Höbärgningen 2008!
Det som tog veckor när jag var barn, fixar man nu på några dagar.
Min syster bor på föräldragården numera och har får och höns. Hon håller landskapet öppet och skördar hö varje år för att ha till sina får.
Jag minns hur det var när vi var barn. Då slog pappa ner höet som sen fick ligga och torka till lite innan det var dax att hässja. Pappa hade hästen till hjälp med att köra ihop höet och sen hässjades det upp. Efter det skulle det då torka så det var helt torrt.
Först efter detta kunde man så bärga in höet och även då med häst och skrinda. En lastade och en stod uppe på skrindan och trampade till så att det gick att lasta så mycket som möjligt. Sen kördes hölasset upp på logen där det lastades av. Hårt arbete som tog lång tid och var väldigt beroende av vädret. Det tog veckor innan allt var bärgat.
Vilken skillnad idag när nästan allt går maskinellt. Just detta år gick höbärgningen rekordsnabbt på Djupdalen. Jan Rodin kom med sin stora traktor och slog ner allt hö på några timmar. Sen fick det torka till ett par dagar. Syrran vände och strängade upp höet.
Så kom då dagen för höintaget 2008. Den 25:e Juli samlades vi. Jan kom med ett hölass som syrran beställt av honom och sen körde han med sin hövagn ihop allt hö. Vi övriga tog emot höet uppe på logen. Fyra man tog emot höet som matades från vagnen och styrde ner det i logen där vi var tre man (två kvinnor) som trampade och bredde ut höet jämt fördelat så det skulle torka på bästa sätt. Det tog oss tre timmar att fixa in allt. Helt otroligt med tanke på hur det var förr.
Glada och nöjda kunde vi konstatera att vi hade haft en väldigt trevlig arbetsdag trotts det hårda slitet och hur kul det var att jobba när man hjälps åt.
Sen blev det härligt fika av hembakta "halvtjockkaker" som smakade extra gott efter denna lyckade höbärgning.
Jag minns hur det var när vi var barn. Då slog pappa ner höet som sen fick ligga och torka till lite innan det var dax att hässja. Pappa hade hästen till hjälp med att köra ihop höet och sen hässjades det upp. Efter det skulle det då torka så det var helt torrt.
Först efter detta kunde man så bärga in höet och även då med häst och skrinda. En lastade och en stod uppe på skrindan och trampade till så att det gick att lasta så mycket som möjligt. Sen kördes hölasset upp på logen där det lastades av. Hårt arbete som tog lång tid och var väldigt beroende av vädret. Det tog veckor innan allt var bärgat.
Vilken skillnad idag när nästan allt går maskinellt. Just detta år gick höbärgningen rekordsnabbt på Djupdalen. Jan Rodin kom med sin stora traktor och slog ner allt hö på några timmar. Sen fick det torka till ett par dagar. Syrran vände och strängade upp höet.
Så kom då dagen för höintaget 2008. Den 25:e Juli samlades vi. Jan kom med ett hölass som syrran beställt av honom och sen körde han med sin hövagn ihop allt hö. Vi övriga tog emot höet uppe på logen. Fyra man tog emot höet som matades från vagnen och styrde ner det i logen där vi var tre man (två kvinnor) som trampade och bredde ut höet jämt fördelat så det skulle torka på bästa sätt. Det tog oss tre timmar att fixa in allt. Helt otroligt med tanke på hur det var förr.
Glada och nöjda kunde vi konstatera att vi hade haft en väldigt trevlig arbetsdag trotts det hårda slitet och hur kul det var att jobba när man hjälps åt.
Sen blev det härligt fika av hembakta "halvtjockkaker" som smakade extra gott efter denna lyckade höbärgning.
