Rolf fick en ny hembygd
En av många aktiva vid hembygdsdagen i Bollebygd var Rolf Karlsson, eller som de flesta av oss känner honom som; Rolf i Kulla.
Vid skolstarten i augusti kunde Rolf fira 60-årsjubileum som Bollebygdsbo…
Vid skolstarten i augusti kunde Rolf fira 60-årsjubileum som Bollebygdsbo…
När Rolf blev Bollebygdsbo var han inte mer än fyllda tio – men det var han själv som gjorde valet. Ett val som han aldrig ångrat.
Rolf föddes i Majorna i Göteborg den 18 december 1938. Pappan var skomakare och mamman var som många andra kvinnor på den tiden, hemmafru. Tiderna var tuffa och familjen skildes. Mamman och barnen flyttade till Solgårda barnrikehus på Hisingen.
-Men jag fortsatte att gå i skolan i Majorna. Jag minns så väl hur vi lalla på isflaken över älven från Hisingen till fastlandet och skolan. Livsfarligt men det brydde vi oss inte om, säger Rolf när han berättar sin historia.
Barnhem
Tiderna var som sagt tuffa och till slut bestämdes det att barnaskaran skulle placeras på barnhem.
-Jag vara bara stolt när de hämtade mig – vi fick åka bil och det var inte så vanligt i början av 1940-talet. Men målet på bilresan var Vittkärrs Barnhem - det visste jag inte när jag klev in i bilen Där hamnade jag och mina syskon.
Rymde
Hur många gånger Rolf och hans syskon rymde från barnhemmet kommer han inte ihåg – men många var det.
-Vi rymde trots att vi visste att vi skulle hämtas och få ett rejält kok stryk. Men vi fortsatte att rymma ändå. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någon gång hade en plan för hur jag skulle slipp barnhemmet utan rymmningarna var spontana för att komma bort en stund. En gång bjöd några byggjobbare mig på smörgås samtidigt som de kontaktade polisen. Jag åt säkert de här smörgåsarna med god aptit men det gav polisen tid att hinna komma och ta mig med till barnhemmet igen.
Sommarlov
När Rolf var fyllda 10 fick han åka till Bollebygd på sommarlov.
-Jag fick tillbringa sommarlovet hos Per och Agda Bengtsson i Kulla. Ett stort äventyr för ett stadsbarn som jag då var. Till en början var jag rädd för korna men det gick naturligtvis över. Jag fick uppleva en sommar i en miljö som jag inte ville släppa. Jag trivdes på alla sätt.
Brevet
En dag under sommaren kom ett brev som berättade att Rolf skulle ta tåget till Göteborg inför skolstarten.
-Jag fick tag i brevet innan någon annan hann läsa det. När jag fick klart för mig vad brevet innebar förstörde jag det. Jag ville inte tillbaka till barnhemmet.
Hämtades
När ingen Rolf Karlsson dök upp på Vittkärrs Barnhem så skickades en person för att hämta honom.
-Jag tror det var en sjuksköterska från barnhemmet som kom med tåg till Bollebygd. När jag fick veta detta sprang jag till skogs, jag höll mig borta hela dagen. Taxichaufför Bengtsson fick åka tillbaka till Bollebygds centrum utan både mig och sjuksystern. Eftersom hämtningen av mig drog ut på tiden blev sjuksystern tvungen att sova över i Bollebygd, något tåg till Göteborg gick inte mer den dagen.
Fick stanna
När Rolf sent på kvällen återvände till sina sommarföräldrar så satt sjuksystern kvar vid köksbordet och där satt även Per och Agda Bengtsson.
-Under min frånvaro hade de kommit överens om att jag skulle få stanna i Bollebygd. Jag fick som jag ville och hur jag upplevde det beskedet kommer jag inte riktigt ihåg, säger Rolf.
Gick om
Eftersom Rolf hade haft hjärnhinneinflammation under skolåret då han gick i småskolans tredje årskurs bestämdes det att han skulle börja i trean vid Bollebygdsskolan.
-Jag har inga minnen av att jag blev dåligt mottagen. Visst, någon gång fick jag väl höra att jag var fosterbarn, men bortsett från det så gick allt bra. Jag som alla andra fick skolkamrater och så rullade livet vidare. Mitt nya liv i Bollebygd.
Till sjöss
När skolan var över gick Rolf Karlsson till sjöss.
