Skylten på plats
Nu sitter den där. Skylten som berättar om vattenstriden mellan Borås- och Bollebygds kommuner som pågick åren 1995-1998.
-Vi firade tioårsjubileumet med gökotta i våras och då passade Ingemar Gustavsson på att skruva fast minnesskylten på stenen som vi för många år sedan placerade intill Nolån, berättar Anita Andersson som är en årets Bollebygdsambassadörer.
Om det var Anitas insatser under vattenstriden som kvalificerade henne till uppdraget som ambassadör finns det ingen skrivning om men vem vet.
-När det blev känt att Borås kommun skulle få provborra efter vatten i Nolåns dalgång väcktes heta känslor här i kommunen. Jag arbetade då inom Vuxenskolan och det innebar att jag kunde sätta igång väldigt många cirklar som på många olika sätt tog sig an vattenfrågan i Nolåns dalgång, minns Anita.
Samhällsengagemang
Cirklarna i Vuxenskolans regi handlade om vilka djur- och fiskarter som levde i Nolån och dess närhet. De handlade också om hur en stor vattentäkt i Nolåns dalgång skulle påverka naturen i och kring dalgången.
-Hur skulle exempelvis Gesebol drabbas. Hur skulle vattentäkten påverka hela vår kommun på sikt. Frågorna blev väldigt många och lika många svar fick vi genom de här cirklarna, menar Anita.
Ungdomar
De som drog igång och såg farorna med Borås kommuns vattenletande i Nolåns dalgång var en grupp ungdomar med Ulf Olausson i spetsen.
-De fick oss äldre att förstå vad det handlade om. Lokala delen av LRF hakade på och Bengt Claesson blev en av eldsjälarna. Nolåns Intressegrupp bildades och engagemanget blev mycket stort, berättar Anita Andersson och fortsätter.
-Erik Andersson och Gert Claesson var också med i täten av det här arbetet och självklart många, många fler.
Många möten
Vattenstriden med Borås kommun fyllde Wernergården till bristningsgränsen i oktober 1997 och rubriken vi skrev då löd: Låt bli vårt vatten!
Tonläget blev stundtals högt och representanterna från Borås kommun hade en tuff uppgift när de skulle förklara för Bollebygdsborna varför de ville provborra efter vatten i Bollebygd.
”Vi är lyhörda för vad Bollebygdsborna säger men samtidigt måste vi lösa vattenförsörjningen för 80 000 personer”
Mötet i Wernergården den här onsdagskvällen i oktober 1997 gav nog ändå Bollebygdsborna ett visst hopp.
Seger
I maj 1998 planterade några ur Nolåns Intressegrupp ett vårdträd intill Nolån.
”-Vi kommer även att sätta upp någon form av minnesmärke. Ett minnesmärke som visar att gemensamma insatser av en grupp människor faktiskt kan få myndigheter att ändra sig.” konstaterade Anita Andersson den gången.
Anledningen till planteringen var förstås att Borås kommun backat och gav därmed upp tankarna om att hämta sitt dricksvatten i Bollebygd.
Demokratin lever
Hela vattenstriden visade att engagemang lönar sig.
-Hela den här processen är ett skolexempel på att det går att påverka. Hur många som engagerade sig under de här åren har jag ingen aning om men jag vet att det var många. Och tillsammans räddade vi Nolåns dalgång, säger Anita Andersson och plockar ihop tidningsklippen från åren 1995-1998.
Nu ska tidningsklippen läggas i Bollebygds kommuns arkiv. Kanske plockar vi fram dem igen till nästa jubileum.
Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknan nr 16 2009
-När det blev känt att Borås kommun skulle få provborra efter vatten i Nolåns dalgång väcktes heta känslor här i kommunen. Jag arbetade då inom Vuxenskolan och det innebar att jag kunde sätta igång väldigt många cirklar som på många olika sätt tog sig an vattenfrågan i Nolåns dalgång, minns Anita.
Samhällsengagemang
Cirklarna i Vuxenskolans regi handlade om vilka djur- och fiskarter som levde i Nolån och dess närhet. De handlade också om hur en stor vattentäkt i Nolåns dalgång skulle påverka naturen i och kring dalgången.
-Hur skulle exempelvis Gesebol drabbas. Hur skulle vattentäkten påverka hela vår kommun på sikt. Frågorna blev väldigt många och lika många svar fick vi genom de här cirklarna, menar Anita.
Ungdomar
De som drog igång och såg farorna med Borås kommuns vattenletande i Nolåns dalgång var en grupp ungdomar med Ulf Olausson i spetsen.
-De fick oss äldre att förstå vad det handlade om. Lokala delen av LRF hakade på och Bengt Claesson blev en av eldsjälarna. Nolåns Intressegrupp bildades och engagemanget blev mycket stort, berättar Anita Andersson och fortsätter.
-Erik Andersson och Gert Claesson var också med i täten av det här arbetet och självklart många, många fler.
Många möten
Vattenstriden med Borås kommun fyllde Wernergården till bristningsgränsen i oktober 1997 och rubriken vi skrev då löd: Låt bli vårt vatten!
Tonläget blev stundtals högt och representanterna från Borås kommun hade en tuff uppgift när de skulle förklara för Bollebygdsborna varför de ville provborra efter vatten i Bollebygd.
”Vi är lyhörda för vad Bollebygdsborna säger men samtidigt måste vi lösa vattenförsörjningen för 80 000 personer”
Mötet i Wernergården den här onsdagskvällen i oktober 1997 gav nog ändå Bollebygdsborna ett visst hopp.
Seger
I maj 1998 planterade några ur Nolåns Intressegrupp ett vårdträd intill Nolån.
”-Vi kommer även att sätta upp någon form av minnesmärke. Ett minnesmärke som visar att gemensamma insatser av en grupp människor faktiskt kan få myndigheter att ändra sig.” konstaterade Anita Andersson den gången.
Anledningen till planteringen var förstås att Borås kommun backat och gav därmed upp tankarna om att hämta sitt dricksvatten i Bollebygd.
Demokratin lever
Hela vattenstriden visade att engagemang lönar sig.
-Hela den här processen är ett skolexempel på att det går att påverka. Hur många som engagerade sig under de här åren har jag ingen aning om men jag vet att det var många. Och tillsammans räddade vi Nolåns dalgång, säger Anita Andersson och plockar ihop tidningsklippen från åren 1995-1998.
Nu ska tidningsklippen läggas i Bollebygds kommuns arkiv. Kanske plockar vi fram dem igen till nästa jubileum.
Artikeln har varit publicerad i AnnonsMarknan nr 16 2009
