När järnridån inte längre avskräcker - Sp2J till Öst.


Johan Lännerström 2009-01-23


– Imorgon talar de om med vilket land vi ska ha utbyte med.
- Sp2I fick åka till Mallorca, hoppas det blir ett lika exotiskt land.
-Håller med, mardrömmen vore ju att få åka till Polen, eller nåt.-Jaa, vad ska vi dit och göra? Gammal tråkig öststat.

Lärare, skolledning, och föräldrar, var vänliga och blunda. Den första tanken som slår en blivande utbyteselev är i många fall följande: Vilken är åldersgränsen för att få köpa alkohol?
- Den är på 18 år. "Det var ju skit, jag som fyller månaden efter."
Det som räddade vår klass från att göra upplopp när lärarna upplyste oss om att vårt kommande resmål skulle vara en tjeckisk liten by, några mil utanför Prag, hade just med den tanken att göra. För var låg rättvisan i att parallellklassen hade fått lapa sol och dricka drinkar i en vecka, också skulle vi få åka bakom den före detta järnridån till en stad som på sin höjd var lika stor som Sandviken?
Efter tillkännagivandet rusar vi upp i datasalen – in på Google – sök, Tjeckien + tillgångar + nattliv. Vi får många träffar, forum efter forum behandlar samma saker.
Tjeckiska bryggerier. Jackpot!

”Prag har också en av Europas största nattklubbar”. Okej. Det här kanske inte var så dåligt ändå, tänker vi. Meningen med ett utbyte är ju att delvis få ta del av varandras kulturer. Och tjeckisk kultur är ju som indränkt i öl. Men för att ta ned hjärtat ur halsgropen på alla de som inte borde ha läst det här: Ingenting blir någonsin i realiteten som man tänkt innan. Tanken att vi skulle hamna på något ballt tjeckiskt raveparty på en svartklubb i någon skum förort till Prag, är absurd. Men med en trygg grundinformation om att möjligheten till att få uppleva myten om en vild skolresa till ett ”Eurotrip-land”, faktiskt finns, nöjer vi oss för den här gången och ser istället fram emot Tjeckiens kultur, historia och natur. Med drömresemålet Polen en scudmissil bort.