-Jag började som jungman och blev sedan lättmatros. Som sjöman hann jag med att landa i Amerika, Kanada, Australien och många gånger vid länderna kring Medelhavet. Tiden på sjön innebar att man fick lära sig veta hut, minns Rolf.
Tiden som sjöman blev därför lärorik på många sätt. Med sjömmanskapet i bagaget gjorde Rolf lumpen vid flottan i Karlskrona.
-Jag blev lumparkompis med Bosse Högberg som sedan blev känd boxare. Så jag har faktiskt fått en och annan höger av honom.
Arbete i tidiga år
Som alla andra födda i slutet av trettiotalet fick Rolf börja arbeta tidigt.
-Jag lärde mig tidigt köra häst och körde även traktor hos Lennart i Kulla. Lennart hade en form av maskinstation där han hade traktorer och en del andra lantbruksmaskiner. Så vi utförde en del arbete åt bönderna i trakten. Några tankar om en framtid som bonde hade jag aldrig.
Sin egen
Under de flesta av sina yrkesverksamma år har Rolf varit sin egen.
-Jag började tidigt med traktorgrävare och övergick sedan till grävmaskin. Men när jag gick i pension hade jag varit åkare under ett antal år, berättar Rolf som numera ägnar sin fritid åt familjen, barnbarnen och sin målning.
-Jag har målat i ganska många år och hyr ett rum i källaren där jag har min ateljé, säger Rolf och hämtar nyckel.
-Grunderna i oljemålningen lärde jag under många år hos Mirco Kramer i Rävlanda. Jag började i en av hans kurser för 20 år sedan.
I ateljén hänger många tavlor – en del färdig men lika många som han ska jobba vidare med.
-Målningen fängslar mig, här får jag utlopp för min fantasi samtidigt som jag ser hur motivet växer fram på duken. Det är både spännande, roligt och avkopplande, menar Rolf som i höst är en av utställarna på Galleri Odinslund vid biblioteket i Bollebygd.
-Det blir min första egna utställning och det ser jag verkligen fram emot, säger Rolf Karlsson som efter 60 år som Bollebygdsbo debuterar med egen utställning.
Återförenas
För ett 20-tal år sedan återförenades Rolf med sina biologiska föräldrar och syskon.
-Det var förstås glädjande att hitta hem till de kontakterna igen även om jag och mina syskon växt upp under bra förhållanden på andra håll än hos våra biologiska föräldrar. Vi syskon träffas nu en gång om året, en tradition som vi alla är rädda om, säger Rolf.
Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknans nr 14-2009
Rolf föddes i Majorna i Göteborg den 18 december 1938. Pappan var skomakare och mamman var som många andra kvinnor på den tiden, hemmafru. Tiderna var tuffa och familjen skildes. Mamman och barnen flyttade till Solgårda barnrikehus på Hisingen.
-Men jag fortsatte att gå i skolan i Majorna. Jag minns så väl hur vi lalla på isflaken över älven från Hisingen till fastlandet och skolan. Livsfarligt men det brydde vi oss inte om, säger Rolf när han berättar sin historia.
Barnhem
Tiderna var som sagt tuffa och till slut bestämdes det att barnaskaran skulle placeras på barnhem.
-Jag vara bara stolt när de hämtade mig – vi fick åka bil och det var inte så vanligt i början av 1940-talet. Men målet på bilresan var Vittkärrs Barnhem - det visste jag inte när jag klev in i bilen Där hamnade jag och mina syskon.
Rymde
Hur många gånger Rolf och hans syskon rymde från barnhemmet kommer han inte ihåg – men många var det.
-Vi rymde trots att vi visste att vi skulle hämtas och få ett rejält kok stryk. Men vi fortsatte att rymma ändå. Jag kan inte dra mig till minnes att jag någon gång hade en plan för hur jag skulle slipp barnhemmet utan rymmningarna var spontana för att komma bort en stund. En gång bjöd några byggjobbare mig på smörgås samtidigt som de kontaktade polisen. Jag åt säkert de här smörgåsarna med god aptit men det gav polisen tid att hinna komma och ta mig med till barnhemmet igen.
Sommarlov
När Rolf var fyllda 10 fick han åka till Bollebygd på sommarlov.
-Jag fick tillbringa sommarlovet hos Per och Agda Bengtsson i Kulla. Ett stort äventyr för ett stadsbarn som jag då var. Till en början var jag rädd för korna men det gick naturligtvis över. Jag fick uppleva en sommar i en miljö som jag inte ville släppa. Jag trivdes på alla sätt.
