Därför trivs eleverna på Vasaskolans spetsutbildning.
Historia genomsyrar Vasaskolans korridorer
Jag har intervjuat några klasskompisar under en kulturhistorialektion. Det är fredagens sista, men klassen är som vanligt i princip outtröttlig. Ljudvolymen stiger då många vill göra sin röst hörd och det är god tid att ställa de första frågorna. Mina intervjuoffer Joakim Baer och Patrik Westrin, två gymnasister från spetsutbildningen i Humaniora, delar med sig av sin syn på Vasaskolan, och att vara "spets"!
Först och främst, vad är humaniora?
Patrik citerar reklamplanschen som är uppställd vid katedern i klassrummet: "humaniora - för dig som vill nå längre!" Joakim skrattar och börjar rabbla upp dem fyra inriktningarna.
J: Historia, arkeologi, egyptologi, religion, och så språk...
P: Tänk dig de gamla grekerna, säger Patrik.
Varför sökte ni er hit?
P: Det var som en skänk från ovan. Min lärare hade fått tag på pappret som skickades ut och fick instruktionen att ge det till alla han tyckte var duktiga och intresserade inom dem här ämnena. Och så hamnade jag här.
J: Största anledningen till att jag sökte var kombinationen mellan språk och historia. Mer av det roliga i Samhällsprogrammet, och mindre av det tråkiga.
Nu när ni har gått här ett tag så undrar jag, vad är ni mest respektive minst nöjda med?
P: Att man verkligen kan uttrycka att man har ett intresse för ett ämne utan att bli sedd som konstig. Det är nog det bästa.
J: Det som varit mest negativt är nog antalet mattetimmar under ettan. Det har varit väldigt tungt, säger Joakim.
Vad krävs för att lyckas på humaniora?
P: Mycket motivation och ett visst intresse. Man måste vara beredd på att studera hårt.
J: Det är ändå akademiker vi blir.
Är klassen extra tajt eftersom att ni är så få?
J: Jag vet inte men man hittar många likasinnade. Flera än vad man skulle ha hittat i en vanlig klass.
P: Det är ju mer sammanhållning än i en vanlig klass.
J: Intresset förenar oss, säger Joakim lite smått ironiskt.
Föreningslivet då, är ni med i någon av Vasas omtalade föreningar?
J: Det är roligt att man har möjligheten.
P: Det var faktiskt en av sakerna som gjorde mig intresserad då jag sökte. Men det har inte blivit så mycket. Det kommer kanske i tvåan, säger Patrik som tycker det är svårt att hinna med då han pendlar till skolan från Ockelbo varje dag.
Först och främst, vad är humaniora?
Patrik citerar reklamplanschen som är uppställd vid katedern i klassrummet: "humaniora - för dig som vill nå längre!" Joakim skrattar och börjar rabbla upp dem fyra inriktningarna.
J: Historia, arkeologi, egyptologi, religion, och så språk...
P: Tänk dig de gamla grekerna, säger Patrik.
Varför sökte ni er hit?
P: Det var som en skänk från ovan. Min lärare hade fått tag på pappret som skickades ut och fick instruktionen att ge det till alla han tyckte var duktiga och intresserade inom dem här ämnena. Och så hamnade jag här.
J: Största anledningen till att jag sökte var kombinationen mellan språk och historia. Mer av det roliga i Samhällsprogrammet, och mindre av det tråkiga.
Nu när ni har gått här ett tag så undrar jag, vad är ni mest respektive minst nöjda med?
P: Att man verkligen kan uttrycka att man har ett intresse för ett ämne utan att bli sedd som konstig. Det är nog det bästa.
J: Det som varit mest negativt är nog antalet mattetimmar under ettan. Det har varit väldigt tungt, säger Joakim.
Vad krävs för att lyckas på humaniora?
P: Mycket motivation och ett visst intresse. Man måste vara beredd på att studera hårt.
J: Det är ändå akademiker vi blir.
Är klassen extra tajt eftersom att ni är så få?
J: Jag vet inte men man hittar många likasinnade. Flera än vad man skulle ha hittat i en vanlig klass.
P: Det är ju mer sammanhållning än i en vanlig klass.
J: Intresset förenar oss, säger Joakim lite smått ironiskt.
Föreningslivet då, är ni med i någon av Vasas omtalade föreningar?
J: Det är roligt att man har möjligheten.
P: Det var faktiskt en av sakerna som gjorde mig intresserad då jag sökte. Men det har inte blivit så mycket. Det kommer kanske i tvåan, säger Patrik som tycker det är svårt att hinna med då han pendlar till skolan från Ockelbo varje dag.
Joakim har flyttat ensam från Härnösand till Gävle, vilket är ganska speciellt.
Hur känns det att bo ensam?
J: Det är tufft, men det blir lättare när man bor med bra folk. Lärarna och skolan har gjort så bra som de har kunnat. De har fixat bra lägenheter på väldigt kort varsel.
