Fritänkaren
Viktor Lennstrand
Viktor Lennstrand föddes den 30 januari 1861, i ett frireligiöst hem och hade tankar på att bli missionär. Efter studentexamen vid Vasaskolan 1881 fortsatte han till Uppsala där han snart började tvivla på flera av kristendomens grunder. Han vände kristendomen ryggen och blev ateist och fritänkare och förlitade sig helt på naturvetenskapen. 1887 höll han ett tal som var ett våldsamt angrepp mot kristendomen. Polismästaren försökte åtala Lennstrand och hans rykbarhet ökade snabbt och han gav sig ut på en föreläsningsturné i landet. 1888 bildade han det ”Utilistiska samfundet” och blev dess ledare. De hävdade att kyrkan skulle avskaffas då ”detta lifvet vore det enda, om hvilket vi veta någonting”. 1889 började förbundet utge tidskriften Fritänkaren som redigerades av Lennstrand.
Kyrkan och den samhällsbärande klassen försökte hindra Lennstrand att sprida sitt budskap men då detta inte hjälpte arresterades han för brott mot hädelseparagrafen, en paragraf som inte tillämpats sedan 1821 då han gjort sig skyldig till ”förnekelse af den rena evangeliska läran”. Hösten 1888 dömdes han av Svea hovrätt till tre månaders fängelse. Efter att han blivit frisläppt om han att åtalades sju gånger för samma brott under det följande året. Mellan åtalen höll han föredrag som:
Hvarför uppträder jag mot kristendomen?
Hvad ha myndigheterna uträttat med sitt straff?
Hvad jag sagt och hvad jag icke sagt.
Han var en uppskattad föredragshållaren men hösten 1889 hade myndigheterna tröttnat och dömde honom till ett längre straff som skulle avtjänas på Långholmen. Lennstrand blev snart mycket sjuk och benådades våren 1890. Hans hälsa var efter detta knäckt. Han engagerade sig även politiskt och valdes till Folkriksdagen 1893 för yttersta vänstern. Han drabbades vid samma tid av en ovanlig sjukdom, svampbildning i höften och blev allt svagare. Han avled den 31 oktober 1895, 34 år gammal och begravdes på Gamla kyrkogårdn i Gävle. På han gravsten kan läsas "jag dör nöjd i tron på ett lyckligt framtidsfolk som lever utan illvilja fördomar och vidskepelser.
Kyrkan och den samhällsbärande klassen försökte hindra Lennstrand att sprida sitt budskap men då detta inte hjälpte arresterades han för brott mot hädelseparagrafen, en paragraf som inte tillämpats sedan 1821 då han gjort sig skyldig till ”förnekelse af den rena evangeliska läran”. Hösten 1888 dömdes han av Svea hovrätt till tre månaders fängelse. Efter att han blivit frisläppt om han att åtalades sju gånger för samma brott under det följande året. Mellan åtalen höll han föredrag som:
Hvarför uppträder jag mot kristendomen?
Hvad ha myndigheterna uträttat med sitt straff?
Hvad jag sagt och hvad jag icke sagt.
Han var en uppskattad föredragshållaren men hösten 1889 hade myndigheterna tröttnat och dömde honom till ett längre straff som skulle avtjänas på Långholmen. Lennstrand blev snart mycket sjuk och benådades våren 1890. Hans hälsa var efter detta knäckt. Han engagerade sig även politiskt och valdes till Folkriksdagen 1893 för yttersta vänstern. Han drabbades vid samma tid av en ovanlig sjukdom, svampbildning i höften och blev allt svagare. Han avled den 31 oktober 1895, 34 år gammal och begravdes på Gamla kyrkogårdn i Gävle. På han gravsten kan läsas "jag dör nöjd i tron på ett lyckligt framtidsfolk som lever utan illvilja fördomar och vidskepelser.