Skivrecension: Seal – "Soul"
Med 15 miljoner sålda album och tre grammisar tycker man att sångaren Seal med sin raspiga röst skulle ha lätt för att göra ett framgångsrikt album. Trots det blev hans album "System" från förra året ett ekonomiskt magplask. Och om "System" var ett magplask, är "Soul" de ringar på vattnet som följer. Det är inte ett dåligt album - bara onödigt. Ur samtliga aspekter.
Ingen ifrågasätter att Seal kan sjunga soul. Faktum är; han har gjort litet annat de senaste åren, även om det har handlat om hans egna små tolkningar av genren. Så när han släpper ett cover-album innehållandes enbart soulklassiker av bland annat Otis Redding, James Brown och Sam Cooke är det svårt att missa de små desperata skriken efter skivförsäljning mellan versen och refrängen. Med det inte sagt att det är dåligt - snarare tvärtom. Man säljer inte 15 miljoner album utan att vara en skicklig artist (eller ett pojkband).
Seals tolkningar av klassiker som "A Change is Gonna Come" och "I can't Stand the Rain" är oerhört väl utförda, och med artonmannaorkester och kör i ryggen gör sig Seals raspiga röst väldigt bra. Men det har gjorts förut. Och det har gjorts bättre.
Som Seal själv sjunger i sången "It's Alright"; You've got soul, everybody knows... Jo tack, vi vet. Så känn dig välkommen att pröva något nytt nästa gång.
Seals tolkningar av klassiker som "A Change is Gonna Come" och "I can't Stand the Rain" är oerhört väl utförda, och med artonmannaorkester och kör i ryggen gör sig Seals raspiga röst väldigt bra. Men det har gjorts förut. Och det har gjorts bättre.
Som Seal själv sjunger i sången "It's Alright"; You've got soul, everybody knows... Jo tack, vi vet. Så känn dig välkommen att pröva något nytt nästa gång.