En Vandrares iakttagelser

Som vanligt börjar resan långt innan man satt sig i bilen, tåget eller bussen. För mig började Göteborgsresan redan i våras, på min anställningsintervju när Vandrarens dåvarande rektor Cici berättade om en utflykt där en av personalen hade väckts av att en skatunge försökte ta sig in i hennes sovsäck. Det var ett av skälen till att jag tog jobbet på Vandraren, så därför var det lika förväntansfullt som jag packade sovsäcken för att få sova på förskolan i Göteborg. "Det är verkligen Freinet att övernatta och utforska på plats" tänkte jag glatt för mig själv och det var det jag ägnade två härliga dagar åt, på plats i Göteborg. (Eller ja, övernattningsbiten blev en kall historia som jag nog helst kommer försöka förtränga... Ni som sov granne med mig på förskolan vet vad jag talar om, känsel i tårna, någon? Nej, tänkte väl det).





Snela Komuner och gråsuggor

Första fortbildningsdagen började med (förutom en fantastisk frukost) en inspirerande föreläsning av Lars-Åke Kernell. Han berättade bland annat om lärandet som uppstår när vi kommunicerar med en verklig mottagare. Exemplet illustrerades av en postgirotalong som en liten flicka fyllt i. Hon hade gjort som hon sett vuxna göra, fyllt i den med pennan som sitter fast på kulsnöret vid det för ärendet avsedda bordet och noggrant plitat ned: SNELA KOMUNEN LOTOS JÖRAVAVIVILL OCH OM NI GEROS TUSENKRONOR KOMER VI TYKA NIÄR JÄTEBRA. (reserverar för felstavning av felstavningarna).
Lars-Åke gick inte fram till flickan och förklarade hur texten skulle skrivas för att bli grammatiskt korrekt, istället hyllade han att försöket till kommunikation faktiskt hade lyckats.
Den avslutande bild Lars-Åke lämnade oss med var en tydlig bild av hur viktigt det är att man möter eleverna där de är, just för tillfället, och tar tillvara på deras funderingar som dyker upp. (Det är ju oftast inte vad vi kanske förväntat eller hoppats att de ska fundera på men vad är det som säger att det är fel för det?). Lars-Åke visade ett vackert foto över Göteborgs hamn som hade illustrerats med xxx, yyy, zzz och så vidare, som skulle visa hur många olika saker man kunde fundera på trots att vi alla såg samma bild. Det är många ämnen som innefattas om man tänker på vattnet på bilden: självklart NO, men även SO och Matte (t ex båttransport och ekonomi). Språk, länderna emellan med mera, med mera. Han avslutade med att säga att man till och med faktiskt bara kunde fundera på vad "gråsuggorna" (betongstoppen som ska hindrar bilar att köra ner i vattnet???) gjorde där, och att även den funderingen var helt okej. Vi uppfattar alla verkligheten olika, tvåhundra par ögon som ser bilden är ju lika med tvåhundra olika tankar om vad den betyder, eller i klassrummet ca tjugofem... Det finns det varierande grad av utrymme för i skolan, men Lars-Åke poängterade att vi måste värna om rätten att se det man ser och att det ena inte är sämre än det andra.



Göteborgsk höst

Tack vare inspirerande kolleger blev seminarierna som följde föreläsningen bra, även om jag brukar föredra rena workshops, eftersom jag lär mig lättare av att göra saker praktiskt. I min grupp kombinerade vi det dock på ett bra sätt. Diskuterandet av lektionsupplägg avslutades med ett praktiskt exempel. Det lät som att gruppen bredvid gjorde likadant för vi hörde sång och dans från deras rum så antingen arbetade de eller så startade de festen tidigare än oss andra.
Jag vill passa på att berätta om två lektionsexempel som mina kolleger delade med sig av. Jag tror jag börjar med tidningsteatern. Det gick ut på att vi delades i två grupper och fick varsin tidning. Där skulle vi hitta något att inspireras av och sedan spela upp en scen, så skulle de andra gissa vad det handlade om. Vi gjorde en kortversion av vad eleverna hade gjort i skolan, de hade längre tid på sig, vi fick tio minuter, men det var roligt ändå.
Min grupp inspirerades av rubriken "Reinfeldts huvudvärk" och illustrerade denna med att alla partiledarkamrater samt Filippa stressade Reinfeldt som valde att svara på detta med vad vi i gruppen tyckte att han oftast gör: tystnad. Tystnaden hittade vi i en reklam för tystgående dammsugare. Så i vår scen gick "Reinfeldt" omkring och dränkte vårt "gnäll" med en dammsugare. Behöver jag säga att den andra gruppen som tittade på först inte förstod något alls? Men med lite förklaringar till blev vårt budskap självklart glasklart...
Det andra exemplet kommer från de som åkte med sina elever på rosabussarna-resa till bland annat Auschwitz. Eleverna ska dessa kommande veckor försöka bearbeta resan i klassrummet och det ska de dels få göra genom att läsa utdrag ur Tysk höst av Stig Dagerman, för att få ta del av hur det kan kännas på "andra sidan" av hemskheterna. Detta exempel slog an flera strängar hos mig för jag valde att läsa Tysk höst på egen hand i högstadiet, (under en period då jag inte bevistade min egen skola speciellt frekvent). Då jag var en hemmasittare av rang ansvarade jag till stor del själv för min utbildning på högstadiet (lång historia som resulterade i att jag själv blev lärare) och det kändes som ett godkännande att den boken spelar roll i ett så allvarligt tema för de här klasserna. Jag har alltid lärt mig mest när jag själv fått välja vad jag ska studera och jag har alltid blivit lika besviken på att skolan inte fungerar så, utom hos oss då, så läs mer om elevernas lärande från resan i deras egen tidning No limit.



