Demokratisk kompetens förändras med samhället

- Jag känner mig obekväm med begreppet demokratisk kompetens, sa Sven Erik Liedman, professor emeritus i idé och lärdomshistoria när han inledde ett öppet samtal om skolan och demokratin på GP i måndags kväll (19 januari 2009)

- För mig är kompetens en uppnådd färdighetsnivå som gör mig lämplig för ett jobb eller ett åtagande, men demokratin förutsätter en pågående utveckling och måste ständigt hanteras i nya sammanhang. Då kan vi inte säga att eleverna uppnått en "tillräcklig kompetens", fortsatte Sven Erik Liedman.

Han ansåg också att massmedierna är ett viktigt redskap för att lära sig att leva i en demokrati men att det finns vissa fundamentala förutsättningar för massmedier som eleverna tidigt måste få kännedom om:

• Att kritiskt granska källorna - Källkritik

• Att medierna ger möjlighet att delta i demokratin (även mellan valen)

• Att massmedierna gör ett urval bland aktuella händelser.

• Utan massmedier skulle vi nästan inte veta något om vad som pågår i samhället. Betänk att när Bastiljen i Paris stormades under Franska revolutionen så tog det ca två veckor för beskedet att nå Sverige, avslutade Liedman sitt inledningsanförande.

Ett 25-tal lärare hade nappat på TiS Västs inbjudan att delta i samtalet mellan Sven Erik Liedman och Lars Åke Kernell, universitetsadjunkt från Göteborgs universitet. Flertalet var gymnasielärare och män och några deltar i den studie som TiS och Dagspresskollegiet vid Göteborgs universitet driver för att ta reda på hur undervisning med dagstidningar inverkar på elevernas demokratiska kompetens.

Lars Åke Kernell inledde med att han inte hade några problem med begreppet demokratisk kompetens, men väl att dagens krav på effektivitet och hastighet motverkar skolans intentioner att utveckla den demokratiska kompetensen hos eleverna.

• Om vi för ett ögonblick kallar information/ kunskap för vatten så var lärarens roll för inte så länge sedan att servera vattnet glasvis till eleverna som en servitör. Dagens lärare måste snarare vara simläraren, som guidar eleverna i ett hav av information, illustrerade Kernell sin syn på den nya lärarrollen.

Kernell är också orolig för att en alltmer betygsfixerad skola minskar intresset för att se till hela elevens kompetenser, talanger och möjligheter och i stället koncentrera uppmärksamheten på det som är mätbart och som enligt Kernell är en ytterst liten del.
Sven Erik Liedman kommenterade med att betyg talar om eleverna, medan skolans uppgift är att tala med eleverna.

En deltagare ur publiken illustrerade de olika synsätten på lärande med skillnaden mellan Nationalencyklopedin (NE) och Wikipedia, där NE är en färdig överförbar produkt medan Wikipedia ständigt förändras tillsammans med brukarna. En liknelse som föll Liedman på läppen. 

- Wikipedia är redan större än NE inom de stora språken och definitivt snabbare, dessutom korrigerar den sig själv hela tiden, sa Liedman och påpekade i sammanhanget, aningen förlägen, att han själv är upphovsman till många av facktexterna i NE. Liedman berörde också elitism och medborgarskap ur en annan synvinkel och tryckte på vikten av att vi alla ser oss som politiska varelser. Massmedierna lyfter alldeles för ofta fram de, som har positioner i kommuner, landsting och riksdag som de enda som sysslar med politik. Men vi är alla politiska varelser med möjlighet att påverka. Några av oss väljer att under kortare eller längre perioder ta på oss politiska uppdrag, men det är ju bara tillfälligt.

Bojkottade Lucia 

- Men hur ser vi på civil olydnad? undrade en deltagare som ansåg att det är en av de väldigt svåra frågorna när skolan ska hantera demokratin. Civil olydnad ses som ett demokratiskt redskap men olydnad i skolan bestraffas med olika metoder.

