En annan bild av Afrika
Böckerna i bokserien om Damernas Detektivbyrå är inte några traditionella deckare. I stället skildrar de det afrikanska vardagslivet på ett sätt vi inte är vana vid.
Mma Ramotswe är Botswanas enda kvinnliga privatdetektiv, något hon är mäkta stolt över. Tillsammans med sin assistent Mma Makutsi driver hon ”The No. 1 Ladies’ Detective Agency”.
I andra delen av Alexander McCall Smiths bokserie, Tears of the Giraffe (Giraffens tårar), tar sig Mma Ramotswe an ett fall med en försvunnen amerikansk pojke. Fallet är sedan länge avskrivet hos polisen, men pojken mamma har en längtan efter att få veta vad som hänt honom. Mma Ramotswe, som själv förlorat en son och förstår hur kvinnan känner, beslutar sig för att hjälpa henne trots att det till en början verkar hopplöst. Samtidigt friar Mr. J. L. B. Matekoni till Mma Ramotswe, och han lyckas även få med sig två föräldralösa barn in i deras gemensamma liv, vilket leder till många intressanta sidospår.
McCall Smiths böcker är inte några traditionella deckare. Arbetet på detektivbyrån tar en plats i baksätet, till förmån för en levande och färgstark beskrivning av Botswana och det afrikanska vardagslivet. Med den bild av Afrika som präglar människors medvetanden – krig, naturkatastrofer, folkmord, hänsynslösa diktatorer och allmän misär – är det befriande att läsa en bok som målar upp en helt annan bild, en bild som präglas av gemenskap och relativt välstånd.
Boken är en skildring av den afrikanska kulturen, vilken både interagerar med och står i polemik gentemot vår västerländska kultur. Det mest intressanta är inte hur väl den manlige författaren lyckas beskriva den kvinnliga huvudkaraktären, utan hur trovärdigt han beskriver en afrikansk människas tankar. Mma Ramotswes funderingar kring nya västerländska företeelser är trots att de ibland kan tyckas naiva ändå befogade. Vi kan ha saker att hämta från ett materiellt fattigt land som Botswana, bara vi skrapar lite på ytan. Boken bevisar att materiellt välstånd inte är allt – andligt sådant kan vara minst lika viktigt.
Tempot är extremt lugnt, och det bidrar till den mysiga känslan som inträder så fort man slår upp boken. Det enda störningsmomentet är Mma Ramotswes något nedlåtande attityd gentemot män – de kan inte ta hand om barn, inte köpa kläder och inte laga mat. Detta är paradoxalt med tanke på hur varm hon talar sig för kvinnors rättigheter och möjligheter till traditionellt manliga yrken. Man undrar hur medvetet det är från författarens sida.
Jag tycker om boken, den är avkopplande och lättsam att läsa, något som kan behövas ibland. För den som vill få en annorlunda inblick i den för oss relativt outforskade kontinenten Afrika är Tears of the Giraffe utmärkt. Den är välskriven, och det märks tydligt att författaren tillbringat lång tid i Botswana. Böckerna i serien – tio till antalet – går att läsa fristående.
Jakob Nyström
I andra delen av Alexander McCall Smiths bokserie, Tears of the Giraffe (Giraffens tårar), tar sig Mma Ramotswe an ett fall med en försvunnen amerikansk pojke. Fallet är sedan länge avskrivet hos polisen, men pojken mamma har en längtan efter att få veta vad som hänt honom. Mma Ramotswe, som själv förlorat en son och förstår hur kvinnan känner, beslutar sig för att hjälpa henne trots att det till en början verkar hopplöst. Samtidigt friar Mr. J. L. B. Matekoni till Mma Ramotswe, och han lyckas även få med sig två föräldralösa barn in i deras gemensamma liv, vilket leder till många intressanta sidospår.
McCall Smiths böcker är inte några traditionella deckare. Arbetet på detektivbyrån tar en plats i baksätet, till förmån för en levande och färgstark beskrivning av Botswana och det afrikanska vardagslivet. Med den bild av Afrika som präglar människors medvetanden – krig, naturkatastrofer, folkmord, hänsynslösa diktatorer och allmän misär – är det befriande att läsa en bok som målar upp en helt annan bild, en bild som präglas av gemenskap och relativt välstånd.
Boken är en skildring av den afrikanska kulturen, vilken både interagerar med och står i polemik gentemot vår västerländska kultur. Det mest intressanta är inte hur väl den manlige författaren lyckas beskriva den kvinnliga huvudkaraktären, utan hur trovärdigt han beskriver en afrikansk människas tankar. Mma Ramotswes funderingar kring nya västerländska företeelser är trots att de ibland kan tyckas naiva ändå befogade. Vi kan ha saker att hämta från ett materiellt fattigt land som Botswana, bara vi skrapar lite på ytan. Boken bevisar att materiellt välstånd inte är allt – andligt sådant kan vara minst lika viktigt.
Tempot är extremt lugnt, och det bidrar till den mysiga känslan som inträder så fort man slår upp boken. Det enda störningsmomentet är Mma Ramotswes något nedlåtande attityd gentemot män – de kan inte ta hand om barn, inte köpa kläder och inte laga mat. Detta är paradoxalt med tanke på hur varm hon talar sig för kvinnors rättigheter och möjligheter till traditionellt manliga yrken. Man undrar hur medvetet det är från författarens sida.
Jag tycker om boken, den är avkopplande och lättsam att läsa, något som kan behövas ibland. För den som vill få en annorlunda inblick i den för oss relativt outforskade kontinenten Afrika är Tears of the Giraffe utmärkt. Den är välskriven, och det märks tydligt att författaren tillbringat lång tid i Botswana. Böckerna i serien – tio till antalet – går att läsa fristående.
Jakob Nyström