Filosofiskt samtal med Platon
Under en resa i tiden kommer jag år 387 före Kristus till semesterparadiset Syrakusa på ön Sicilien. När jag är där står solen högt upp på himlen, den sticker i ögonen och utgör ett oönskat sällskap under en strandpromenad. Därför bestämmer jag mig för att ta mig in till staden där byggnaderna erbjuder skugga. Precis som jag önskat stöter jag på Platon, en av världshistoriens främsta filosofer.
Jag ber honom om att få ställa några korta frågor. Han svarar mig med ett misstänksamt leende och frågar: Nå, vad vill du? Då förklarar jag att jag är en av hans beundrare som har kommit långväga ifrån, både i fråga om tid och rum och att jag har gjort min resa enbart för att om möjligt få prata med honom. Han ger mig en gest som man kan tolka som ett ”Låt gå, då” och därefter slår vi oss ner på en bänk och inleder vårt historiska samtal.
Vad anser du om religion?
- Gudar är bra, men religion gör människor korkade. Det finns så många fel i religionens doktrin! Jag tror att människor blir förblindade och inte klarar av att se skillnaden på vad som är rätt eller fel.
Vad har du lärt dig av Sokrates?
- Vad jag har lärt mig av honom? Varför ska vi prata om honom? Det är väl mig du har kommit för att träffa, inte sant?
- Självklart är det så, du har rätt, säger jag med inställsam röst.
Finns det några speciella teorier som du är extra stolt över att ha kommit på?
- Jo, visst finns det det! Har du aldrig hört talas om grottliknelsen?
Jag skakar på huvudet.
- Om jag ska förklara det mycket kort så säger den att vi människor lever i en grotta som är en del av något väldigt stort. Det vi ser från omvärlden är enbart skuggor och röster. Vi är alldeles för upptagna av vår egen existens för att kunna se verkligheten. Det är en stor begränsning. Jag är nyfiken – har er tids civilisation lyckats ta sig ur grottan?
Jag försöker förklara att samhällsproblemen om möjligt blivit än mer komplexa. Jag beskriver omvärlden och hur gott och ont ibland är oskiljaktiga. Jag ger honom skrämmande exempel på stater som faktiskt förtrycker individer. Efter en ganska lång stund av uppdatering av modern historia känner jag mig nyfiken på att få veta hur han ser på samhällsutvecklingen.
Vad tycker du om hur det västerländska samhället styrs idag?
- Det har hänt alldeles för lite, säger han och skrattar. Det kan vara så att människor med tiden blivit ännu mer irrationella i sitt tänkande. Filosofin har hånats som en ovetenskap. Mitt intryck är att det knappast finns några absoluta sanningar kvar. Ärligt talat så förstår jag inte vad människan har ägnat sig åt i tusentals år, för det är i alla fall inte åt att tänka!
Tror du på ett folkstyre med direktdemokrati?
- Det är en av de sämsta formerna av styrelseskick! Du minns väl hur min läromästare, Sokrates, brutalt dömdes till döden? Ett stort gäng trähuvuden ansåg att det var rätt och därför blev det så. Nej, jag föredrar ett samhälle där de riktigt pålästa får påverka sådana politiska områden som de är kunniga i. Inget bör lämnas åt slumpen bara för att folk inte vet sitt eget bästa.
Efter det jag har berättat så förstår du att kvinnor och män är relativt jämställda i 2000-talets Europa, men fortfarande finns det fler män än kvinnor på de allra högsta posterna. Tycker du att det är rätt att kvotera in kvinnor?
- ”Arbetsfördelningen måste ske efter kunskap och skicklighet, inte efter kön. Visar en kvinna att hon kan styra ett samhälle, så låt henne göra det. Visar en man att han bara duger till att diska tallrikar, så låt honom då göra det arbete som naturen har bestämt för hans del.”
Vad har du för planer inför din närmaste framtid?
- Jag vill hem till Aten och avsluta min resa där. Det är där jag vuxit upp och där jag vill dö.
Vad tänker du göra i Aten?
- Jag har en dröm om att öppna en akademi. En plats där endast de mest lovande eleverna blir antagna. Det blir jag som symboliserar den högsta instansen. Att få bli ledare av flocken skulle vara som att en dröm går i uppfyllelse. Tanken är att vi ska verka för studieanda och kunskapstörst – det kommer att bli en riktig spetsutbildning!