Innan utdelningen av Open minds-priset tog jag chansen som förstagångsbesökare i Göteborg att utforska även den Göteborgska hösten på nära håll. I rask takt hann jag stan runt, med de hemmavid i luren för Avenyn fanns ju inte på kartan... om jag inte hade letat efter en gata som började på K istället för A. Kanske en lektion jag missade i skolan, tur att man lär sig saker hela livet. Så Avenyn fram och tillbaka upp genom Nordstan fram till "hjulet" som i solnedgången var så mycket flottare än London Eye och tillbaka. Jag hann till och med passera hamnen och gråsuggorna. När jag kom fram med andan i halsen fick jag veta att vi tack vare vår beundransvärda tågtrafik inte hade någon pristagare på plats. Det blev en minnesvärd ceremoni ändå, tack vare Skype. Pär Johansson fick stående ovationer och skulle få priset hemskickat med Ljusdalskollegerna.





Freinet för framtiden

Inger Nordheden avrundade dag två med att prata om vad man minns från sin skoltid. Ironiskt nog var det just det som jag funderat på, på förmiddagen den dagen att man (jag) kommer bäst ihåg det jag praktiskt provade i skolan och så var Inger spot on igen: när någon var dum. Fina minnen blandas alltså med en del trauman. Anledningen att jag så personligt delat med mig av min bakgrund som hemmasittare (eller skolkare beroende på vilken av min lärare man frågar) beror just på att jag aldrig tyckt att skolan passat mig och mitt sätt att lära. Därför har jag ägnat mina år som verksam lärare att försöka få undervisningen att bli sådan som jag saknade. Tyvärr nämndes Freinet knappt på min utbildning på Lärarhögskolan, eller så var det under ett pass när jag var fullt koncentrerad på att koncentrera mig, istället för att lyssna, för hur pinsamt är det inte att sitta i en föreläsningssal och inte kunna sitta still? (Tips: sitt längst bak, längst ut så märker minst antal personer att du reser dig ibland och föreläsaren blir minst distraherad). Ursäkta åter en lång utläggning, men vad jag vill få sagt är att hade jag varit bättre informerad om Freinet hade jag kanske sökt mig till en av våra (oh, pirr i kroppen när jag skriver "våra") skolor tidigare. Men nu visste jag inte mycket om pedagogiken (så gärna mer praktisk Freinet för oss nya vid framtida konferenser (minikritik)) och jag visste definitivt inte att skolorna fanns. Så hur ska elever som jag (var, är) veta? Vi syns för lite! Som också framkom under dagarna: Vi måste ta mer plats, både i skolpolitiken och ute i samhället, för om Freinetrörelsen ska kunna hålla för framtiden kan vi inte nöja oss med den spridning vi har idag. Vi måste ut i verkligheten och visa upp våra elever och vad de kan för de är våra bästa reklampelare (tillsammans med oss sprakande färgstarka pedagoger förstås)... (näst sista parentesen, om någon räknat...). Detta var vad jag tagit med mig från Göteborg, tillsammans med en mängd idéer och hopp om samarbeten (trevare härmed skickad till Norrtälje, I'll be in touch). Hoppas ni andra har haft en lika bra upplevelse som jag, jag kommer spana efter er ute på fältet, vi ses!