P: Det är ju inga fel på lägenheterna, fyller Patrik i som bor hos Joakim och hans rumskamrat några dagar i veckan, för att minska pendlandet.
Vad är skillnaden mot att gå i den här klassen jämfört den ni gick i på högstadiet?
P: Vi snabbare fram, lär oss mer och går in på djupet. Sedan har vi bättre lärare.
Joakim håller med och säger att det märks att de är välutbildade.
J: När vi gör grupparbeten så märkts det också att alla är intresserade.
Vad var första intrycket ni fick av Vasaskolan?
J: De högtidliga traditionerna, historia genomsyrar verkligen Vasaskolans korridorer!
P: Första gången man kommer in i entrén så var det stort. Man kände sig så liten.
J: Det var ganska mäktigt speciellt när man kommer ifrån en mindre skola.
Är ni nervösa inför att börja på universitetet?
J: Ja, lite. Det är stort!
P: För mig var universitetet när man gick i nian nästan lika långt bort som pensionen. Det var oändligt långt borta.
J: Men, det känns bra att man får riktig introduktion av lärarna som har bättre inblick i den akademiska världen, förklarar Joakim.
P: Det är också en bra sak som lärarna har gjort. De har fått den stora arbetsbördan att kännas mer naturlig.
Vad tänker ni välja för kurser då?
P: Arkeologi ska jag läsa och någon typ av historia, men jag vet inte riktigt vad jag väljer sen. Jag följer mest magkänslan. Vad jag känner för då, det tar jag.
J: Jag lutar åt att välja historia och eventuellt religion. Jag känner dock inte som att jag är av det rätta virket för sitta i en jordhög i 40-gradig värme och dra fram fragment av lerkrukor - nej, hellre blir jag historiker och får allt serverat på silverfat,säger Joakim som inte alls skulle trivas som arkeolog.
Så du vill bli historiker alltså?
J: Nej, det vet jag inte men jag vill läsa historia. Då får man se vad det blir med det sedan.
Patrik, hur ser du på framtiden, vad vill du bli?
P: Arkeolog har jag funderat på att bli. För jag tycker det är väldigt kul. Jag har alltid fått höra att man ska göra det man tycker är kul och så kommer pengarna sen. Om man gör det jobb man tycker är roligt så är det större chans att man lyckas.
Agnes J. Hedberg
Hur känns det att bo ensam?
J: Det är tufft, men det blir lättare när man bor med bra folk. Lärarna och skolan har gjort så bra som de har kunnat. De har fixat bra lägenheter på väldigt kort varsel.
P: Det är ju inga fel på lägenheterna, fyller Patrik i som bor hos Joakim och hans rumskamrat några dagar i veckan, för att minska pendlandet.
Vad är skillnaden mot att gå i den här klassen jämfört den ni gick i på högstadiet?
P: Vi snabbare fram, lär oss mer och går in på djupet. Sedan har vi bättre lärare.
Joakim håller med och säger att det märks att de är välutbildade.
J: När vi gör grupparbeten så märkts det också att alla är intresserade.
Vad var första intrycket ni fick av Vasaskolan?
J: De högtidliga traditionerna, historia genomsyrar verkligen Vasaskolans korridorer!
P: Första gången man kommer in i entrén så var det stort. Man kände sig så liten.
J: Det var ganska mäktigt speciellt när man kommer ifrån en mindre skola.
Är ni nervösa inför att börja på universitetet?
J: Ja, lite. Det är stort!
P: För mig var universitetet när man gick i nian nästan lika långt bort som pensionen. Det var oändligt långt borta.
J: Men, det känns bra att man får riktig introduktion av lärarna som har bättre inblick i den akademiska världen, förklarar Joakim.
P: Det är också en bra sak som lärarna har gjort. De har fått den stora arbetsbördan att kännas mer naturlig.
Vad tänker ni välja för kurser då?
P: Arkeologi ska jag läsa och någon typ av historia, men jag vet inte riktigt vad jag väljer sen. Jag följer mest magkänslan. Vad jag känner för då, det tar jag.
J: Jag lutar åt att välja historia och eventuellt religion. Jag känner dock inte som att jag är av det rätta virket för sitta i en jordhög i 40-gradig värme och dra fram fragment av lerkrukor - nej, hellre blir jag historiker och får allt serverat på silverfat,säger Joakim som inte alls skulle trivas som arkeolog.
Så du vill bli historiker alltså?
J: Nej, det vet jag inte men jag vill läsa historia. Då får man se vad det blir med det sedan.
Patrik, hur ser du på framtiden, vad vill du bli?
P: Arkeolog har jag funderat på att bli. För jag tycker det är väldigt kul. Jag har alltid fått höra att man ska göra det man tycker är kul och så kommer pengarna sen. Om man gör det jobb man tycker är roligt så är det större chans att man lyckas.
Agnes J. Hedberg