Fransk invasion
Vasa gör intryck – både här och där
Direkt efter påsklovet invaderades Vasaskolan av en klass från den franska gymnasieskolan Lycée Marcelin-Berthelot. Elever från cirkus, SP och NV var inblandade i detta utbyte och förberedelserna hade pågått en längre tid, så det var roligt att äntligen kunna välkomna de fransoser som vi planerat så mycket för.
Det var ett till synes trött gäng som anlände till Vasaskolan vid tresnåret den 31 mars. Utrop som ”la patate!” och ”la forme!” som svar på frågan om hur det var avslöjade dock att skenet kan bedra och att man inte nödvändigtvis är helt slutkörd efter en drygt tolv timmar lång resa som innefattar både flyg och buss.
Mat mat mat …
De mottagande eleverna hade förberett en ståtlig buffé för att välkomna våra franska gäster och nervositeten låg tät i salen där alla samlades. Den byttes emellertid snabbt mot en mer glad och förväntansfull stämning när det blev klart vem som var vem och alla fick börja prata med varandra. I samband med buffén blev fransmännen även välkomnade av rektor Hans Hultin och skolledningen. Efter måltiden åkte de franska gästerna hem med de svenska elever som skulle vara deras värdar under veckan.
Älgar och statsbesök
Vistelsen i Gävle bjöd på olika aktiviteter, som t.ex. utflykt till Årsunda viking och Kybacka älgpark. En hel dag vigdes åt Stockholm, där gänget från Vasaskolan fick VIP-behandling vid besöket hos Regeringen; polisen lyfte avspärrningarna och lät alla passera, men bara de från Vasa, mot löfte att vara snabba och att inte reta upp de många demonstranter som samlats på platsen. De ”vanliga” stockholmarna fick snällt vänta utanför av-spärrningen, som berodde på att Turkiets premiärminister skulle komma på statsbesök. Strax efter att Vasagänget tagit sig över till rätt sida dök han upp, herr Erdogan. Det förklarar varför polisen var så stressad och skyndade på så förfärligt att det inte fanns tid till att plocka ut lunchen ur de stora blå backarna från Sodexho, så det var nog en rolig syn: en hel busslast som springer genom avspärrningarna, bärande på blå backar med mat.
Den medhavda lunchen intogs vid en solig vägg med utsikt över Mälaren och Söder Mälarstrand och stärkta av maten gav sig de flesta därefter in mot centrala Stockholm för lite shopping.
På kvällen var det dags för Vasamuseet, där det blev två grupper; en stor grupp som guidades på franska och en liten som fick en svensk guide. Man kan tro att det är tråkigt med ett gammalt skepp, men Vasa gör intryck även på dagens ungdomar och de franska gästerna var imponerade och en av dem tyckte till och med att det var det bästa museet hon någonsin hade sett.
”Hon tittar på TV!”
De aktiviteter som planerats för gästerna var inte bara av det turistiska slaget – de skulle även få lära sig lite svenska, vilket gick förvånansvärt bra. Siffror, bokstäver och grundläggande verb som ”äter”, ”sover” och ”tittar på TV” ropades engagerat ut i klassrummet och fröken Térèse gick runt och lyssnade och hjälpte till. Frans-männen lärde sig snabbt och hela veckan kunde man höra diverse utrop på svenska.
En vecka går fort och helt plötsligt skulle de åka hem igen, fransoserna. Det var mycket känslor, veckan hade skapat många band, både vänskapliga och ibland till och med lite mer än så … gråt och löften om att ses igen avslutade veckan som hade börjat så nervöst och trevande.
Det var ett till synes trött gäng som anlände till Vasaskolan vid tresnåret den 31 mars. Utrop som ”la patate!” och ”la forme!” som svar på frågan om hur det var avslöjade dock att skenet kan bedra och att man inte nödvändigtvis är helt slutkörd efter en drygt tolv timmar lång resa som innefattar både flyg och buss.
Mat mat mat …
De mottagande eleverna hade förberett en ståtlig buffé för att välkomna våra franska gäster och nervositeten låg tät i salen där alla samlades. Den byttes emellertid snabbt mot en mer glad och förväntansfull stämning när det blev klart vem som var vem och alla fick börja prata med varandra. I samband med buffén blev fransmännen även välkomnade av rektor Hans Hultin och skolledningen. Efter måltiden åkte de franska gästerna hem med de svenska elever som skulle vara deras värdar under veckan.
Älgar och statsbesök
Vistelsen i Gävle bjöd på olika aktiviteter, som t.ex. utflykt till Årsunda viking och Kybacka älgpark. En hel dag vigdes åt Stockholm, där gänget från Vasaskolan fick VIP-behandling vid besöket hos Regeringen; polisen lyfte avspärrningarna och lät alla passera, men bara de från Vasa, mot löfte att vara snabba och att inte reta upp de många demonstranter som samlats på platsen. De ”vanliga” stockholmarna fick snällt vänta utanför av-spärrningen, som berodde på att Turkiets premiärminister skulle komma på statsbesök. Strax efter att Vasagänget tagit sig över till rätt sida dök han upp, herr Erdogan. Det förklarar varför polisen var så stressad och skyndade på så förfärligt att det inte fanns tid till att plocka ut lunchen ur de stora blå backarna från Sodexho, så det var nog en rolig syn: en hel busslast som springer genom avspärrningarna, bärande på blå backar med mat.
Den medhavda lunchen intogs vid en solig vägg med utsikt över Mälaren och Söder Mälarstrand och stärkta av maten gav sig de flesta därefter in mot centrala Stockholm för lite shopping.
På kvällen var det dags för Vasamuseet, där det blev två grupper; en stor grupp som guidades på franska och en liten som fick en svensk guide. Man kan tro att det är tråkigt med ett gammalt skepp, men Vasa gör intryck även på dagens ungdomar och de franska gästerna var imponerade och en av dem tyckte till och med att det var det bästa museet hon någonsin hade sett.
”Hon tittar på TV!”
De aktiviteter som planerats för gästerna var inte bara av det turistiska slaget – de skulle även få lära sig lite svenska, vilket gick förvånansvärt bra. Siffror, bokstäver och grundläggande verb som ”äter”, ”sover” och ”tittar på TV” ropades engagerat ut i klassrummet och fröken Térèse gick runt och lyssnade och hjälpte till. Frans-männen lärde sig snabbt och hela veckan kunde man höra diverse utrop på svenska.
En vecka går fort och helt plötsligt skulle de åka hem igen, fransoserna. Det var mycket känslor, veckan hade skapat många band, både vänskapliga och ibland till och med lite mer än så … gråt och löften om att ses igen avslutade veckan som hade börjat så nervöst och trevande.