Så här i spextider
Före spex och soaréer
Ni som går på teatern på lördag för att se 2011 år spex kommer att få höra att ordföranden berättar om att den första soarén genomfördes 1906 och att spextraditionen startades 1938. Men vad gjorde föreningen under sina första 44 år. Satt de och deklamerade för varandra och diskuterade eller hade de mer utåtriktade aktiviteter som idag?
Efter en snabb titt i protokollen under dessa år är det två fasta aktiviteter som återkommer. Den 6 november högtidlighölls minnet av Gustav II Adolfs död i Lützen 1632 genom ett offentligt föredrag, gärna hållet av en av lärarna. Sedan var det dansen. En eller två gånger om året arrangerade föreningen dans i gymnastiksalen där cirkusutbildningen nu finns .
Bara för några dagar sedan fick Gevaliensis en dansbiljett från den 7 juni 1898. Problemet för Verdandisterna vid den tiden var att det inte fanns några flickor på skolan så man måste bjuda in lämpliga damer till dansen. Inbjudan som finns på bilden ställdes till Fröken Maggie Serrander.
Ja, hon hette ju egentligen inte Maggie utan Margareta och hade hunnit bli 18 år. Hon hade sina två yngre bröder, tvillingarna Ernst och Mauritz, i skolan och kanske var de Verdandister vid denna tid. De var femton år och tog studenten 1902.
De hade mist sin far Otto Serrander, redaktören på Norrlandsposten, 1897 så det var på tiden att Margareta fick komma ut på dans ochunder städade former träffa pojkar främst från stadens borgarskap. Det blev säkert en trevlig fest.
Tvillingarna Serrander fann helt skilda banor efter tiden vid Vasaskolan. Den idrottsintresserade och snabbfotade Ernst deltog i olympiaden i Aten 1906 för att representera Sverige på 800 meter utan att ta medalj. Han följe sedan sin far i fotspåren och blev tidningsredaktör i Gävle. Mauritz låg mer åt naturvetenskapen och blev vatteningenjör och gjorde betydande insatser för vattenreningen runt om i landet.
Tänk, att en dansinbjudan kan berätta så mycket!