Biorecension: Män som Hatar Kvinnor
Stieg Larssons böcker om Mikael Blomqvist och Lisbeth Salander har engagerat läsare över hela jordklotet, mig inkluderat - så det var inte helt utan en otäck föraning jag hörde att böckerna skulle filmatiseras. Mycket gott kan sägas om svenskt filmliv, men allt för ofta faller även de mer ambitiösa och påkostade projekten på bristen av talang. Män som Hatar Kvinnor är undantaget som bekräftar regeln. Det här är den bästa svenska deckaren du kommer att få se på väldigt länge.
Efter att ha tvingats ta semester från sitt arbete på tidningen Millennium erbjuds journalisten Mikael Blomqvist ett heltidsjobb av den före detta industrimagnaten Henrik Vanger. Jobbet består i att gräva i det snart 40-åriga försvinnandet av den då 16-åriga flickan Harriet Vanger. Inom kort stiftar han bekantskap med hackern Lisbeth Salander, och tillsammans upptäcker den udda duon att något större - och mycket otäckare - gömmer sig bakom Harriets försvinnande.
Med tanke på att tre miljoner exemplar av boken har sålts i Sverige - det tredubbla internationellt - är du förmodligen redan bekant med berättelsen. Att lyckas skapa en spännande intrig, väl medveten om att de flesta känner till upplösningen, är en utmaning för de bästa av regissörer. Men Niels Arden Oplev lyckas med bravur. Män som Hatar Kvinnor hade mig på helspänn från att ljuset dimmades i biografen tills att eftertexterna började rulla. Vissa delar av bokens originalintrig har plockats bort - med Blomqvists kvinnoaffärer som den mest uppenbara - vilket gör filmen mer fokuserad än sin litterära förlaga. Vissa delar har dock getts nästan mer utrymme än nödvändigt, av vilka några är riktigt obehagliga. Våldtäktsscenen är tveklöst den mest slående av dem. Det här är inte mysdeckaren man ser med barnen.
Då Lisbeth Salander är en väldigt komplex karaktär ligger den tyngsta bördan i filmen tveklöst på Noomi Rapaces axlar. Och oavsett hur tveksam man var under filmens första fem minuter, tog det inte lång tid innan man vande sig vid hennes tolkning av Salander. Trots att vissa dialogutbyten känns tveksamma är Rapaces skådespelarprestation överlag överraskande stark.
Michael Nyqvists tolkning av Mikael Blomqvist är inte fullt lika slående. Dock inte så mycket på grund av Nyqvists prestation - som är mer väl godkänd - som på grund av att Blomqvist helt enkelt inte är en lika intressant karaktär som Salander. Michael Nyqvist injicerar dock en del torr humor i berättelsen, vilket utgör en välbehövlig kontrast mot filmens mer obehagliga delar. I övriga roller hittar vi bland annat Peter Haber, Lena Endre, Sven-Bertil Taube och många fler välbekanta namn. Det är sällan vi får se så många stjärnor i en och samma film. Samtliga drar sitt strå till stacken, och bidrar till det proffsiga intryck filmen ger.
Män som Hatar Kvinnor är dock inte en perfekt produktion. Trots att mycket från boken har strukits är filmen något för lång för sitt eget bästa, och även med kompetenta skådespelare och skyhöga produktionsvärden finns ögonblick då intresset dalar något. Kort sammanfattat kvalificerar sig dock Män som Hatar Kvinnor tveklöst till min lista över de bästa svenskproducerade deckarna. Oavsett om du har läst boken eller inte är det här en film du inte vill missa.
Med tanke på att tre miljoner exemplar av boken har sålts i Sverige - det tredubbla internationellt - är du förmodligen redan bekant med berättelsen. Att lyckas skapa en spännande intrig, väl medveten om att de flesta känner till upplösningen, är en utmaning för de bästa av regissörer. Men Niels Arden Oplev lyckas med bravur. Män som Hatar Kvinnor hade mig på helspänn från att ljuset dimmades i biografen tills att eftertexterna började rulla. Vissa delar av bokens originalintrig har plockats bort - med Blomqvists kvinnoaffärer som den mest uppenbara - vilket gör filmen mer fokuserad än sin litterära förlaga. Vissa delar har dock getts nästan mer utrymme än nödvändigt, av vilka några är riktigt obehagliga. Våldtäktsscenen är tveklöst den mest slående av dem. Det här är inte mysdeckaren man ser med barnen.
Då Lisbeth Salander är en väldigt komplex karaktär ligger den tyngsta bördan i filmen tveklöst på Noomi Rapaces axlar. Och oavsett hur tveksam man var under filmens första fem minuter, tog det inte lång tid innan man vande sig vid hennes tolkning av Salander. Trots att vissa dialogutbyten känns tveksamma är Rapaces skådespelarprestation överlag överraskande stark.
Michael Nyqvists tolkning av Mikael Blomqvist är inte fullt lika slående. Dock inte så mycket på grund av Nyqvists prestation - som är mer väl godkänd - som på grund av att Blomqvist helt enkelt inte är en lika intressant karaktär som Salander. Michael Nyqvist injicerar dock en del torr humor i berättelsen, vilket utgör en välbehövlig kontrast mot filmens mer obehagliga delar. I övriga roller hittar vi bland annat Peter Haber, Lena Endre, Sven-Bertil Taube och många fler välbekanta namn. Det är sällan vi får se så många stjärnor i en och samma film. Samtliga drar sitt strå till stacken, och bidrar till det proffsiga intryck filmen ger.
Män som Hatar Kvinnor är dock inte en perfekt produktion. Trots att mycket från boken har strukits är filmen något för lång för sitt eget bästa, och även med kompetenta skådespelare och skyhöga produktionsvärden finns ögonblick då intresset dalar något. Kort sammanfattat kvalificerar sig dock Män som Hatar Kvinnor tveklöst till min lista över de bästa svenskproducerade deckarna. Oavsett om du har läst boken eller inte är det här en film du inte vill missa.