Peking runt på 14 dagar
I slutet av vecka 42 åkte 19 elever och två lärare från Vasaskolan till Peking, Kina. De två veckorna i Mittens rike lämnade knappast någon oberörd.
Nej, det kom inga män klädda i skyddsdräkter och gasmasker ombord på planet. Våra förberedelser för att undvika karantän – ihärdigt Iprenknaprande – var kanske något överdrivna. För värmekamerafunktionärerna såg varken uppmärksamma eller intresserade ut. Var det en viss besvikelse, över att processen att ta sig in i Kina inte var mer rigid än så, jag tyckte mig förnimma bland vårt resesällskap?
Flygplatsen i Peking är som mycket annat i Kina – stor. Åtminstone stor nog för att det ska finnas tåg mellan terminalerna. Men vi lyckades hitta till utgången, och där väntade vår buss och vår guide under första veckan, Cheryl. Vår chaufför var något av mysterium: somliga var av den åsikten att han var en förklädd ninja, vid namn Yamamoto. Själv kan jag varken avfärda eller bekräfta dessa teorier.
Färden in mot Pekings centrum tar ungefär 45 minuter, och för den som aldrig tidigare varit i Kina erbjuder redan den en upplevelse. På vägen ser vi flera saker som vi kommer förknippa med Kina: bland annat de med kartong och PET-flaskor överfyllda trehjulingarna och hyreshusen i diverse intressanta färger och med lika många externa Air Condition-moduler som det finns lägenheter.
På grund av kinesiska myndigheters rädsla för svininfluensan fick vi som åkte på den långa resan i år inte chansen att bo hos kinesiska värdfamiljer. Det innebar två veckor på hotell. För att inte resan skulle bli hutlöst dyr hade vi fått nedgradera hotellstandarden något. Eller, tja, ganska mycket, skulle det visa sig. Kort sagt var vårt hotell sinnebilden av ett sådant där det pågår verksamheter av det mer ljusskygga slaget. Men jag tror att vi alla tyckte att det var lite charmigt efter den första chocken lagt sig. ”Random” (ett uttryck som beskriver Peking väldigt bra) så att det räckte och blev över.
En helg tillsammans med våra värdfamiljer fick vi i alla fall. Engelskan var lite knackig på sina ställen, men det löstes med teckenspråk och ett extra glatt humör. Våra värdar ansträngde sig å det längsta för att vi skulle trivas, och det gjorde nog de flesta – även om vissa hade mer tur än andra. En sak som är säker är att vi fick besöka platser i Peking som vi annars inte fått chansen till. Dessutom fick de flesta smaka på hemlagad kinesisk mat. (Några fick även förmånen till 60-procentig dryck, av okänt fabrikat).
Enda tråkigheten i det hela var att våra värdar inte deltog i avskedsmiddagen, utan bara deras lärare. Ett mycket besynnerligt arrangemang.
Peking är en stad som inte riktigt går att placera. Är det de gamla kvarteren, hu tongs, som är mest signifikativa för staden? Eller är det armadan av skyskrapor som bäst illustrerar det väldiga landets huvudstad?
Jag måste svara, föga originellt, att båda är delar av sanningen. Peking är en stad under omvandling, en omvandling som sker otroligt snabbt. För 20 år sedan var den högsta byggnaden stadshotellet, med cirka tio våningar. I dag domineras skylinen av skyskrapor. Införandet av marknadsreformer, med början 1985, har lett till en fantastisk tillväxt och ekonomisk aktivitet i jättelandet.
Peking är på ytan en extremt polerad stad. Det är rent och snyggt överallt. För detta fick stadens hemlösa, missbrukare och slumbor betala priset inför OS förra året. Den deportering och rivning av bostadshus som då skedde tycks vara mer eller mindre permanent. I de centrala delarna av Peking syns inte mycket av den fattigdom och misär som alltjämt existerar i landet.
Det är alltid en märklig känsla att befinna sig i en diktatur. Även om reformerna odiskutabelt har skapat större frihet för många kineser, är kommunistpartiets grepp om makten oförminskat i styrka. Extra märklig blir denna upplevelse i en stad som Peking. Det är helt enkelt svårt att få ihop de blomstrande shoppingstråken och de hippa nattklubbarna med det auktoritära systemet som råder. Så mycket frihet i ena vågskålen, så mycket förtryck i den andra.
Första veckan under vår Kinavistelse ägnades åt att besöka alla de platser som är obligatoriska för turister, såväl utländska som inhemska (som enligt mina högst ovetenskapliga bedömningar utgör kanske 95 procent av alla turister i Peking). Bland dessa sevärdheter var självklart muren den absoluta höjdpunkten, tätt följt av förbjudna staden.
På muren vandrade vi dryga milen genom ett fantastiskt landskap. Det är en svindlande tanke hur de kunde bygga den i så oländig och kuperad terräng. Som en helhet blir den minst lika maffig som katedralerna i Rom.
Om muren imponerade med maffig enformighet i gråskala, gjorde förbjudna staden intryck genom sin häftiga enformighet i fullfärg. Många av byggnaderna har restaurerats alldeles nyligen, och de färgsprakande mönstren sprudlar av liv. Detta är verkligen en attraktion för ögat.
