Det blev fyra mandatperioder till…

–Det blev som jag hoppades, vi blev en egen kommun. För mig innebar det sexton år fyllda av roligt politiskt arbete, säger centerpartisten Leif Karlsson några dagar in på det nya året 2011. Det första året på många år som Leif inte ska ägna åt politiskt arbete i någon nämnd i kommunen.
–Jag har en ersättarplats i fullmäktige och så en del partiarbete förstås, säger Leif som just nu ägnar en del tid åt att fördjupa sig i Julkokboken som han fick i avskedspresent av kommunen.
–Jag har väl aldrig varit någon hejare på att laga mat men nu har jag tid och då ska jag lära mig. Det är redan roligt, menar Leif efter att ha hunnit studerat kokboken lite djupare.

Början av 70-talet
Sin politiska bana började Leif i början av 1970-talet.
–Jag var engagerad redan innan kommunsammanslagningarna 1974. Jag deltog i ”motståndsrörelsen” redan då och jobbade för att sammanslagningen med Borås inte skulle ske. Men så blev det och eftersom vi lever i ett demokratiskt samhälle så fortsatte jag att jobba politiskt även i Borås kommun. Var styrelseledamot i Energiverksstyrelsen i cirka 20 år. Ett spännande uppdrag som intresserade mig eftersom mitt intresse för alternativa energimöjligheter hade tagit fart.
Leif hann även med ett par mandatperioder som ersättare i fullmäktige i Borås kommun.

Roligt arbete
Första mandatperioden i Bollebygds kommun jobbade Leif och hans partikamrater i opposition men de tre senaste mandatperioderna har centern, moderaterna, folkpartiet och kristdemokraterna haft den politiska majoriteten.
–Det har varit väldigt roligt att arbeta med politik på vårt lokala plan. Här har vi haft nära kontakt med invånarna och de beslut vi tagit har märkts i vardagen.

Ordförande i elva år
I mars 2000 fick Leif ta över uppdraget som ordförande för Barn- och utbildningsnämnden i kommunen. Ett tufft uppdrag i en nämnd med dålig ekonomi.
–Vi hade ett kraftigt underskott och det blev ett tufft arbete att få ordning på ekonomin. Det krävdes tuffa beslut som få hade förståelse för. Men vi kom tillrätta med ekonomin och idag ser det bra ut, menar Leif som tillsammans med de nya politikerna i Bollebygd hade ett och annat att lära.

Tappade invånare
Under de första åren som egen kommun tappade vi invånare.
–Vi hade nog inte riktigt klart för oss hur mycket vi borde bygga för att inte tappa invånare och istället försöka öka antalet bosatta i Bollebygds kommun.
Leif Karlsson nämner gärna den dåvarande stadsarkitekten Bosse Klarén.
–Han var en kreativ arkitekt som även kunde konsten att sälja in sina idéer på ett bra sätt. Han är väl en av dem som skissade fram dagens Gästgivaretorg. Han ritade även inbjudande skisser på hur Rinnaområdet skulle kunna se ut. Han fick oss också att förstå vilka resurser som krävdes för att vi skulle kunna öka invånarantalet. Något som är viktigt om vi skulle kunna modernisera vår kommun och göra den attraktiv för både boende och företagande, menar Leif.

Dåligt beslut
–Det sämsta beslutet vi tagit i kommunen handlar nog om idrottshallsbygget i Töllsjö. Jag gjorde vad jag kunde för att gå Töllsjöborna till mötes men då fanns en majoritet för de beslut som då togs. Beslut som kommer att hänga med oss någon generation framåt är jag rädd, säger Leif och har förmodligen rätt.

Roligt minne
–Jag, Christer Johansson och Jan-Åke Andersson hade varit i Göteborg på ett möte. Väl hemkomna till torget upptäckte jag att jag fått parkeringsböter och Christer var inte sen med en ironisk kommentar. ’’Du har ju själv varit med och tagit beslut om den tidsbegränsade parkeringen här på torget”
– Men skratta först… för när Christer gick till sin bil så hade han glömt att lägga sitt parkeringstillstånd i fönstret. Christer bodde då i torghuset och hade rätt att parkera på torget, men med parkeringstillståndet i rutan. Det blev en dyr men rolig avslutning på den dagen, minns Leif…