Brevet
En dag under sommaren kom ett brev som berättade att Rolf skulle ta tåget till Göteborg inför skolstarten.
-Jag fick tag i brevet innan någon annan hann läsa det. När jag fick klart för mig vad brevet innebar förstörde jag det. Jag ville inte tillbaka till barnhemmet.
Hämtades
När ingen Rolf Karlsson dök upp på Vittkärrs Barnhem så skickades en person för att hämta honom.
-Jag tror det var en sjuksköterska från barnhemmet som kom med tåg till Bollebygd. När jag fick veta detta sprang jag till skogs, jag höll mig borta hela dagen. Taxichaufför Bengtsson fick åka tillbaka till Bollebygds centrum utan både mig och sjuksystern. Eftersom hämtningen av mig drog ut på tiden blev sjuksystern tvungen att sova över i Bollebygd, något tåg till Göteborg gick inte mer den dagen.
Fick stanna
När Rolf sent på kvällen återvände till sina sommarföräldrar så satt sjuksystern kvar vid köksbordet och där satt även Per och Agda Bengtsson.
-Under min frånvaro hade de kommit överens om att jag skulle få stanna i Bollebygd. Jag fick som jag ville och hur jag upplevde det beskedet kommer jag inte riktigt ihåg, säger Rolf.
Gick om
Eftersom Rolf hade haft hjärnhinneinflammation under skolåret då han gick i småskolans tredje årskurs bestämdes det att han skulle börja i trean vid Bollebygdsskolan.
-Jag har inga minnen av att jag blev dåligt mottagen. Visst, någon gång fick jag väl höra att jag var fosterbarn, men bortsett från det så gick allt bra. Jag som alla andra fick skolkamrater och så rullade livet vidare. Mitt nya liv i Bollebygd.
Till sjöss
När skolan var över gick Rolf Karlsson till sjöss.
-Jag började som jungman och blev sedan lättmatros. Som sjöman hann jag med att landa i Amerika, Kanada, Australien och många gånger vid länderna kring Medelhavet. Tiden på sjön innebar att man fick lära sig veta hut, minns Rolf.
Tiden som sjöman blev därför lärorik på många sätt. Med sjömmanskapet i bagaget gjorde Rolf lumpen vid flottan i Karlskrona.
-Jag blev lumparkompis med Bosse Högberg som sedan blev känd boxare. Så jag har faktiskt fått en och annan höger av honom.
Arbete i tidiga år
Som alla andra födda i slutet av trettiotalet fick Rolf börja arbeta tidigt.
-Jag lärde mig tidigt köra häst och körde även traktor hos Lennart i Kulla. Lennart hade en form av maskinstation där han hade traktorer och en del andra lantbruksmaskiner. Så vi utförde en del arbete åt bönderna i trakten. Några tankar om en framtid som bonde hade jag aldrig.
Sin egen
Under de flesta av sina yrkesverksamma år har Rolf varit sin egen.
-Jag började tidigt med traktorgrävare och övergick sedan till grävmaskin. Men när jag gick i pension hade jag varit åkare under ett antal år, berättar Rolf som numera ägnar sin fritid åt familjen, barnbarnen och sin målning.
-Jag har målat i ganska många år och hyr ett rum i källaren där jag har min ateljé, säger Rolf och hämtar nyckel.
-Grunderna i oljemålningen lärde jag under många år hos Mirco Kramer i Rävlanda. Jag började i en av hans kurser för 20 år sedan.
I ateljén hänger många tavlor – en del färdig men lika många som han ska jobba vidare med.
-Målningen fängslar mig, här får jag utlopp för min fantasi samtidigt som jag ser hur motivet växer fram på duken. Det är både spännande, roligt och avkopplande, menar Rolf som i höst är en av utställarna på Galleri Odinslund vid biblioteket i Bollebygd.
-Det blir min första egna utställning och det ser jag verkligen fram emot, säger Rolf Karlsson som efter 60 år som Bollebygdsbo debuterar med egen utställning.
Återförenas
För ett 20-tal år sedan återförenades Rolf med sina biologiska föräldrar och syskon.
-Det var förstås glädjande att hitta hem till de kontakterna igen även om jag och mina syskon växt upp under bra förhållanden på andra håll än hos våra biologiska föräldrar. Vi syskon träffas nu en gång om året, en tradition som vi alla är rädda om, säger Rolf.
Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknans nr 14-2009