Är eleverna duktigare eller är det bara betygsinflation?

Just nu är det bråda dagar för elever och lärare. Eleverna skall lämna in sina sista arbeten och kanske kunna visa läraren att de är värda ett högt betyg. Lärarna sitter med sina hundratals prov, inlämningsuppgifter, lektionsanteckningar och annat underlag som de samlat under året och funderar på hur elevernas prestationer stämmer överens med betygskriterierna.

Hur betygen kommer att bli i år får vi vänta på till efter avslutningen men Gevaliensis har tittat på hur eleverna betygsatts sedan de nya betygen slog igenom på skolan 1996.

För den som inte är så insatt eller glömt det, så är betyget G värt 10 p, VG 15 och MVG 20. Medelbetygen får man om man lägger samman alla poäng eleven fått och delar dem med antalet betyg.

Då de nya betygen kom i början av 90-talet gavs inga instruktioner från Skolverket om vilka betygskriterier som gällde de kom senare. Därför var lärarna osäkra på hur betygen skulle sättas. De flesta håll runt om i landet uppfattades kraven som mycket höga och påståenden som "för MVG måste man åtminstone vara lika bra som läraren" var en inte ovanlig uppfattning. 

Så hade man hälsingebetyg. Hälsingarna var lika osäkra som alla andra men fattade snabba och logiska ett beslut; "eftersom det finns tre nivåer måste det betyda att en tredjedel av eleverna skall ligga i varje nivå". Redan året efter kom de på dock på bättre tankar. 

Vid Vasaskolan liksom på de flesta andra skolor var man mycket försiktiga i betygssättningen under de första åren. Medelbetyget låg mellan G och VG men med åren har betygen stigit markant och denna utveckling är långt ifrån unik för Vasaskolan utan gäller för hela landet. Frågan blir har studenterna blivit klokare med åren eller kan uppgången bero på något annat?