Kråkan


Rasmus Lannér 2004-09-14

Kråkan anföll. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag är ju bara en snigel.
Jag kommer säkert sluta som mina bröder, i en mage!
På något sätt måste jag ur mitt gömställe men kråkan är utanför om jag kom ur eken äter han upp mig.
Det blev natt.
Jag hörde att han var där utanför.
Nästa dag hörde jag inget kraxande så jag gick ut för att kolla om han var där.
Det var han!
Han dök ner mot mig i en vildans fart.
Jag skyndade mig så fort jag kunde men så ni vet är jag bara en snigel.
Men som tur kom jag fram till hålet men det var på sekunden.
Kråkan blev nu argare hans plan hade inte fungerat.
Men nu kom han på en bra ide.
Han skulle ta en dammsugare och suga in mig i den.
Så han hämtade dammsugaren och stoppade in det i hålet.
Jag flög in.
Vad skulle jag göra, jag vill ju inte dö än.
Jag kände att kråkan hade stängt av dammsugaren.
Då såg jag min chans.
Kråkan hade glömt att täppa för munstucket.
Så jag bara gick ut och det bästa var att kråkan inte såg att jag gick.
Nu kunde jag gå tillbaka till min familj och kråkan gå hem till sig.
När han var hemma och tömde dammsugaren upptäckte han att sniglen var borta och han som skulle bjuda på middag.
Han fick beställa av en kock istället.