- I lärarens huvud står det nog inte mellan demokrati och diktatur när lärare medvetet bryter mot regelverket utan snarare mellan demokrati och effektivitet, replikerade Lars Åke Kernell. 

- Demokratiutveckling tar tid och den tiden känner läraren inte att han har. 

- Man har alltid rätt och möjlighet att vara olydig i sina åsikter, svarade Liedman och fortsatte: "det svåra är uppstår när olydnad går ut över andra". Liedman hänvisade till en nyligen publicerad artikel i GP som berättade om hur två flickor i höstas vägrade att delta i Luciafirande på Bofors fabrik i Eskilstuna eftersom den tillverkar dödliga vapen. De båda 11-åringarna blev pressade av lärarna och hårt åtgångna av kompisarna för detta ställningstagande bland annat med skälet att Bofors betalade för detta till den gemensamma klasskassan.

Jag, jag , jag

En av de kvinnliga deltagarna berättade om en annan företeelse som ger nya förutsättningar för elevernas demokratiska utveckling. Många elever har i dag stora svårigheter att se bortom sina egna behov och har en förställning om att om var och en får göra som han/hon vill så råder demokrati.
Liedman ser samma tendens i massmedierna och deras enorma personfixering. 

- Det finns en rädsla för det allvarliga. Vi får mycket mer information om frisyrer, klädval, bantningsmetoder än om vad den aktuella personen åstadkommit och det kan nog färga av sig på de unga. Att få eleverna att bli varse detta fenomen är en typisk uppgift för skolan, anser Liedman. Lars Åke Kernell påpekade att "de bångstyriga eleverna" behöver vuxnas hjälp att sätta ramar för vad som är acceptabelt i den aktuella situationen. Han menar absolut inte auktoritära lärare, som utnyttjar sin maktposition men väl lärare med auktoritet. Och Liedman understödjer honom med eftertryck.

Men vilka menar vi då när vi säger att "skolan" ska göra det ena och det andra?
Det blir först alldeles tyst ett ögonblick, när vi förmodligen alla rannsakar sin egen roll, men sedan kommer ett antal funderingar där ämnet livskunskap föreslås. Eftersom det finns en språklig aspekt så menar någon att det i alla fall åligger svenskläraren att hantera frågorna och lika självklart handlar det om samhällskunskapslärarna. Men allt är inte ett ämne påpekar någon. Det handlar om en stämning på skolan och om en attityd och om relationerna mellan både lärare och elever.

Motivation och klassrumsklimat
Två timmar har samtalet pågått endast avbrutet av en kort kafferast och det är dags att bryta och ge sig hem i det underkylda duggregnet. Men innan arrangören, Mats Hemberg från TiS släpper oss ber han de inbjudna talarna att besvara varsin slutfråga.
Sven Erik Liedman ska kort sammanfatta hur den skola där hans barnbarn ska gå ska hantera demokratiutvecklingen.

- Jag vill se en skola som agerar med auktoritet men inte med naken makt och jag vill att inlevelseförmåga ska uppmuntras i undervisningen. Och på den skolan ska demokrati inte bara handla om en elit utan något som berör oss alla, avslutar Sven Åke Liedman. Lars Åke Kernell, som fått uppgiften att beskriva vad hans älsklingsföreläsning ska handla om, funderar en stund men bestämmer sig sedan för att den ska handla om lärarens förhållningssätt, om helhetssyn och om att sätta den enskilda kunskapen i ett större sammanhang.
Allra sista ordet gick till Vilgot Oscarsson ur publiken. Han har undersökt demokratiundervisningen i svenska grundskolan och menar att om vi kan öka elevernas intresse för samhällsfrågor och förbättra klassrumsklimatet, så är det de två enskilda insatser, som allra bäst skulle gagna demokratiutvecklingen hos våra elever.