Budoarstämning
Johansson övertygar
I torsdags hade den före detta Vasaeleven Lars Anders Johansson releasespelning för sin nya skiva Budoarstämning. Ungefär 200 personer hade samlats på anrika Stampen i Gamla Stan i Stockholm. Redan från början var stämningen på topp och efter de två förbanden var det så Lars Anders tur att inta scenen under stort jubel.
Efter hans förra skiva I Fridolins spår, där han tonsatt dikter av Erik Axel Karlfeldt var förväntningarna höga. Jag hade dock redan innan spelningen fått möjligheten att tjuvlyssna på två av hans nya låtar – Rent mjöl i påsen och I Gränby centrum utan dig – och visste att ingen skulle gå hem besviken.
Musiken grundar sig på Lars Anders musikaliska förebilder Taube och Vreeswijk. En form av vispop men med inslag av både country och rock. Lars Anders lyckas ofta fånga in den samtid han själv verkar i och titelspåret Budoarstämning förklaras på följande sätt: ”Svenska akademien ägnar sig årligen åt oskicket att stryka gamla fina och användbara ord ur sin ordlista för att ersätta dem med nya, fula ord. När man strök det förnämliga ordet ’budoarstämning’ kände jag att det kokta fläsket var stekt och beslöt att föra det vidare till eftervärlden i en låttitel.”
Efter en dryg halvtimme var stämningen och trycket nere i den gamla källarlokalen i Gamla Stan så hög att Lars Anders byxor sprack mitt uppe på scen och som han själv skriver på sin blogg: ”heroisk som jag är körde jag trots allt en låt i detta tillstånd, men insåg att det skulle bli lite för svårt att fokusera under resten av konserten i detta luftiga tillstånd, så till publikens jubel aviserades ett klädbyte innan den sjätte låten.”
Jag kan varmt rekommendera musiken som denne sångare, diktare och debattör står för. Genom sin förra skiva I Fridolins spår säkrade han sig en plats i den svenska vistraditionen, med den nya gör han ett intressant debattinlägg i nutidshistorien.
Efter hans förra skiva I Fridolins spår, där han tonsatt dikter av Erik Axel Karlfeldt var förväntningarna höga. Jag hade dock redan innan spelningen fått möjligheten att tjuvlyssna på två av hans nya låtar – Rent mjöl i påsen och I Gränby centrum utan dig – och visste att ingen skulle gå hem besviken.
Musiken grundar sig på Lars Anders musikaliska förebilder Taube och Vreeswijk. En form av vispop men med inslag av både country och rock. Lars Anders lyckas ofta fånga in den samtid han själv verkar i och titelspåret Budoarstämning förklaras på följande sätt: ”Svenska akademien ägnar sig årligen åt oskicket att stryka gamla fina och användbara ord ur sin ordlista för att ersätta dem med nya, fula ord. När man strök det förnämliga ordet ’budoarstämning’ kände jag att det kokta fläsket var stekt och beslöt att föra det vidare till eftervärlden i en låttitel.”
Efter en dryg halvtimme var stämningen och trycket nere i den gamla källarlokalen i Gamla Stan så hög att Lars Anders byxor sprack mitt uppe på scen och som han själv skriver på sin blogg: ”heroisk som jag är körde jag trots allt en låt i detta tillstånd, men insåg att det skulle bli lite för svårt att fokusera under resten av konserten i detta luftiga tillstånd, så till publikens jubel aviserades ett klädbyte innan den sjätte låten.”
Jag kan varmt rekommendera musiken som denne sångare, diktare och debattör står för. Genom sin förra skiva I Fridolins spår säkrade han sig en plats i den svenska vistraditionen, med den nya gör han ett intressant debattinlägg i nutidshistorien.