flickor i Läroverken fick oftast avslag. Först 1922 och 1923 började flera gymnasier i vår del av landet att ta emot flickor, och frågan blev högaktuell för Vasaskolan under läsåret 1923/24.
Frågan behandlades slutligen vid ett lärarkollegium i maj 1924 och efter en lång debatt skedde omröstning bland de anställda pedagogerna vid skolan. Alfred Uddholm ledde kampanjen för flickornas inträde, medan Georg Chruzander ledde motståndarna. Resultatet blev att 15 röstade för att ta emot flickor samtidigt som 12 röstade mot.
Höstterminen 1924 skrevs 11 flickor och 539 pojkar in vid skolan: Två av dessa var Ragnhild Grundell och Estrid Lindberg, som redan läst vid Läroverket i Hudiksvall i ett år. Ödet ville att Chruzander omedelbart skulle få känna av flickornas inträde. Ragnhild Grundell berättade: "Gissa vad han fick för straff - jo, han fick mig ensam som elev - sju timmar i veckan! Det var bara jag som var helklassiker och läste grekiska".
De första kvinnliga studenterna var Grundell och Lindberg, som tog studenten 1926 medan de övriga nio flickorna tog studenten 1927. Det var inte alltid så lätt att hävda sig vid en mansdominerad skola. Men de hade det svårare i sitt förhållande till pojkarna än till lärarna. Verdandi vägrade ta emot flickor, men det löste de första flickorna genom att starta en egen förening, KGF Runa.
Det ansågs inte heller lämpligt att flickor och pojkar hade idrott tillsammans. därför grundades Gymnastikföreningen för flickor. De första flickorna klarade sin utbildning väl och de tog alla studenten. Men vad hände sedan? Arbetsmarkanden för högutbildade kvinnor var inte särskilt omfattande. Men för Vasaskolans flickor gick det bra. Ragnhild Grundell blev fil.mag. i Uppsala och senare adjunkt, Estrid Lindberg blev också hon adjunkt, Märta Normark blev administratör i olika företag under sin yrkesbana. Adina Forsgren blev filosofie doktor i engelska och arbetade vid Uppsala universitet, där hon utgav en lång rad skrifter. Eva Alsterberg, arbetade som adjunkt, Dagny Blom blev ämneslärarinna, Maja-Lisa Englund välkänd bibliotekarie i Gävle. Margareta Hedberg fil.mag. och arbetade som rektor, Astrid Lindkvist utbildade sig till apotekare, och slutligen Agnes Söderström som utbildade sig till ekonom och som senare arbetade med handelsminister Gunnar Myrdal.