Dessutom besökte vi kejsarnas sommarpalats med tillhörande park, beskådade himlens tempel, fick oss en lektion i hur man dricker te på kinesiskt vis och fick se hur sidentillverkning går till.
Ett besök i Kina är knappast komplett utan ett besök på marknaden. I Peking finns stora marknader där det mesta är till salu. Räkna dock inte med att kunna hitta riktiga grejer; för att skilja kopian från den äkta varan krävs en expert. Förutom fejkade märkeskläder går det även att hitta traditionellt kinesiskt hantverk, siden och diverse kommunistattiraljer. Den illegala handeln börjar bli ett problem i Kinas relation till andra länder, och man har försökt styra upp det hela åtminstone en aning. Men den svarta ekonomin blomstrar fortfarande.
Att pruta är ett måste, och det är kanske den största anledningen till att gå på marknad, för underhållande är det. Om du inte har fått ned priset till 10-20 procent av utgångspriset har du definitivt blivit lurad. Målet är att inte få någon påse att stoppa inköpet i – då har du gjort en bra affär. Gå bara in med inställningar att det är en teaterföreställning eller ett spel som du ska vinna, så brukar det gå rätt bra.
För den som är ute efter schyst nattliv är inte Peking helt fel. Hela stråk med nattklubbar vägg i vägg har växt upp en bit utanför de centrala delarna. Inträdet är inget att orda om, det är inga köer, men ändå ordentligt med folk – även på vardagar. Musiken skiljer sig inte nämnvärt från det du kan höra på varenda nattklubb runtom i världen.
Gruppen hissning tillägnas Coco Banana och systerklubben Coco LA. Där kan du släppa loss tillsammans med Pekings unga, vackra och rika (av bilarna utanför att döma – idel Porsche, BMW, Mercedes, Ferrari och Aston Martin) elit. Dissningen går till fullständigt värdelösa hip-hop-klubben Mix. Var försiktig med var du viftar dina armar dock – annars kan du bli utslängd med huvudet före, vilket mycket riktigt inträffade för en av våra gruppmedlemmar.
Att åka till Kina och Peking kan omöjligt lämna dig oberörd. Det är en resa fylld av vyer, dofter, smaker – upplevelser i största allmänhet. Det är som fler världar i en: det underutvecklade fattiga landet, den moderna staden, den regellösa trafiken, de fantastiska kulturella och historiska sevärdheterna, diktaturen, maten, nattlivet, den billiga ölen och det ännu billigare risbrännvinet.
Det är svårt att inte bli biten. Jag har fått avsevärt större förståelse för vår kinesisklärares stora passion för det stora landet i öster. Mittens rike är speciellt, och det är svårt att inte fascineras av det.
Jakob Nyström
Flygplatsen i Peking är som mycket annat i Kina – stor. Åtminstone stor nog för att det ska finnas tåg mellan terminalerna. Men vi lyckades hitta till utgången, och där väntade vår buss och vår guide under första veckan, Cheryl. Vår chaufför var något av mysterium: somliga var av den åsikten att han var en förklädd ninja, vid namn Yamamoto. Själv kan jag varken avfärda eller bekräfta dessa teorier.
Färden in mot Pekings centrum tar ungefär 45 minuter, och för den som aldrig tidigare varit i Kina erbjuder redan den en upplevelse. På vägen ser vi flera saker som vi kommer förknippa med Kina: bland annat de med kartong och PET-flaskor överfyllda trehjulingarna och hyreshusen i diverse intressanta färger och med lika många externa Air Condition-moduler som det finns lägenheter.
På grund av kinesiska myndigheters rädsla för svininfluensan fick vi som åkte på den långa resan i år inte chansen att bo hos kinesiska värdfamiljer. Det innebar två veckor på hotell. För att inte resan skulle bli hutlöst dyr hade vi fått nedgradera hotellstandarden något. Eller, tja, ganska mycket, skulle det visa sig. Kort sagt var vårt hotell sinnebilden av ett sådant där det pågår verksamheter av det mer ljusskygga slaget. Men jag tror att vi alla tyckte att det var lite charmigt efter den första chocken lagt sig. ”Random” (ett uttryck som beskriver Peking väldigt bra) så att det räckte och blev över.
En helg tillsammans med våra värdfamiljer fick vi i alla fall. Engelskan var lite knackig på sina ställen, men det löstes med teckenspråk och ett extra glatt humör. Våra värdar ansträngde sig å det längsta för att vi skulle trivas, och det gjorde nog de flesta – även om vissa hade mer tur än andra. En sak som är säker är att vi fick besöka platser i Peking som vi annars inte fått chansen till. Dessutom fick de flesta smaka på hemlagad kinesisk mat. (Några fick även förmånen till 60-procentig dryck, av okänt fabrikat).
Enda tråkigheten i det hela var att våra värdar inte deltog i avskedsmiddagen, utan bara deras lärare. Ett mycket besynnerligt arrangemang.