Jag skulle gissa att du kommer tjäna en del på den där akademin?
- Men snälla du, skulle jag som kommer från toppen av aristokratin vara i behov av löning? Knappast! Jag gör det i brist på andra stimulerande sysselsättningar. Där det finns kunskap - där finns Platon, så det så.
Platon ser sig nervöst omkring och ser att solen gått ned på himlen. Jag tolkar det som att han är i tidsnöd och att vårt samtal har gått mot sitt slut.
Agnes J. Hedberg
Vad anser du om religion?
- Gudar är bra, men religion gör människor korkade. Det finns så många fel i religionens doktrin! Jag tror att människor blir förblindade och inte klarar av att se skillnaden på vad som är rätt eller fel.
Vad har du lärt dig av Sokrates?
- Vad jag har lärt mig av honom? Varför ska vi prata om honom? Det är väl mig du har kommit för att träffa, inte sant?
- Självklart är det så, du har rätt, säger jag med inställsam röst.
Finns det några speciella teorier som du är extra stolt över att ha kommit på?
- Jo, visst finns det det! Har du aldrig hört talas om grottliknelsen?
Jag skakar på huvudet.
- Om jag ska förklara det mycket kort så säger den att vi människor lever i en grotta som är en del av något väldigt stort. Det vi ser från omvärlden är enbart skuggor och röster. Vi är alldeles för upptagna av vår egen existens för att kunna se verkligheten. Det är en stor begränsning. Jag är nyfiken – har er tids civilisation lyckats ta sig ur grottan?
Jag försöker förklara att samhällsproblemen om möjligt blivit än mer komplexa. Jag beskriver omvärlden och hur gott och ont ibland är oskiljaktiga. Jag ger honom skrämmande exempel på stater som faktiskt förtrycker individer. Efter en ganska lång stund av uppdatering av modern historia känner jag mig nyfiken på att få veta hur han ser på samhällsutvecklingen.
Vad tycker du om hur det västerländska samhället styrs idag?
- Det har hänt alldeles för lite, säger han och skrattar. Det kan vara så att människor med tiden blivit ännu mer irrationella i sitt tänkande. Filosofin har hånats som en ovetenskap. Mitt intryck är att det knappast finns några absoluta sanningar kvar. Ärligt talat så förstår jag inte vad människan har ägnat sig åt i tusentals år, för det är i alla fall inte åt att tänka!
Tror du på ett folkstyre med direktdemokrati?
- Det är en av de sämsta formerna av styrelseskick! Du minns väl hur min läromästare, Sokrates, brutalt dömdes till döden? Ett stort gäng trähuvuden ansåg att det var rätt och därför blev det så. Nej, jag föredrar ett samhälle där de riktigt pålästa får påverka sådana politiska områden som de är kunniga i. Inget bör lämnas åt slumpen bara för att folk inte vet sitt eget bästa.
Efter det jag har berättat så förstår du att kvinnor och män är relativt jämställda i 2000-talets Europa, men fortfarande finns det fler män än kvinnor på de allra högsta posterna. Tycker du att det är rätt att kvotera in kvinnor?
- ”Arbetsfördelningen måste ske efter kunskap och skicklighet, inte efter kön. Visar en kvinna att hon kan styra ett samhälle, så låt henne göra det. Visar en man att han bara duger till att diska tallrikar, så låt honom då göra det arbete som naturen har bestämt för hans del.”
Vad har du för planer inför din närmaste framtid?
- Jag vill hem till Aten och avsluta min resa där. Det är där jag vuxit upp och där jag vill dö.
Vad tänker du göra i Aten?
- Jag har en dröm om att öppna en akademi. En plats där endast de mest lovande eleverna blir antagna. Det blir jag som symboliserar den högsta instansen. Att få bli ledare av flocken skulle vara som att en dröm går i uppfyllelse. Tanken är att vi ska verka för studieanda och kunskapstörst – det kommer att bli en riktig spetsutbildning!
Jag skulle gissa att du kommer tjäna en del på den där akademin?
- Men snälla du, skulle jag som kommer från toppen av aristokratin vara i behov av löning? Knappast! Jag gör det i brist på andra stimulerande sysselsättningar. Där det finns kunskap - där finns Platon, så det så.
Platon ser sig nervöst omkring och ser att solen gått ned på himlen. Jag tolkar det som att han är i tidsnöd och att vårt samtal har gått mot sitt slut.
Agnes J. Hedberg