Peking är en stad som inte riktigt går att placera. Är det de gamla kvarteren, hu tongs, som är mest signifikativa för staden? Eller är det armadan av skyskrapor som bäst illustrerar det väldiga landets huvudstad?
Jag måste svara, föga originellt, att båda är delar av sanningen. Peking är en stad under omvandling, en omvandling som sker otroligt snabbt. För 20 år sedan var den högsta byggnaden stadshotellet, med cirka tio våningar. I dag domineras skylinen av skyskrapor. Införandet av marknadsreformer, med början 1985, har lett till en fantastisk tillväxt och ekonomisk aktivitet i jättelandet.
Peking är på ytan en extremt polerad stad. Det är rent och snyggt överallt. För detta fick stadens hemlösa, missbrukare och slumbor betala priset inför OS förra året. Den deportering och rivning av bostadshus som då skedde tycks vara mer eller mindre permanent. I de centrala delarna av Peking syns inte mycket av den fattigdom och misär som alltjämt existerar i landet.
Det är alltid en märklig känsla att befinna sig i en diktatur. Även om reformerna odiskutabelt har skapat större frihet för många kineser, är kommunistpartiets grepp om makten oförminskat i styrka. Extra märklig blir denna upplevelse i en stad som Peking. Det är helt enkelt svårt att få ihop de blomstrande shoppingstråken och de hippa nattklubbarna med det auktoritära systemet som råder. Så mycket frihet i ena vågskålen, så mycket förtryck i den andra.
Första veckan under vår Kinavistelse ägnades åt att besöka alla de platser som är obligatoriska för turister, såväl utländska som inhemska (som enligt mina högst ovetenskapliga bedömningar utgör kanske 95 procent av alla turister i Peking). Bland dessa sevärdheter var självklart muren den absoluta höjdpunkten, tätt följt av förbjudna staden.
På muren vandrade vi dryga milen genom ett fantastiskt landskap. Det är en svindlande tanke hur de kunde bygga den i så oländig och kuperad terräng. Som en helhet blir den minst lika maffig som katedralerna i Rom.
Om muren imponerade med maffig enformighet i gråskala, gjorde förbjudna staden intryck genom sin häftiga enformighet i fullfärg. Många av byggnaderna har restaurerats alldeles nyligen, och de färgsprakande mönstren sprudlar av liv. Detta är verkligen en attraktion för ögat.
Dessutom besökte vi kejsarnas sommarpalats med tillhörande park, beskådade himlens tempel, fick oss en lektion i hur man dricker te på kinesiskt vis och fick se hur sidentillverkning går till.
Ett besök i Kina är knappast komplett utan ett besök på marknaden. I Peking finns stora marknader där det mesta är till salu. Räkna dock inte med att kunna hitta riktiga grejer; för att skilja kopian från den äkta varan krävs en expert. Förutom fejkade märkeskläder går det även att hitta traditionellt kinesiskt hantverk, siden och diverse kommunistattiraljer. Den illegala handeln börjar bli ett problem i Kinas relation till andra länder, och man har försökt styra upp det hela åtminstone en aning. Men den svarta ekonomin blomstrar fortfarande.
Att pruta är ett måste, och det är kanske den största anledningen till att gå på marknad, för underhållande är det. Om du inte har fått ned priset till 10-20 procent av utgångspriset har du definitivt blivit lurad. Målet är att inte få någon påse att stoppa inköpet i – då har du gjort en bra affär. Gå bara in med inställningar att det är en teaterföreställning eller ett spel som du ska vinna, så brukar det gå rätt bra.
För den som är ute efter schyst nattliv är inte Peking helt fel. Hela stråk med nattklubbar vägg i vägg har växt upp en bit utanför de centrala delarna. Inträdet är inget att orda om, det är inga köer, men ändå ordentligt med folk – även på vardagar. Musiken skiljer sig inte nämnvärt från det du kan höra på varenda nattklubb runtom i världen.
Gruppen hissning tillägnas Coco Banana och systerklubben Coco LA. Där kan du släppa loss tillsammans med Pekings unga, vackra och rika (av bilarna utanför att döma – idel Porsche, BMW, Mercedes, Ferrari och Aston Martin) elit. Dissningen går till fullständigt värdelösa hip-hop-klubben Mix. Var försiktig med var du viftar dina armar dock – annars kan du bli utslängd med huvudet före, vilket mycket riktigt inträffade för en av våra gruppmedlemmar.
Att åka till Kina och Peking kan omöjligt lämna dig oberörd. Det är en resa fylld av vyer, dofter, smaker – upplevelser i största allmänhet. Det är som fler världar i en: det underutvecklade fattiga landet, den moderna staden, den regellösa trafiken, de fantastiska kulturella och historiska sevärdheterna, diktaturen, maten, nattlivet, den billiga ölen och det ännu billigare risbrännvinet.
Det är svårt att inte bli biten. Jag har fått avsevärt större förståelse för vår kinesisklärares stora passion för det stora landet i öster. Mittens rike är speciellt, och det är svårt att inte fascineras av det.
Jakob Nyström
